INSÄNDARE. Vi behöver försvara gemensamma lagar och regler, men samtidigt bygga fler mötesplatser där människor faktiskt lär känna varandra. Om vi vill att Sverige även i framtiden ska vara ett samhälle där människor kan lita på varandra måste vi våga se problemen, skriver Rahman Mridha.
Sverige har länge byggt mycket av sitt samhälle på något som inte syns i lagböcker eller myndighetsbeslut: tillit. Tillit till varandra, till samhällets institutioner och till att det finns regler som gäller för alla.
Men tillit är inget som samhället får gratis. Den måste förtjänas, vårdas och förnyas.
I dag finns det skäl att ställa obekväma frågor. Vad händer när människor upplever att samhället inte längre håller ihop? Vad händer när segregation och utanförskap växer, när människor lever sida vid sida men allt mindre tillsammans? Och vad händer när tilliten mellan människor börjar försvagas?
En statlig utredning konstaterade i augusti att parallella samhällsstrukturer, segregation och utanförskap kan påverka integrationen och det demokratiska samhället. Utredningen pekar också på låg tillit och bristande acceptans för samhällskontraktet som delar av problembilden.
Det är allvarliga signaler. Men ansvaret kan inte läggas på en enda grupp människor.
Integration är en process som kräver något av individen, men också av samhället. Att lära sig svenska, arbeta och följa lagar är viktigt. Men lika viktigt är att människor får möjlighet att mötas, känna delaktighet och uppleva att de hör hemma i det gemensamma samhället.
Vi måste därför våga ifrågasätta om våra institutioner gör det de är till för. Lyssnar de tillräckligt? Följer de upp det som inte fungerar? Vågar de ändra sådant som uppenbart behöver förändras?
Det är lätt att tala om ansvar när man pekar på andra. Det svårare är att själv fråga sig: Vad kan jag göra? Vad kan kommunen, skolan, arbetsgivaren, föreningslivet och staten göra? Sverige behöver ett större ansvarstagande på alla nivåer.
SCB:s statistik visar att tilliten till människor man inte känner fortfarande ligger på en mätbar nivå, men också att den varierar mellan olika grupper och åldrar. Det är just därför vi inte ska vänta tills den försvunnit innan vi agerar. Vi behöver prata med varandra innan vi börjar prata om varandra.
Vi behöver ställa krav, men också skapa möjligheter. Vi behöver försvara gemensamma lagar och regler, men samtidigt bygga fler mötesplatser där människor faktiskt lär känna varandra.
Framför allt behöver vi sluta tro att samhällsproblem försvinner bara för att vi vänjer oss vid dem. Att tiga är också ett slags ansvar. Om vi vill att Sverige även i framtiden ska vara ett samhälle där människor kan lita på varandra måste vi våga se problemen, ta ansvar och förändra det som inte fungerar.
Tillit är inget man kan ta för givet. Den måste förtjänas, varje dag.
Mer om insändare: Så skriver du på insändare och svar
Fler insändare: dn.se/insandare