Anne Carson är Svenska Akademiens svar på Christopher Nolans film ”The Odyssey”. Hon visar att antikens myter kan göra människans plats i världen tidlös, skriver Björn Wiman.
Den nya sekreteraren gör debut med kornblå dräkt och västmanländsk vardaglighet. Den lilla gärdsgården framför den vita dörren fylls av något helt annat än den motvilligt mörka energi som utgick från hennes företrädare Mats Malm.
Niondeklassarna Hanen och Afarin från Enbacksskolan i Tensta har varit på plats tidigt. De hoppas på Can Xue eller Jamaica Kincaid. I en tid då var tredje svensk 15-åring inte når upp till en grundläggande nivå i läsförståelse är Järvaungdomarnas närvaro i Börshusets guldbehängda salar en trygghetsskapande konstant.
I en intervju före tillkännagivandet talade Ingrid Carlberg om hur den ”nya” Svenska Akademien driver flera läsfrämjande projekt och samarbeten. Bland annat har det projekt som utvecklades 2016 för att lära nyanlända svenska nu fått en bredare målgrupp, där metoderna för svenska som andraspråk används för att stärka kunskaper också i läsning för barn som är födda i Sverige.
I Svenska Akademiens verksamhetsberättelse för 2025 – bara att det faktum att Svenska Akademien nu har en verksamhetsberättelse! – talar ledamoten Tomas Riad om ”läsningen som ingenjörskonst”.
Huruvida 2026 års Nobelpristagare i litteratur Anne Carson kommer att bidra till denna ingenjörskonst kan man låta vara osagt. Men prisvalet kan ändå beskrivas som ett kvalificerat publikfrieri – inte minst samma år som miljontals människor stormat världens imaxbiografer för att hälla i sig popcorn i sällskap med en över tre timmar lång version av Homeros ”Odyssén”.
Anne Carson är ju i den bemärkelsen Svenska Akademiens svar på Christopher Nolan – en av alla de författare och konstnärer som genom århundradena byggt sina verk och världar på antikens myter och litteratur och på så sätt uppväckt eller pånyttfött människors intresse för antiken.
Det är detta faktum som gör årets Nobelpris i litteratur värt att fira med läsk och popcorn – ett sätt att belöna de ständiga omdiktningar, återberättelser och ibland rena övergrepp som vi utsätter klassikerna för. Utan allt detta skulle klassikerna inte vara klassiker. Utan allt detta skulle vår kultur inte vara vår kultur.
Samtidigt måste man vara ärlig och säga att Anne Carson ingalunda är någon antik omdiktare i Nobelpristagarkollegan Eyvind Johnsons anda. Inte heller någon brett läst litterär folkbildare som Madeleine Miller.
Anne Carson är en utpräglad författarnas författare. I hennes litteratur kan dikt, essä, akademisk forskning, drama och översättning existera samtidigt, på ett sätt som är teoretiskt kittlande men stundtals blodfattigt. För egen del kan jag tycka att några av hennes verk gränsar till ett slags intellektualiserad litterär performancekonst som ger viss träsmak i själen.
Hennes teknik kan tydligast studeras – ja, kanske just studeras – i boken, ”Röd självbiografi”, med vilken hon introducerades på svenska år 2009. Det är ett slags romandikt med ojämn högermarginal som tar sin utgångspunkt i myten om Herakles och dennes tionde stordåd, som bestod i att besegra och döda ett märkligt bevingat rött monster. I Carsons händer blir monstret till en ung man och historien till en klassisk uppväxtberättelse om ensamhet, uppbrott och sviken kärlek.
När Geryon mot slutet av boken flyger över en vulkan och prövar sina röda vingar blir det en tidlös gestaltning av en ung människas befrielse – också från sig själv.
När det fungerar som bäst kan alltså Anne Carsons författarskap – liksom andra vidarediktningar av människans stora myter – bli redskap för att förstå vår egen tid. Myten blir samtida, forskningen och vetenskapen poesi. Och vår plats i världen tidlös och universell.
Femtonåriga Abdulatif från Enbacksskolan i Tensta förefaller efter tillkännagivandet måttligt entusiastisk inför höstens läsning av årets Nobelpristagare, men på frågan om han sett Christopher Nolans film skiner han upp.
Ett samhälle som vill få barn att läsa måste också visa att det tar litteraturen på allvar.
Läs fler texter av Björn Wiman. Prenumerera också på nyhetsbrevet Wiman & Beckman där han och Åsa Beckman varje måndag väljer favoritartiklar och ger kulturtips.