Rapporterna om misstänkt valfusk i Borlänge och på flera andra håll har fått en mängd debattörer att rasta sina käpphästar. Somliga anklagar Vänsterpartiet för att fuska, andra beskriver väljare med utländsk bakgrund som röstboskap. Åter andra vill avskaffa personvalet. Jag har en annan idé.
Väljare vill känna sig representerade. En gång i världen handlade det om arbetarklassen, sedan om kvinnor. De yngsta och de äldsta väljarna vill också känna sig representerade. Det gäller sannolikt också många väljare med rötter i till exempel Afrika och Mellanöstern: de vill gärna rösta på en företrädare med samma etniska bakgrund. Och därför personröstar de på en sådan kandidat.
Det finns ett antal segregerade områden i Sveriges större städer, ofta tillkomna under miljonprogrammet – den stora satsningen på nya bostäder på 1960- och 70-talen – som kännetecknas av en hög andel boende med utländsk bakgrund, låg sysselsättningsgrad, låg utbildningsnivå och låg medelinkomst. En del av de områdena är av polisen klassade som särskilt utsatta. I Borlänge handlar det om Tjärna och angränsande valdistrikt i den västra delen av staden. Där bor många somalier. Tv-profilerna Filip Hammar och Fredrik Wikingsson gjorde för drygt tio år sedan filmen Trevligt folk om somalier i Borlänge som skulle delta i bandy-VM. I Tjärna med omnejd kryssades 2022 en företrädare för Liberalerna in i Borlänge kommunfullmäktige från icke valbar plats. Och nu har en vänsterpartist valts in i riksdagen med, verkar det, många personkryss från just detta område.
Jag har kunnat se ett mönster i det kommunval som skedde i Sverige 2022: i valdistrikt i segregerade områden hände det att något parti fick ett oväntat stort antal röster. Samtidigt röstades en företrädare för just det partiet, på icke valbar plats men med utomeuropeisk bakgrund, in i fullmäktige genom ett stort antal personkryss. Det skedde i åtminstone tio kommuner. De på så sätt invalda ledamöterna företräder olika partier: Liberalerna (Borlänge), Miljöpartiet (Eskilstuna, Flen), Centerpartiet (Kristianstad, Uddevalla), Kristdemokraterna (Botkyrka, Södertälje) och Vänsterpartiet (Hässleholm, Köping, Landskrona). Logiken är ganska tydlig: om ett parti är litet behövs det inte särskilt många röster för att komma upp till 5 procent personkryss.
Många av de personkryssade kandidaterna i de tio kommunerna är personer som är kända, uppskattade och respekterade i den kommun där de bor och verkar.
Hela idén med personröstning är att väljare ska kunna rösta på en viss kandidat på valsedeln, oavsett om personen står på valbar plats eller inte.
Personröstning handlar om människors vilja att känna sig representerade. Personen kan vara betydligt viktigare än partiet. Statsvetaren Linda Berg visar i en rapport till Delegationen för migrationsstudier att väljare med utomeuropeisk bakgrund personkryssar mycket mer än andra väljare. Det finns däremot ingen systematisk kunskap om valkampanjer eller hur eventuella klanstyren i de tio områdena kan ha inverkat på personröstandet. Men det saknar betydelse – så länge allt har gått rätt och riktigt till.
Rapporterna om överträdelser och valfusk i samband med årets val är emellertid oroväckande. Lokala valarbetare kan ha blivit överentusiastiska och tänjt på reglerna. De behöver inte vara medlemmar i något parti. Väljare med utomeuropeisk bakgrund kommer som regel från länder där det inte finns någon erfarenhet av fria och rättvisa demokratiska val. Det kan förstås ligga mer bakom larmrapporterna; det kommer kanske att stå klart längre fram. Men två ting står klart:
Det svenska systemet för röstning är sårbart. Det är inte bra när det delas ut förkryssade valsedlar och ännu sämre om väljarna kommer till vallokalen med färdiga igenklistrade valkuvert. Sverige bör vara förskonat från röstköp, något som är vanligt i andra delar av världen, till exempel i Indien.
Reglerna är oklara. Var går gränsen för vad som är ”otillbörlig påverkan”? Det är djupt otillfredsställande att det inte är tillräckligt tydligt. Lagstiftningen är oklar, och domstolarna har inte utvecklat någon praxis. Och då är det svårt för människor med rötter i andra delar av världen att ha full koll på reglerna.
Jag hoppas och tror att den nya regeringen tillsätter en utredning, där representanter från de olika riksdagspartierna ingår, som ser över hela röstningsförfarandet.
Jag kan inte se att lösningen är en enda valsedel, tjock som en bok, med alla partier (långt över 160) och alla kandidater förtryckta. Inte heller tror jag att lösningen är att skrota personvalet. Särskilt i EU-valet har personröstning blivit viktigt och värdefullt. Väljare ska kunna rösta efter egen övertygelse, på parti och på person. Men de problem som finns måste utredas ordentligt, och som vanligt i den här typen av frågor räknar jag med att det till slut blir en bred partipolitisk enighet om vad som bör göras för att Sverige ska få tydligare regler och ett säkrare och tryggare system.
SKRIBENTEN
Anders Sannerstedt, docent i statsvetenskap vid Lunds universitet som länge har fokuserat på svensk nationell politik, kommunpolitik och opinioner och väljarbeteende
Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.