Vemodets fysik
Det finns en punkt i en lovande roman då man stannar upp i spänd väntan på hur den ska utveckla sig. Kommer boken lyckas med det man anat av titeln och de inledande, trevande sidorna, eller ska den visa sig vara någonting helt annat än vad den utger sig för att vara? En dussinroman i fårakläder? Jag säger till min vän konstkritikern att man alltid väntar på en bulgarisk roman som likt en riddare på en springare av danskt band ska rädda en från nordisk autofiktion. Han protesterar: det finns många sådana böcker som gör en besviken.