Hej. Det är jag som är ny här.
När du läser det här har jag avslutat min andra vecka på ett av Skånes (ganska många) viktigaste jobb. Om jag gör bra ifrån mig, då får alla Sydsvenskans journalister möjlighet att göra sitt allra bästa. Om jag gör bort mig… äh, vi tar inte det nu.
Sydsvenskan berättar det som är nytt, granskar makten, synliggör konsekvenser, lyfter goda exempel, roar och är till nytta. När tidningen är som bäst pratas det om den i varje fikarum, nya lagar skapas och människor som farit illa får upprättelse. Ni som läser den här krönikan vet det. Ni förstår vikten av fri media i en demokrati.
När jag tänker på mina personliga drivkrafter för journalistik så tänker jag dock inte bara på er. Jag tänker också på alla dem som varken läser, lyssnar på eller ser lokal journalistik.
Vi journalister måste konsekvent och varje dag söka berättelserna bland dem som inte självmant tipsar tidningen. Hitta både det anmärkningsvärda och det allmängiltiga utanför våra vanliga inflöden av källor.
Mångfald på riktigt, så att vi får chansen att vara riktigt viktiga för ännu fler.
Sydsvenskan är bra på att överraska, ge sina läsare mer än ni visste att ni ville ha. Framöver kommer ni att få ännu mer av det.
Klickjakten
Vi kommer att jaga klick. Ja, det är ett provocerande sätt att uttrycka det, jag ber om ursäkt. Men varje gång någon hånfullt klagar på ”klickjakt” så börjar det rycka i mitt högra ögonlock, jag skruvar på mig. För tänk på vad det betyder: ett klick på en artikel betyder att en person vill läsa. SJÄLVKLART jagar vi klick! Ingen skriver väl en artikel för att så många som möjligt ska scrolla förbi den?
Men här kommer min andra personliga drivkraft. Journalistik är varken content eller drama. Vi väljer varken ämne eller vinkel enkom för att texten ska bli läst. Vi dissar varken ämne eller vinkel för att artikeln inte blir klickad.
Vi väljer ämne för att det är viktigt, vinkel för att den är ny, relevant och tydlig. Sedan använder vi hela vår hantverksskicklighet från research och intervju till formuleringar, grafik och foto för att så många läsare som möjligt ska klicka – vilja veta mer.
Att inte döda ett ämne
Man kan döda ett ämne genom att skriva en skittråkig artikel. Det gör vi inte. Men det finns också ämnen där det inte räcker att skriva tydligt och medryckande, läsningen blir ändå svag.
Några enstaka ämnen kan man då skriva lite mindre om. Men det finns flera som är så viktiga att vi absolut inte kan avstå. Kommunala upphandlingar är ett exempel. Regionpolitik ett annat. Klimat och miljö ett tredje.
Ämnen som handlar om miljarder skattepengar – era pengar – och påverkar allas vår möjlighet till vardag och liv.
När det gäller de här ämnena så ska vi fortsätta kämpa och våga testa nytt. Under tiden kan du göra två saker: läs ibland en artikel du hade tänkt scrolla eller bläddra förbi. Och tipsa oss när du vet en intervjuperson eller en berättelse som fler borde känna till, speciellt inom lite till synes torrare ämnen.
Undrar du över något jag skrivit här, eller något helt annat? På måndag den 5 oktober klockan 11.30 kan du chatta med mig om journalistik, på sydsvenskan.se. Vi ses!
Ställ din fråga i flödet nedan redan nu!
Sydsvenskans nya chefredaktör
Lena Philipson, 48 år, bor i Lund.
Journalist sedan år 2005. Reporter i grunden.
Bakgrund som redaktionell chef på gratistidningen City, Helsingborgs Dagblad och Sydsvenskan.
Senast chefredaktör på Skånska Dagbladet 2021-2026.