Förra året var jag i Srebrenica för att uppmärksamma 30-årsdagen av folkmordet. Dignitärer från hela världen samlades i det gamla fabrikskomplexet i Potočari, några kilometer utanför Srebrenica, där tusentals civila bosniaker i juli 1995 sökte skydd hos de nederländska FN-styrkorna efter att Mladićs armé intagit staden.
Vi var där för att hedra minnet av de över 8 000 bosniakiska män och pojkar som mördades under folkmordet. Regeringschefer, kungligheter och ambassadörer lovade en efter en att arbeta för att stärka försoningsprocessen i Bosnien Hercegovina, ställa alla krigsförbrytare till svars och förhindra att ett nytt Srebrenica någonsin inträffar.
Men uppslutningen i samband med Mladics begravning visar att krigsbrotten från Srebrenica skulle kunna ske igen i Bosnien Hercegovina. Serbien har inte gjort upp med det förflutna tvärtom har delar av landet omfamnat det. Mladić och hans folkmordsprojekt glorifieras av den serbiska regeringen och tyvärr av stora delar av den serbiska befolkningen. Nationalismen som drev fram mördandet i Bosnien är inte besegrad, utan har blivit mainstream i både Serbien och Bosnien Hercegovina.
Farlig tanke
Det internationella samfundets ambition att gradvis minska den internationella närvaron i regionen och lämna över mer ansvar till lokala politiska eliter är teoretiskt rimlig, men i praktiken farligt med tanke på de radikalnationalistiska strömningar som dominerar. I över tjugo år har den bosnienserbiska ledningen, med stöd från Belgrad, försökt bryta loss sin del av Bosnien Hercegovina. Ett starkt internationellt stöd för Daytonavtalet har hittills hållit dessa krafter tillbaka. Men mycket har förändrats på bara några år.
Bland alla dignitärer och talare i Potočari saknades representanter från Trump administrationen. USA som varit Bosnien Hercegovinas kanske viktigaste allierade efter kriget har under Trump bytt fot och i praktiken närmat sig de bosnienserbiska separatisterna. Amerikanska sanktioner mot ledande bosnienserbiska politiker som underminerat fredsavtalet har lyfts, företrädare för Trump-administrationen träffar regelbundet bosnienserbiska politiker samtidigt som deras nära band till Putin och Kreml tillåts att bestå.
Trettio år efter kriget har vi misslyckats med att besegra ideologin bakom Mladić
EU har gång på gång deklarerat sitt stöd till Bosnien Hercegovinas territoriella integritet. Men man klarade inte ens av att kraftfullt fördöma den serbiska regeringens agerande kring begravningen av Ratko Mladić. Den tragiska sanningen är att bosniakerna i dag kan vara mer ensamma i världspolitiken än under de fruktansvärda åren 1992–1995. Om nationalister dessutom tar makten i stora europeiska länder kan vägen öppnas för Serbien och bosnienserbiska separatister att fullfölja det Mladic inte kunde genomföra med krig och folkmord: att slå sönder den bosniska staten.
Efter alla dignitärer klev Munira Subašić, ordförande för Srebrenicas mödrar, upp till talarstolen. 22 av hennes närmaste anhöriga mördades under folkmordet, däribland hennes make och son. Hon talade om saknaden, men också om hoppet när hon ser nya generationer bosnier lyckas och om solidariteten med mödrar i Ukraina och Palestina. Framför allt vädjade hon till Europa och det internationella samfundet att vakna och inte upprepa den passivitet som världen uppvisade 1995.
Hårda sanktioner
Om Bosnien Hercegovina kollapsar är ett nytt krig närmast oundvikligt. Det skulle vara en katastrof för hela vår kontinent. EU och USA måste därför hitta ett gemensamt språk om landets framtid och återigen tillsammans verka för att stärka Bosnien Hercegovinas statliga institutioner. Med tanke på styrkeförhållandena i regionen kan landets territoriella integritet bara garanteras av Nato. Bosniens integrering i Nato måste därför slutföras skyndsamt.
Trettio år efter kriget har vi misslyckats med att besegra ideologin bakom Mladić. Men vi kan fortfarande förhindra att målet för hans projekt förverkligas genom hårda sanktioner mot dem som underminerar Daytonavtalet och genom att ännu starkare stå upp för Bosnien Hercegovina territoriella integritet och självständigt, med medlemskap i EU och Nato.
Abir Al-Sahlani (C), Europaparlamentariker