Detta är en understreckare, en fördjupande essä, dagligen i SvD sedan 1918. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
En fantast, magiker och tusenkonstnär är död. En man som uppfunnit en degig värld för vilsna barn av drivved, strumpor och slevar. En man som på ett alldeles eget sätt kom på att blanda absurdism och sorg.
Staffan Westerberg har gått bort efter 92 pannkaksvarv runt jorden. Det är nästan ofattbart, även om han redan för något år sedan skrev ett sms: ”Är på sjukhus. Resfeber inför slutfärden. Har stjärnkikaren med.” Bensåret var besvärligt, det blev en amputation – fast inte av pojken Staffan, han var intakt och ständigt unik.