Uruppförandet av Turnages gitarrkonsert är full av heta diskussioner och introverta monologer. Stycket boar in sig väl mellan Ravel och Vaughan Williams, tycker DN:s Hanna Höglund som delar ut högsta betyg.
Konsert
”Caught hand”
Musik av Maurice Ravel, Mark-Anthony Turnage och Ralph Vaughan Williams
Svenska Kammarorkestern. Dirigent: Finnegan Downie Dear. Solist: Sean Shibe, gitarr.
Scen: Örebro Konserthus
Sean Shibe är den klassiska gitarristen som på albumet ”Camino” rakade av sig håret som ett andligt statement för att på nästa dyka upp med elgitarr, sminkad, täckt i tyll, tolkandes musikaliska krutdurkar som Julius Eastman.
Stilen varierar, musikaliteten består. När han gör entré på Örebro Konserthus är det för att uruppföra brittiske Mark-Anthony Turnages gitarrkonsert ”Caught Hand” (fångad hand), döpt efter en Giacometti-skulptur. En bit in i stycket upptäcker Shibe att manschetten på skjortan hänger löst. Handen hade kunnat bli fångad på riktigt, men han knäpper knappen och spelar vidare med fingerblommorna fjäderlätt mot gitarrhalsen. På sociala medier har han postat glimtar ur repetitionsarbetet där noter flimrar förbi, förtecknen byts blixtsnabbt och han slipar på legatobågar, tricksiga lägesväxlingar och var han ska slå an med den ”köttiga delen” av tummen.
Det som slår en när konserten nu är på plats tillsammans med beställaren Svenska Kammarorkestern – en svensk musikexport att vara stolt över – är hur spirituell den är och hur väl den boar in sig mellan de pentatoniska äventyren i Ravels ”Le Tombeau de Couperin” och Vaughan Williams femte symfoni, som spelas som i en enda utandning med Finnegan Downie Dear på pulten. Det är luthistoriska hälsningar till den 400-årsjubilerande John Dowland. En instrumentering som sällan tjocknar runt den späda gitarrklangen och grundas i basklarinett, låga flöjter och kontrabasar. Slutet kulminerar i orkestrerade skrattattacker och hotar att dränka solisten innan hans instrument stämmer in i rytmiskt samförstånd.
Turnage är känd för operor som ”Anna Nicole” om den skandalomsusade supermodellen, och ”Festen” efter Vinterbergs film med samma namn. Men hans största stolthet är rollen som hundansvarig i kompositören Colin Matthews Tjechov-opera ”A visit to friends” från förra året där hustrun Rachael Hewer regisserade och hunden Shosty (efter kompositören Sjostakovitj) hade en roll.
Anekdoten verkar kanske malplacerad, men faktum är att också denna konsert är full av anekdotiskt berättande, heta diskussioner, introverta monologer, basstämmornas hummanden. Precis som Shibe tackar orkestern efteråt för att han fick debutera på Proms i Royal Albert Hall med dem för åtta år sedan. Då som notbladsvändare. Nu spelar dessa händer en helt annan roll.