1. Susanna Alakoski: Sverigefamiljen
Arbetarromanen är inte död. Susanna Alakoski är både folkbildande och ger röst åt dem som sliter hårdast och förlorar mest.
Läs Maria Küchens recension
2. Hanna Hallgren: Hallelujaflickorna III
Kan man hamna på psyket på grund av samhällets straighta vuxennormer? Trilogin ”Hallelujaflickorna” är en lysande motberättelse.
Läs Alice Claps Hansens recension
3. Johannes Anyuru: Upplyst sten 2023–2026
4. Roland Paulsen: Avbegåvad – en essäberättelse om arv och miljö
En extremt angelägen bok, inte minst i en tid när skolan blivit mer benägen att sortera barnen.
Läs Malin Krutmeijers recension
5. Per Svensson: När jag dog
Per Svensson hade obotlig cancer. Hans dagbok om sin sista tid i livet ger uttryck för djup humanism.
Läs Joel Halldorfs recension
6. Karolina Ramqvist: Nattsäsong
Den annalkande samhällskollapsen ligger som fond när skådespelaren inleder en passionerad otrohetsaffär med en ung konsult. Euforiskt och förgörande.
7. Hanna Nordenhök: Det underjordiska biblioteket
En filmisk roadtrip till ett ödsligt Skåne – en spännande postapokalyptisk saga om att fortsätta tro på mänskligheten.
Läs Karin Nykvists recension
8. Lennart Sjögren: Vi är en vi är många
Ger hopp om klimatförändringarna. Vid 96 års ålder fortsätter han att skriva Sveriges finaste dikter.
Läs Anna Lundviks recension
9. Aris Fioretos: Yellow
Vår kritiker blir inte klok på vad Fioretos vill med denna roman. Störst behållning finns i skildringarna av flyktingens utsatthet – bitvis firar prosan triumfer!
Läs Johan Wilhelmssons recension
10. Aya Kanbar: Kalven
Hennes debut fick alla att ramla baklänges – och den nya diktsamlingen är så bra att vår kritiker hämtar fyrverkerierna.
Läs David Zimmermans recension