De radar upp sig på NHL-rinkarna var och varannan kväll nu, de unga talangerna som håller på att bilda nästa svenska generation hockeystjärnor i Nordamerika och vad det lider lär ta över helt och hållet.
För ett par dygn sedan uppträdde Victor ”Mini-Fimpen” Eklund i sin första riktiga premiär med New York Islanders, den gångna natten begick Ivar Stenberg omsusad debut i San Jose och nu är det dags även för Anton Johansson i Detroit och Viggo Björck i Winnipeg att knacka skydden av skenorna.
Viggo plockades av Jets som nummer sju i draften i somras och planen var ursprungligen att han skulle stå på tillväxt något år till, han är trots allt bara arton, men djurgårdaren ville flytta över Atlanten på momangen och stod sedan för en så övertygande träningscamp att coachen Scott Arniel och hans medarbetare inte hade något annat val än att inkludera honom i premiärtruppen.
”Det är den dröm”
Inatt, med start 02.00 svensk tid, väntar urdebut hemma i Canadien Life Centre – mot Boston Bruins.
– Ja, även om det fortfarande finns saker att göra och lära sig är det förstås väldigt kul att få chansen redan från början, säger Viggo på telefon från sin nya hemstad på den vindpinade Manitoba-slätten.
– En dröm? Man stannar ju sällan upp och tänker så, men visst är det en dröm och jäkligt häftigt. Det är ändå NHL-debut, det får man bara vara med om en gång.
Träningslägret beskriver han som lärorikt, vilket ju anmärkningsvärt eftersom coach Arniel framhållit att det som framförallt imponerat med den unge svensken är hur snabbt han lär sig och förstår alla nya instruktioner.
– Det har ju varit ett stepp uppåt, jag har mött många bra gubbar, men man får helt enkel försöka anpassa sig, fortsätter Viggo.
– Skillnaden mot hemma märker man framförallt i tempot, skulle jag säga. Det händer verkligen saker hela tiden. Sedan är de jäkligt bra med klubborna här, tycker jag. De är skickliga på att ta bort passningsvägar och sånt.
Tillvaron utanför rinken, i ett helt nytt land, tycker sig tonåringen från Täby också att han fått hyfsad kläm på rätt så fort – sånär som på visst strul med kanadensiskt teleabonnemang.
– Ja, jag tycker det gått bra. Jag har haft farsan på besök i nån vecka, tror jag det är. Han har varit här rätt mycket och hjälpt mig att fixa till lite grejor och vi har varit runt lite i stan, berättar han.
– Men det har inte varit svårt, killarna i laget är väldigt schyssta och bra på att ta hand om nya spelare och se till folk kommer in i gruppen. Många bor också i samma område, så jag har haft många att hänga med. Sedan är ju Isak Rosén här. Vi känner inte varann sedan tidigare, men vi har samma agent och umgåtts mycket nu sedan vi kom hit och han är en väldigt bra person.
Det har inte blivit så våldsamt kallt ännu, va?
– Nej, inte ännu, men jag hör att det kan komma att bli 30 minusgrader i vinter så jag förbereder mig på det värsta, hehe.
Teambuilding i Colorado
När vi talas vid har laget precis kommit tillbaka från en kortare teambuilding-trip till Colorado och får njuta av en ledig dag, som Viggo ämnar tillbringa på golfbanan.
Men sedan börjar uppladdningen för den debut han som sagt bara kommer få uppleva en enda gång och han säger det igen:
– Det ska bli jäkligt häftigt.