Barabon Robert Oldén har löpningen i blodet.
– Jag har sprungit hela livet och jag är 75 år nu. Men seriöst kom jag väl igång 1978-1979.
I mitten av sjuttiotalet tjänstgjorde han för FN:s svenska bataljon i norra Afrika – då blev det maraton i Sinai-öknen.
– Vi skulle hålla oss i trim. f
Han var också med under de sista åren innan Malmös maratontradition slumrade in 1986.
– Och får jag säga tiderna så var det 2.34, 2.37 och 2.39. Men sedan dog arrangemanget ut. Den där joggingvågen som började runt 1980, jag tror den stagnerade lite. Sista året var vi bara 300 som startade.
Då låg maxgränsen för löparna att komma i mål på fem timmar.
– Det var mycket hårdare. Alla var seriösa med löpningen. Nu springer man med hörlurar, mobil och massa andra grejer som bara tynger ner en om man vill göra bra tider.
– Man har inte samma krav idag. Det är mer en kul grej.
Han fortsätter uppräkningen över platser han sprungit på: Japan, London, Frankfurt, Finland …
– Jag var med i veteran-VM också ett år. Så man har provat på allting.
Han har även jobbat som farthållare på Stockholm marathon i drygt tjugo år. Dessutom har han sprungit samma lopp mer än trettio gånger.
– Tjejerna har kommit mycket, det är så många som springer nu i Stockholm. Snart är det 50-50.
Men på hemmaplan är han känd under ett annat smeknamn: ”Baralöparen”.
– Till och med när jag har sprungit i Stockholm så har det kommit fram tjejer och sagt: ”Det var du som uppmuntrade mig. När jag bodde i Bara så såg jag dig varje morgon när jag satt i köksfönstret och du kom löpande”.
Årets upplaga av Malmö marathon på lördagen skulle ha blivit hans 80:e. Men i veckan blev Robert Oldén påkörd av en kille på elsparkcykel och föll illa.
– Jag ramlade och kom snett så jag slog i ryggen. Det gör ont. Sjukgymnasten sa att det är bättre att jag vilar lite nu.
Men 75-åringen har svårt att sitta still.
– Jag får gå och cykla lite, sedan är jag på löpandet igen. Det kommer ordna sig, man har varit med om värre grejer.
Robert Oldéns plan är nu att springa Höstjoggen, ett virtuellt lopp som Svenska Marathonsällskapet arrangerar i slutet av oktober. Det vill säga, han springer själv i hemtrakterna och rapporterar in sitt resultat.
75-åringens bästa tips för den som vill springa ett maraton: Stirra inte på klockan.
– Det enda du ska bry dig om är att ta dig runt. Och så ska man ha stor tilltro till sig själv. Man kan mer än man tror. Det är bara viljan – det är den man ska få kontroll på, säger han.
– Det finns ingen ålder för att löpa. Du kan hålla på så länge du känner att du har med din kropp. Det är bara det att tiderna blir ju inte vad de har varit en gång i tiden. Det är slut med att prestera – man gör det för att man älskar att springa.