Hon bävar för att vara gravid, men vill samtidigt ha barn med maken Filip Hammar.
När Agnes Lindström Bolmgren var yngre var det dock annorlunda.
– Jag ville ha barn med så många olika män som möjligt.
När människor från olika länder flög in till bröllopsfesten i Berlin i september tänkte Agnes Lindström Bolmgren, 37, att ”det var för bra för att vara sant”.
210 gäster skulle komma för att fira henne och maken Filip Hammar, 51, i tre dagar. De var förvisso redan juridiskt gifta men nu skulle det festas rejält.
Nästa tanke var: vad skulle de göra om något av flygplanen störtade?
Sedan en ny tanke igen:
– Mitt plan kommer säkert krascha och det enda folk kommer minnas mig för är den här tragiska händelsen. Men då lever jag åtminstone inte för att ta del av sorgen.
Inget flygplan störtade och nu sitter Agnes Lindström Bolmgren nygift på ett halvstökigt hotellrum i Stockholm.
Det är ett par dagar efter Bokmässan i Göteborg där hon smyglanserade sin dagboksroman ”Tjejen som tänkte för mycket”.
En dagbok som sträcker sig över hela 2025 och ”till 95 procent är sann och självupplevd”.
– Jag blev så rörd över att folk som man aldrig har träffat stod i kö på Bokmässan och ville köpa boken, betala för mina ord. Det känns nästan lite oförskämt av mig.
Nästa vecka släpps boken på riktigt, en bok fylld av Agnes tankar. Inte minst orostankar, ofta betydligt mer speciella än rädslan för en flygplanskrasch.
Som den där tanken om att hon har liten mun och att hennes tandläkare vid varje besök nog ”utgår från att hon är dålig på att suga kuk”.
– Tänker inte alla det som har liten mun?
Agnes skrattar åt sina egna funderingar, men understryker samtidigt att det är sant. Det är sådant – och tusen andra saker – hon tänker på. För att stilla sin egen oro och ångest återkommer hon ofta till en fras i boken, och ett konstaterande att det kunde ha varit värre.
– Jag har åtminstone inte dödat ett barn.
Det var också ur ångesten och oron som idén på en bok föddes. Att skriva ned tankarna och på så sätt avlasta omgivningen. Inte minst maken Filip.
– Och jag har alltid gillat att skriva, men så säger väl alla som släpper bok? Men det blir någon slags hemmasnickrad terapi att skriva ner saker som både är roliga och tråkiga.
Samtidigt som hundarna Rugby och Cargo, den senare hittade hon under en möhippa i Mexiko, pockar på Agnes uppmärksamhet säger hon att det ”absolut finns bitar” som har valts bort i boken.
Det till trots berättas det om allt från kändisfester hemma i Los Angeles, bakfyllor, kärleksbråk, besök på sexklubbar och kampen med den egna skådespelarkarriären.
Hon understryker dock att de där kändismötena ofta är slumpartade och att vardagen i LA mestadels består av hundpromenader, jakt på nya filmroller och ett evigt mobilscrollande.
I bagaget har Agnes Lindström Bolmgren bland annat roller i filmer som ”Suedi” och ”Tårtgeneralen”, tv-serien ”Bäckström” och under tiden hon bodde i Berlin blev det en del tyska roller.
Allt har dock inte gått spikrakt, förra året provspelade hon för en roll som hade två repliker.
– Sen visade det sig att rollen inte hade en enda replik, men jag fick den inte ändå. Då undrar man ju om en apa fick den.
Hon medger att vissa saker hon delar med sig av har varit jobbiga på riktigt men att hon försöker göra det på ett roligt sätt.
– Vilket jag hoppas andra kan göra med sina egna grejer. Det är ett bra sätt att hantera det jobbiga, om hundra år kan man skratta åt allting. Men man behöver inte ens vänta så länge.
Det finns dock en del saker som gör Agnes Lindström Bolmgren förbannad. Som frågorna det händer att hon får om ”hur det känns att Filip betalar allt?”.
– Det är klart att jag inte skulle ha råd att bo i LA om det inte vore för Filip. Men vad ska jag göra då? Flytta till Mjölby? Då måste ju Filip ändå betala mina flygresor. Det blir fel hur man än gör.
Samma sak när deras åldersskillnad kommer på tal.
– Det finns de som tror att det är lite feministiskt att tycka att det är en klyscha att Filip är ihop med en ung tjej. Men de hör inte att de med andra ord säger att jag inte är värd något mer än att vara ”en ung tjej”. Det är ganska reducerande både mot mig och mot Filip. Och jag är fan inte så ung för den delen heller.
Mest irriterad blir hon kanske ändå när hennes egen skådespelarkarriär ifrågasätts.
– Jag orkar inte stå på fler fester och förklara att det är jag och inte Filip som har byggt upp min karriär. Jag kom in på scenskolan på egen väg, och allt jag har gjort utöver det har jag gjort på egen hand. Till ”Tårtgeneralen” (en film av Filip Hammar och Fredrik Wikingsson) gjorde jag fler castings än alla i hela filmen.
