DN Debatt. ”Kvinnan själv vet när abort är rätt beslut – inte sex främlingar”
DN DEBATT.
Inom kort ska Sverige få en uppdaterad abortlag. Men den innebär bara marginella förbättringar, kvar finns en paternalistisk och ålderdomlig syn på kvinnors självbestämmande. De i glesbygden förväntas fortfarande resa i timmar, och rätten till sen abort ligger fortsatt i händerna på sex andra personer – inte hos kvinnan själv, skriver sex medicinska experter.
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Sverige är på väg att få en uppdaterad abortlag efter en utredning som gjordes på uppdrag av Tidöregeringen. Propositionen ligger nu på riksdagens bord. I direktiven till utredningen som ligger till grund för förslaget ingick att modernisera språket, att möjliggöra för barnmorskor att tillhandahålla aborter och för patienter att göra hela aborten hemma.
Förslaget innehåller visserligen marginella förbättringar jämfört med dagens lagstiftning, men är otillräckligt för att kunna tillhandahålla aborter i linje med aktuellt kunskapsläge och för att stärka kvinnors reproduktiva rättigheter.
Redan i dag tillhandahålls många medicinska aborter i praktiken av barnmorskor. En majoritet av aborterna sker också i hemmet, då det läkemedel som de facto leder till utstötning av graviditeten kan tas hemma. Den planerade uppdateringen av lagstiftningen är alltså inte ett progressivt förslag utan i mångt och mycket en anpassning till hur vi redan jobbar, vilket också var syftet med lagändringen.
Enligt nuvarande lagstiftning måste det första läkemedlet som ökar livmoderns förmåga till sammandragningar sväljas på sjukhus eller annan vårdinrättning. I den nya lagtexten tas kravet på behandling på sjukhus bort. Det finns god evidens för att en stor andel gravida inte behöver genomgå några fysiska undersökningar innan en medicinsk abort och att rådgivning kan ske via olika former av telemedicin. När Läkemedelsverket nu föreslår nya direktiv, med anledning av nya lagen, kvarstår dock ett krav på att läkemedel endast kan lämnas ut på en abortmottagning.
Tillgången till abort är i dag ojämlik över landet. Många kvinnor i glesbygd kan ha flera timmars resväg till en abortmottagning. Det förekommer också väntetider på mer än en vecka, särskilt under semesterperioder, trots att det i lagen står att abort ska tillhandahållas skyndsamt – ett begrepp som aldrig definierats.
Varje dags fördröjning av behandlingen innebär ökad blödning, smärta och risk för komplikationer. En förändrad lagstiftning som möjliggör för kvinnor att genomföra hela aborten hemma bör också möjliggöra förenklat tillhandahållande av behandlingen. För att öka tillgängligheten och förkorta väntetider behöver abortläkemedel, inklusive den smärtlindring som behövs, kunna tillhandahållas via upphämtning på apotek, annan vårdinrättning (till exempel vårdcentral, mödravårdscentral eller ungdomsmottagning) eller via post.
I Sverige är abort tillåtet på kvinnans önskemål till och med vecka 18+0. Mellan vecka 18+0 och tills fostret anses livsdugligt (i praktiken till graviditetsvecka 21+6) krävs synnerliga skäl för att få tillstånd till en abort som då beviljas av Socialstyrelsens Rättsliga råd för abort och steriliseringsärenden.
Rättsliga rådet består av sex ledamöter för abortärenden: en jurist, en kurator, en representant från Socialstyrelsen, en gynekolog, en psykiatriker och en ledamot från Sveriges riksdag. Trots att Rättsliga rådets roll inte ingick i utredningens direktiv så togs det ändå upp i den slutgiltiga rapporten.
Majoriteten av de kliniker som utredningen hade kontakt med hade tagit upp Rättsliga rådets roll och ansökningsförfarande som problematiskt. Förutom att nuvarande organisation är rättsosäker (insyn saknas, man kan inte överklaga beslut, man får ingen motivering till beslutet) så står det också för en paternalistisk och ålderdomlig syn på kvinnors självbestämmande som inte hör hemma i dagens Sverige. I princip alla som ansöker om abort på grund av medicinska skäl (oftast fosterskada) får bifall, däremot sker en betydande och ökande andel avslag för dem som ansöker om abort på sociala skäl (från 13 procent till 26 procent mellan år 2013 och 2022).
Globalt finns mycket forskning som visar på negativa ekonomiska, sociala och känslomässiga konsekvenser för kvinnor som nekas abort, men aktuell forskning saknas om hur svenska kvinnor upplever processen. Vi som träffar de här patienterna kan vittna om krisreaktioner, förtvivlan och att en del kvinnor söker sig utomlands för abortvård. Även för de kvinnor som får tillstånd innebär ansökningsprocessen en oro och stress samt fördröjd behandling som i sin tur ger ökad blödning, smärta och större risk för komplikationer.
Att uppdatera dagens lagstiftning är angeläget men lagförslaget är otillräckligt på framför allt två punkter.
1. När full hemabort möjliggörs behöver också övriga myndigheters direktiv möjliggöra vård i enlighet med aktuellt kunskapsläge. Detta innebär att läkemedel utan fördröjning ska kunna skickas till eller hämtas ut så nära kvinnan som möjligt: på apotek, vårdcentral, mödravård eller ungdomsmottagning.
2. Avskaffa kravet på tillstånd från Rättsliga rådet för kvinnor som önskar abort mellan v 18+0 och 21+6. Den som vet bäst huruvida en abort är rätt beslut kommer alltid att vara den gravida själv.
Kvinnor i Sverige förtjänar en abortlagstiftning som varken begränsar vårdens kvalitet, tillgänglighet eller kvinnors självbestämmande.