När vi nu upplever den värsta våldsvågen bland unga människor i vårt lands historia, är det intressant att skåda hur vi försöker bemöta den.
Många förordar strängare straff och mer övervakning, men det som de flesta rekommenderar är de så kallade förebyggande åtgärderna, utan att vidare gå in på vad dessa skulle kunna vara i praktiken.
Logiskt sett kan man här bara mena föräldrar och skola, var annars kan man fostra ungdomar? Att göra som i Danmark, det vill säga bötfälla föräldrar till barn som inte är straffmyndiga men som begår brott, skulle sannolikt öka föräldrars insatser mot sina ”vanartiga” barn. Men den helt övergripande funktionen som i alla tider i alla länder har styrt upp barnens beteende är – skolan. I den traditionella svenska skolan lärde man sig ordning och reda. Lärarna var auktoriteter som lärde oss att passa tider, vara tysta när så krävdes, läsa läxor, visa hänsyn och allt annat som är naturligt i de flesta länders lärosäten.
Nu har skolan i vårt land successivt gått från en uppfostrande plats till ”saft och bullepedagogik”, där skolan inte längre varken får eller har några möjligheter att styra utåtagerande, läs stökiga, elever.
I debatten förordar politiker och andra naiva företrädare, att lösningen på vår katastrofala skola är att kräva mer av lärarna. Dumheter! Ge i stället tillbaka skolan och lärarna möjlighet och medel att lära de unga hur man skall bete sig i vårt samhälle, så kommer vi garanterat få en klart lägre brottslighet.
I dag blir det inte blir några konsekvenser när elever stör, bråkar, mobbar och beter sig felaktigt, så är det inte konstigt att man tror och tycker att man kan göra vad man vill, för de får en uppfattning att samhället ändå inte bryr sig.
Något mer och bättre förebyggande arbete finns inte att tillgå.
Thomas Glücksman