Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Hur definierar staten ett nödvändigt liv för dig? Frågan lyfts av momsutredningen som tillsattes i sommarstiltjen i år med uppdraget att förbereda för arvtagaren till den dyrbara generella matmomssänkningen.
Utredaren rådman Ann Linders har fått en gordisk kulturfråga att hantera; att rangordna folks matkulturella behov genom att föreslå sänkt moms för ”särskilt nödvändiga livsmedel” och bedöma den samhällsekonomiska nyttan.
”Särskilt nödvändiga” är en moralisk syn på vad man tycker att människor har för behov. Som politisk grundvärdering har den hos oss sitt ursprung i 1700-talets lutherska pietism och fromhetsrörelse, om att vara en förebild, tala om att man är det, att avhålla sig från den ytliga njutningen men också välvilligt och ofta oombett upplysa för andra vad som är onyttigt för den som gör fel.
Nyttan ställdes mot njutningen, och den förra skapade dansförbud, stängt på Systembolaget under söndagen, samt för den delen också söndagsstek. Pietismen tillåter nämligen inte matlagning på sabbaten så steken och såsen fick göras i ordning på lördagen. Det här tankegodset blev basen för frikyrkorna, togs sedan upp av folkrörelserna följt av det politiska folkhemmet på 1900-talet och lever ännu i dag.
Politiskt kokar ”nödvändighet” ned till vikten av att vara ett föredöme så att andra ska se att man är det. Ögontjänande och begrepp som att ”Sverige måste gå före” lyfter denna pietistiska förebildstanke. Den som gör fel val kan rättas till med ord som att den valt skräpmat, bukfylla, tomma kalorier och okynnesätit. Men också det omvända, som med Socialstyrelsekampanjen ”Börja dagen bättre” på 1970-talet. Underförstått är 1: att människor är okunniga men kan upplysas, och 2: alla vill följa statens råd.
Vad är då ett nödvändigt livsmedel?
Näring är kanske den mest omedelbara förnuftstanken, men den kommer i konflikt med att människan är en kulturvarelse.
Det saknas ännu regering som ska förverkliga betänkandet. Så en vägledning om vad som kan bli nödvändigt kan hämtas från hur de politiska ideologierna ser på ett annat område – skol- och äldrematen.
Utredningens urval skulle då kunna ske utifrån någon av dessa sju kategorier:
Om utredaren landar i att medborgaren främst är en kropp som ska överleva kommer momsen att sänkas på den mat som ger bäst närings- och energinytta enligt Livsmedelsverkets sundhetstanke (kategori A kan vi kalla det förslaget).
Det bygger på en idé om att matkulturen är till för en generell folkhälsa men inte en social eller kulturell gemenskap. Det här är ett synsätt som Socialdemokraterna och Liberalerna gillar. De vill att skolmaten ska bli allmänt bättre men att politiken inte ska detaljstyra skolans meny.
Om utredaren lyfter det individuella kan den förorda en medicinsk nödvändighet (kategori B) till exempel för den som är beroende av specialkost som laktosfria eller glutenfria livsmedel, eller mat som fungerar för multiallergier. Sådana livsmedel är ofta dyrare. Alla partier tycker att sådan skol- och äldremat ska vara tillgänglig.
Blir slutsatsen i stället att politiska ideologier är nödvändiga kan en lägre moms omfatta vegetabiliska och ekologiska livsmedel för klimatets skull, hållbar utveckling eller veganska livsmedel för djurrättens skull (kategori C). Det här är ett perspektiv som är särskilt uttalat för Vänster- och Miljöpartiet.
Ett fjärde förslag kan utgå från mångkulturen, alltså att det är nödvändigt för människor att ha råd att köpa sådan mat som uttrycker sin etnicitet och folkgrupps värderingar (D). Det här perspektivet samlar ”husmanskostpartierna” Centerpartiet, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna. Här finns politik för att elever inte ska behöva utsättas för så kallade tvångvegetariska rätter utan få sådan mat som sägs sprida matglädje.
I denna D-kategori ingår sameskolorna med uppdrag att servera samisk matkultur som en del av sitt inkluderingsarbete. Det sker bland annat i det samiska och svensk-norska interregionala EU-projektet ”Syster gastronomi” som avslutas nu i oktober.
Näring är kanske den mest omedelbara förnuftstanken, men den kommer i konflikt med att människan är en kulturvarelse.
Förstås finns utöver detta religiösa och filosofiska momsnödvändigheter (E) för judiska eller muslimska trosbekännare. I kommunfullmäktige landet runt är både fläsket och falukorven en stridsfråga. SD hävdar att den som inte vill äta det, får äta vegetabiliskt. Ofta blir kyckling en medelväg.
En sjätte kategori (F) kan väga in att forskningen visat att män och kvinnor gillar olika slags livsmedel, och att kön eller genus därför gynnas av en riktad matmoms. Kött är mer emotionellt viktigt för männens identitetskänsla medan grönsaker betyder mer för kvinnors gemenskap. Det här är ett moderat perspektiv i flera kommuner där man vill erbjuda eleverna att äta köttbullar och pasta varje dag om de vill det.
Vill man utöka alternativen med en kategori G så kan den få representera ålder. Äldre vill till exempel helst äta mer igenkännlig mat från sin uppväxt, vanligen från sina 25 första år. Sådana matval kan behöva ett extra ekonomiskt stöd. Den här idén om att äldre ska få äta bekant mat samlar en sådan udda partigemenskap som V, KD och SD.
Utredningen ska vara klar senast dan före dan före den nödvändiga dopparedan.