Detta är en kommentar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
I en rad nyutkomna böcker och på debattsidorna ifrågasätts de neuropsykiatriska diagnoser som på senare år blivit allt vanligare. Det finns goda skäl att ifrågasätta hur vi mäter och klassificerar mänskligt beteende samt rimligheten i att allt fler upplever att de behöver diagnosticeras och medicineras för att klara arbete, skola och vardag.
Men i debatten blandas fullt rimlig kritik med missförstånd och rena felaktigheter, inte minst i den kritik som riktas mot tvillingforskning. Eftersom jag själv forskar inom detta område och arbetar med Svenska Tvillingregistret vid Karolinska Institutet vill jag reda ut några återkommande missförstånd.