Kul och rättvist – eller förutsägbart? DN Kultur bad några författare, litteraturvetare och kritiker kommentera valet av Anne Carson. Flera av dem svarar att det var dags för en poet i år.
Paul Tenngart, litteraturvetare, författare till ”Det litterära Nobelpriset” (2025)
”Anne Carson var ett väntat namn. Men även om Svenska Akademiens val inte direkt öppnar några nya dörrar för världslitteraturen, kanske det öppnar några för ett antal nya läsare. Det är roligt med ett pris till en poet, tycker jag, och så är jag förstås superglad för Ellerströms skull, det här har förlaget verkligen förtjänat! Vad gäller Nobelprisets historia befäster Carsons namn växelgången mellan manliga och kvinnliga författarskap. En annan tendens som bekräftas är de senaste årens allt starkare tonvikt vid det estetiska uttrycket och den existentiella tematiken snarare än litteraturens uppgift som historiskt vittnesbörd.”
Alexandra Borg, professor och författare
”Yay! Hon är en excentrisk grecist och hypercerebral ultraakademiker som vågar vara populärkulturell och som skriver som om genrer inte finns. Jag gillar att hon är så oortodox, och att hon inte är rädd för form. Och att hon är underfundig. Många som närmar sig antiken gör det så att säga på antikens villkor, men Carson är brutal. 'Eros den bitterljuva', som finns på svenska, tycker jag om. Annars är jag väldigt svag för hennes översättning av Sapfo, 'If Not, Winter. Fragments of Sappho.'”
Göran Greider, författare och kritiker
”Jag är besviken. Är det verkligen västerländsk, engelskspråkig finkultur som behöver prisas? Tycker dessutom det är för mycket essä över Anne Carsons poesi. Men gläder mig i alla fall åt att Donald Trump kanske retar sig än mer på Kanada.”
Marie Lundström, programledare för ”Lundströms bokradio” i P1.
”Ja och hurra! Ett väldigt kul val. Inte bara när det handlar om att förbättra Svenska Akademiens risiga statistik när det handlar om könsfördelningen utan också ett mycket bra författarskap. Jag har ju hälsat på henne hemma i Ann Arbor, Michigan, och gillar hennes torra, smarta humor. Det finns en särskild humor som kommer ur uttryckets exakthet, att hitta precis det rätta ordet på en iakttagelse. Det var också dags för en poet.”
Emi-Simone Zawall, redaktör för tidskriften Essä, översättare och kritiker
”Jag delar Akademiens motivering att Anne Carson 'utvecklar nya former för samtida litterärt uttryck'. Hon är en väldigt bra författare, även om hon inte tillhör mina absoluta favoriter. Jag tyckte mycket om hennes 'Röd självbiografi' och berördes av 'Nox', som handlar om hennes döda bror. Vi har också ett gemensamt intresse för Proust.”
Jonas Eklöf, chefredaktör, Vi Läser.
”Jag älskade inledningsmeningen i ’Röd självbiografi’: Han kom efter Homeros och före Gertrude Stein, en svår period för en poet. Minns att jag tyckte att boken var oväntat underhållande och fri i både tanke och form. Sen har jag försökt mig på ytterligare ett par verk utan att fastna. Ett oklanderligt men inte så upphetsande val – och ännu en Nobelpristagare som skriver på engelska.”
Carin Franzén, professor i litteraturvetenskap och huvudredaktör för Natur & Kulturs litteraturhistoria (2021)
”Äntligen! Jag har hoppats på Carson länge och skickade in ett skriftligt förslag till Akademin för flera år sedan. Hon har en otrolig bredd – förutom det skönlitterära är hon också en lysande essäist och poet. Hennes storhet ligger i förmågan att aktualisera det klassiska grekiska arvet och göra det relevant för vår samtid. Hon kan ibland vara snårig, men det finns alltid en stor lekfullhet och humor i hennes författarskap.”
Aris Fioretos, författare
”Omöjligt att inte glädjas å Annes, å litteraturens vägnar! För några år sedan redigerade jag ett tyskt tidskriftsnummer på temat 'Halv fem på eftermiddagen'. Anne skickade en teckning samt den lakoniska kommentaren: 'every afternoon at 4.30 i practice trying to swim backwards.' Så ser jag henne. Simmande mot strömmen, full av eld.”