Om en del av Agnes orosdagbok speglar det mer allvarsamma i livet så finns det gott om mer lättsamma bitar.
Som när kronprinsessan Victoria, prins Daniel och deras barn kom på lunch hemma hos Agnes och Filip i Los Angeles.
– Jag var bakis och ute på en hike när Filip ringde och sa ”de kommer på lunch om två timmar”. Jag förstod först inte vilka han menade men sen sa han att han hade träffat Victoria och Daniel på flygplatsen. Jag sprang hem och möttes av att Filip stod och vred lite på ett fruktfat, samtidigt stod det massa flaskor och tomburkar överallt eftersom vi hade haft en spontan fest kvällen innan.
Hur var lunchen?
– Svinrolig. De är superhärliga, och hjälpte till att plocka in i diskmaskinen och allt sånt där. Jag minns att något av barnen, Estelle eller Oscar, berättade en rolig historia om morfar. Det slog mig efter en liten stund att morfar, det är ju kungen. Två dagar senare träffade vi dem på en officiell middag och då sa Victoria att ”Estelle tyckte så mycket om dig”. Då kände jag yes, jag är kompis med Estelle.
I boken berättar Agnes Lindström Bolmgren också att hon längtar efter att skaffa barn och att hon förra året tog beslutet att frysa in ägg. Samtidigt bävar hon för att vara gravid.
– Det verkar så tråkigt, nio månader liksom. När jag var yngre var jag rätt omogen och ville ha barn med så många olika män som möjligt, för att se vilka kombinationer det kunde bli. Det är lite som den där dokumentären om spermadonatorn som visade sig vara pappa till alla.
– Men nu är det ju Filip jag vill ha barn med.
Samtidigt är hon öppen med den där lilla oron kring att Filip skulle bli ”en gammal pappa” och vara ”virrig på barnets student”.
– Filip är ju 51 men hans mamma är knivskarp och hon är 84 nu. Man kan vara 37 och kännas mycket äldre än vad jag och Filip är. Så det kommer nog ändå gå bra.
Och oavsett hur det blir med barn menar hon att det är en lyx att Filips två barn från hans tidigare förhållande har blivit hennes bonusbarn.
– Det var lite kul när Filips dotter skulle på sin första dejt, då ville hon att jag och inte Filip skulle skjutsa henne. Jag blev så glad och stod själv och funderade på vad jag skulle ha på mig, även om jag bara skulle köra dem till ett köpcentrum där de skulle ta en glass.
När Agnes blickar tillbaka på den storslagna bröllopsfesten i Berlin för några veckor sedan är det med stor glädje. Även om det – så klart – fanns en del oro inför.
Som om hon verkligen skulle kunna ha svart klänning. Jakten på lokal, som sedan löstes av tennislegendaren Björn Borg i form av en ”perfekt nedgången” fabrikslokal.
– Och Filip hade glömt köpa ring, men det gjorde ingenting. Allt blev helt perfekt. Filips mamma var min tärna och min mamma var Filips bestman. Vi är tajta med dem, och de med varandra. Efter det kom Filips barn tillsammans med min brorsdotter.
– Jag gick med min pappa en liten sväng och sista biten ensam till Céline Dions OS-låt. Det var otroligt pampigt.
Det tog dock några dagar att återhämta sig från tredagarsfesten i Berlin.
– Jag kände mig helt lobotomerad. Vilket jag säkert blev, marinerad och lobotomerad.
Vad händer efter boksläppet?
– Det har varit lite snack om att det finns intresse för att göra film av boken. Och det skulle vara ganska jävla pisskul. Att få spela mig själv. Annars är drömmen att få jobba i Tyskland igen, filma på tyska.
Förresten, är det verkligen sant det du skriver i boken, att du och Filip har samma tandborste?
– Ja, ja.
Agnes försvinner snabbt in i badrummet.
– Här är beviset.
Hon håller upp en eltandborste.
– Jag tycker inte att det är så konstigt, vi hånglar ju. Och det är inte tandtråd vi delar. Men jag ska erkänna att jag ljög för Filips dotter när hon frågade om vi verkligen delar tandborste, då sa jag att vi byter ut huvudena. Men det gör vi inte.
Andra har också läst
- Laila Bagge: ”Det är väldigt osexigt”- Beteendet hos män som provocerar
- Peter Haber: ”Rädd att folk tror att jag är full”- Sjukdomen gör att han inte vågar gå ut
- Mats Olsson: Använder min frisör som ”läkare”- Journalisten om nya boken, kärleken och Viagrabeslutet
- Linus Wahlgrens kärleksinsikt: ”Första gången”- Skådespelaren om jättefesten och relationen med exet
- Anders Holmberg: ”Jag ser ofta ut som en slusk”- Anders Holmberg om hur han röstar – och valet som kan bli det sista
- Julia Franzéns hemlighet med Bingo: ”Väldigt sugen”- Influencern om bråken med Bingo: ”Han blir galen”