Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
SLUTREPLIK | PENSION
16 200 kronor i månaden. Det är den genomsnittliga allmänna pensionen före skatt för en pensionerad kvinna i vårt land. Den siffran ska ställas mot påståendet att dagens pensionärer är ”den rikaste generation som någonsin levt”, som Timbros Rutger Brattström gör i sitt svar till mig.
Pensionärer som började arbeta tidigt och som arbetat ett fullt arbetsliv i vanliga arbetaryrken får ut mycket lite för allt slit. Alla är eniga om att arbete ska löna sig, men så har det inte blivit. Att höja den allmänna pensionen är ett sätt att visa på arbetets betydelse – en princip som politikerna hyllar men inte vill betala för.
Visst, det finns de pensionärer som kunnat dra nytta av värdeökningar på fastighetsmarknaden och på börsen och som kan toppa upp en god allmän pension med fina utbetalningar från tjänstepension och ett privat pensionssparande. Men denna grupp tillhör undantaget. Många av PRO:s medlemmar äger inte sitt boende eller bor i hus i delar av landet där värdeuppgången har varit blygsam.
Det är bra att Brattström för in frågan om generationsrättvisa i pensionsdebatten. Det finns goda skäl att stärka pensionssystemet så att det kan ge både yrkesverksamma och pensionärer en högre pension. Vi som är pensionärer i dag har med våra pensionsinbetalningar fyllt de statliga buffertfonderna – AP-fonderna – men inte fått del av överskottet. I dag är AP-fonderna värda cirka 2 500 miljarder kronor, men vi som betalat in får ingen glädje av överskotten. I trettio år har pensionssystemet haft en ”broms” som sänkt pensionerna, men fram till nu har det saknats en ”gas”. En höjd allmän pension är kompensation för det. Och vi vill inte att ”de unga” ska betala, som Brattström skriver, utan statskassan.
PRO:s modell för att finansiera högre pensioner borde vara attraktiv för Timbro. Vi vill att en större del av arbetsgivaravgiften knyts till pensionen. Arbetsgivaravgiften, som är tänkt att finansiera våra trygghetssystem, har i allt högre grad kommit att bli en ren skatt. Av de 31,42 procent som betalas in på bruttolönen är hela 12,62 procentenheter ”allmän löneavgift” – en skatt. Att höja pensionsinbetalningarna och sänka den allmänna löneskatten i samma grad är faktiskt en skattesänkning – något som borde intressera en marknadsliberal tankesmedja.
Brattström har rätt i att den låga fruktsamheten är bekymmersam. Ett problem för pensionssystemets finansiering i framtiden, men kanske främst för att ett samhälle med färre barn blir så tråkigt! I min artikel lyfte jag fram den ”mammabonus” som KD föreslog i valrörelsen: 36 900 kronor in på premiepensionskontot till varje födande kvinna. Det är en åtgärd som gynnar kvinnor i Brattströms generation och inte oss pensionärer. Om bonusen kan öka jämställdheten mellan män och kvinnor och minska kvinnors oro att bli fattigpensionärer kan den säkert öka barnafödandet. En klok investering. Men i en pensionsgrupp med åtta ledamöter där alla har veto kommer inget att bli av.
Brattström har idéer och förslag om rättvisa pensioner, precis som jag och PRO. Roligt – då kan vi debattera. Men så länge pensionsgruppen ser ut som den gör kommer även Rutger Brattströms förslag fastna och dö i tystnad bakom gruppens lyckta dörrar. Vi borde ha ett gemensamt intresse av transparens i pensionspolitiken och att förändring blir möjligt.
Vi i PRO vill se ett pensionssystem som fungerar för alla – både för oss pensionärer och våra barn och barnbarn. Vi vill ju att deras pensionstid ska bli den bästa tiden i deras liv.
Åsa Lindestam
ordförande PRO