Veckans kritikerlista uppvisar inga förändringar men handlar också om normaliteter, register, spritlöshet och isländska vindar.
I veckan skrev jag om australiska Alexis Wrights roman ”Carpentaria”. En sak som slog mig var hur hennes protagonister har namn som påminner om dem som en annan Nobelpriskandidat brukar odla. Wrights figurer heter Normal Phantom, Angel Day, Joseph Midnight, Matthew Desperance Flinders, Libby Valance och Truthful E´Strange. Hennes amerikanske kollega Thomas Pynchon är känd för huvudpersoner som Oedipa och Wendell ”Mucho” Maas, Tyrone Slothrop, Benny Profane, Pig Bodine, Zoyd Wheeler och Isaiah Two Four.
■ ■ ■
I rest my case. Och det finns fler saker de två författarna delar. De sonderar Drömtiden och Sånglinjerna i sina respektive miljöer och jag hade älskat att se ett seminarium med Wright och Pynchon om detta, som slutar med att de gifter sig.
■ ■ ■
På tal om namn i romaner så föredrar jag Wrights och Pynchons groteskerier före det odefinierade moras av dussin-namn som brukar förekomma i svenska standardrelationsromaner. Dostojevskij brukar ju i alla fall välsigna läsarna med personregister, på det att man ska begripa att Fjodor Pavlovitjs son i första äktenskapet (nu pratar vi förstås ”Bröderna Karamazov”) heter Dmítrij Fjódorovitj men också kallas Mítja, Mítjka och Mítenka. Och så finns det mängder av unga män som kallas Kolja. Med ett register kan jag orientera mig.
■ ■ ■
Men svenska samtida relationsromaner. Herregud. Alla dessa Anna, Anna-Karin, Karin, Carin, Karina, Carina, Anki, Carro och så vidare. Här behövs verkligen ett personregister: ”Karina – dotter till Anna-Karin och Carl, ibland kallad Kolja”.
■ ■ ■
Med detta ventilerat kan jag stolt konstatera att DN Kultur igår gick av stapeln med att mellan klockan 13:03 och 16:30 producera nio sidor om den Nobelpristagare (Anne Carson) vi knappt kunde ana klockan 13:02. Vid 13:30 skickades den oförvitliga kulturreportern Matilda Källén på en löddrig springare till Island. Telefonerna gick varma. Editionschefen köpte lösgodis och Trocadero. Det kändes som att göra en tidning. Läs vår samlade bevakning om Anne Carson här.
■ ■ ■
Expressen satte en rörande rubrik på en av sina Carson-texter: ”Hennes kuksugarrytm är inte längre lika bra”. Klatschigt som en blöt herrtidning under en gran utanför Hedemora. Några minuter senare ingrep någon och ändrade rubriken till ”Som alla bögar har jag älskat Carson”.
■ ■ ■
Jag har tidigare läst en hel del av Anne Carson, men jag måste tillstå att min respekt om möjligt har stegrats ytterligare efter att ha tagit del av hennes kommentarer vid beskedet. ”Det verkar lite vansinnigt”. Och – när Svenska Akademiens ständiga sekreterare Ingrid Carlberg berättar vad pristagaren yppade om sin vistelse på Island – ”Jag är här för att lyssna på vinden”.
Möjligen vill jag inte frammana någon genusaspekt här, men jag tror nog att en manlig klassicist snarare hade krystat fram något Catullus-citat i detta sammanhang. Följt av ett lika antikt som självbelåtet skrockande. Må Astraios välsigna Anne Carson för att hon rört sig vidare i vinden.
■ ■ ■
Prenumerera också på nyhetsbrevet Boklistan, som kommer i din mejlbox. Läs tidigare nyhetsbrev om böcker.
1. Karolina Ramqvist: ”Nattsäsong”
Albert Bonniers förlag, 228 sidor (1)
Tät och vacker roman med motiv från teaterns värld skriven av en författare i högform.
2. Klas Östergren: ”Inkokt ruda”
Polaris, 169 sidor (2)
Underhållande kammarspel från framtiden med två människor och en AI i rollerna.
3. Mary Beard: ”På tal om klassiker”
Övers. Eric Cullhed. Natur & Kultur, 249 sidor (3)
Den engelska kändisprofessorn går bortom myterna och eliterna i sin folkbildning.
4. Georgi Gospodinov: ”Vemodets fysik”
Övers. Hanna Sandborgh. Ersatz, 328 sidor (4)
Bulgarens nya roman diskuterar gripande förflutenheten och dess labyrinter.
5. Lennart Sjögren: ”Vi är en vi är många”
Albert Bonniers förlag, 48 sidor (5)
En ny samling skarpögda dikter som skenbart enkelt talar om hopp och förändring.
6. Johannes Anyuru: ”Upplyst sten. 2023–2026”
Norstedts, 200 sidor (6)
Storartad och fasansfull väv av essäer, poesi och vittnesmål som söker ett språk för avgrunden i Gaza.
7. Per Svensson: ”När jag dog”
Albert Bonniers förlag, 215 sidor (7)
Journalisten och författaren som avled förra året skriver en essäistisk runa över sitt eget liv.
8. Roland Paulsen: ”Avbegåvad”
Albert Bonniers förlag, 287 sidor (8)
Med undertiteln ”en essäberättelse om arv och miljö” skriver sociologen om sin familj och klassresornas nutid.
9. Isabella Nilsson: ”Om varmhållning av levande döda”
Ellerströms, 122 sidor (9)
Ett års anteckningar som rymmer lekfulla partier, kloka diktanalyser och litterära resonemang.
10. Mikael Yvesand: ”Ha en nice dag”
Polaris, 141 sidor (10)
I denna avslutande del av Luleåtrilogin reser fyra vänner på en makaber och tragikomisk billresa.
Tio DN-kritiker väljer
Kritikerlistan innehåller böcker utkomna efter den 10 juli. Förra veckans placering inom parentes. Listan röstas fram av DN-kritikerna Åsa Beckman, Jan Eklund, Ingrid Elam, Johanna Käck, Rebecka Kärde, Kristina Lindquist, Maria Schottenius, Jonas Thente, Gabriel Zetterström och Malin Ullgren. Alla recensioner finns att läsa på dn.se/kultur
Få mer kultur med våra nyhetsbrev
• Intro – håll koll på det senaste i musikvärlden.
• På scen – håll koll på teater, dans och ståupp.
• DN Kultur – det bästa från Kulturredaktionen.
Här kan du registrera dig för att få dina favoriter av DN:s olika nyhetsbrev.