När den kanadensiska poeten Anne Carson fick beskedet att hon tilldelats Nobelpriset i litteratur befann hon sig på Island för att ”lyssna på vinden”.
Carson kunde – vet vi nu – åkt till Kaunas i Litauen i stället.
Där blåste det nämligen också.
Ordentligt.
Dels vindar, och dels svenska projektiler mot, på och i Litauens mål.
Statistiken efter full tid:
11–0 i avslut på mål.
31–0 i avslut totalt.
18–1 i hörnor.
Och 5–0 som slutresultat.
När ett lag är så överlägsna det andra som Sverige var mot 94:e rankade Litauen i det första av två playoff-semifinaler behövs ingen djupare matchanalys.
Tålamod är det som krävs mot en motståndare som packar ihop sig i eget straffområde. Tålamod – och spelare som kan bryta mönster.
Sverige hade tålamod – och Sverige hade Anna Anvegård och Matilda Vinberg som bröt mönster från kanterna och in centralt.
Allra mest imponerade BK Häckens Anna Anvegård i spelet med boll, nu när hon fick chansen från start, till vänster i Tony Gustavssons 4-4-2-formation.
Anvegård fixade straffen som gav 1–0. Anvegård spelade fram till 2–0 och Vingård assisterade till 3–0. Sedan var matchen i praktiken över, till slut 5–0, och avancemanget till playoffinal förstås klappat och klart redan innan tisdagens returmöte i Stockholm.
Jag har medvetet avstått från att nämna vem som gjorde de där tre första målen, eftersom resten av den här texten ska handla om henne – den blott 19-åriga Felicia Schröder.
(Visst glömmer man bort ibland att hon ännu inte ens fyllt 20?).
Schröder – nu också landslagsstjärna
Hon är allsvensk stjärna sedan länge. Efter målsuccén i Real Madrid (åtta mål på sex matcher) även en internationell fotbollsstjärna som flimrar förbi i klipp från Champions League.
I landslaget har hon sett direkt valpig ut i elva raka matcher.
Det gjorde Schröder även i sin tolfte till att börja med. Svaga avslut, tveksamma beslut.
Men när Anvegård gick omkull, och domaren pekade på straffpunkten, då visade Felicia Schröder en mental styrka som kommer ta henne långt även med landslagströjan på.
Schröder hade precis missat ett friläge, men eventuella tankar på det slog hon bort. Hon la bollen på plats, väntade ut Litauens keeper och placerade lugnt bollen i nät – hennes historiska första landslagsmål.
Imponerade.
Tvåan kom i andra halvlek, en enkel bredsida förbi en målvakt på vift långt utanför eget straffområde. Och efter det målet började Felicia Schröder agera på samma självklara sätt som hon sedan länge gjort och gör i sina klubblag.
Hon tog rätt beslut, fördelade vidare bollar, var på rätt ställe och skarvade sedan elegant in kvällens tredje mål.
Landslagsstjärnan Felicia Schröder var född. Hon kom till världen en vindpinad playoffkväll i Kaunas, hösten 2026.
Sverige hade vunnit ändå, men…
Sverige hade säkerligen vunnit den här matchen även utan Felicia Schröder, men om Sverige ska besegra Skottland (vad det verkar) i playoff-final, och verkligen gå till VM i Brasilien nästa sommar, då behöver Sverige en anfallare på högsta landslagsnivå.
Nu är Felicia Schröder där.
Hon utnyttjade sämsta tänkbara motståndare, på allra bästa sätt.
Jag är övertygad om att när målnollan nu äntligen är spräckt, då kommer hon kunna vara en annan sorts spelare i kommande landskamper. En spelare som får ut allt det där hon har i sig. Och den höjden är skyhög, som alla vet.
Detta var utan tvekan det allra viktigaste beskedet i blåsiga Kaunas.
Andra bra besked var förstås att fyra av fem inhoppare gjorde poäng – Stina Blackstenius och Amanda Ilestedt blev målskyttar, Monica Juso Bah och Filippa Angeldahl assisterade – vilket innebar att slutsiffrorna skrevs till hela 5–0. Samtidigt var Litauen då en uppgiven motståndare i spillror.
Viktigt var förstås också att Tony Gustafsson – som sannerligen inte imponerade som förbundskapten under det miserabla VM-kvalet – nu både spelade Anna Anvegård från start och satte Felicia Schröder i en position närmare målet. Det gav effekt direkt.
4-4-2-formationen ingav säkert också trygghet hos spelarna, det kändes mindre fladdrigt än tidigare. Men som sagt, motståndet var så svagt att jag avvaktar till playoff-finalen med den analysen.
Tony Gustavsson har å ena sidan förstört allt, men han kan också rädda allt genom att ta Sverige till VM 2027 via det här pågående playoffet.
Det är inget som skulle föranleda några större hyllningar från min sida, men då har han åtminstone lyckats med sin uppgift och levererat vad som först och främst går att kräva.
Om Tony Gustavsson i stället misslyckas på nytt, ja då kommer han också få ägna en tid åt att ”lyssna på vinden”. Avgångskraven skulle nå orkanstyrka i hela Sverige, enligt SMHI.