Nicklas Nilsson och Fastighets har rätt: lokalvårdare förtjänar schyssta villkor. Almega Serviceföretagen, Fastighets och Kommunal har under många år arbetat tillsammans för att med kollektivavtal, auktorisation och andra gemensamma insatser lyfta städyrket och motverka arbetslivskriminalitet, exploatering och osund konkurrens. Här råder ingen konflikt mellan oss.
Därför är det märkligt att vår debattartikel vinklas som om vi vill försämra villkoren i branschen. Vi har tvärtom varit tydliga med att den som kommer till Sverige för att arbeta ska omfattas av svenska kollektivavtal, försäkringar och arbetsvillkor. Vi välkomnar också de skärpta kontrollerna mot fusk och exploatering.
Vår invändning handlar om att staten nu i praktiken har satt ett lönekrav som ligger betydligt över den lön som arbetsmarknadens parter, inklusive Fastighets, själva har kommit överens om. Den kollektivavtalade lägstalönen för en lokalvårdare är i dag 28 805 kronor i månaden. I och med lönekravet krävs numera dock en lön på minst 34 470 kronor i månaden för att en arbetskraftsinvandrare ska kunna få arbetstillstånd som lokalvårdare. Det innebär att staten i praktiken underkänner kollektivavtalet och stänger dörren till ett yrke där företagen sedan länge vittnar om betydande rekryteringssvårigheter.
Fastighets argumenterar som om arbetslöshet automatiskt innebär att arbetskraft finns tillgänglig där jobben finns. Så fungerar inte verkligheten. Arbetslöshet och rekryteringsbrist kan existera samtidigt. Våra medlemsföretag vittnar återkommande om svårigheter att rekrytera lokalvårdare, särskilt i vissa delar av landet. Och som Fastighets vet kämpar städbranschen med låga marginaler.
Visst vill vi att kundsidan, inte minst offentlig sektor, ska betala för kvalitét och välja auktoriserade företag med kollektivavtal. Nicklas Nilsson frågar vidare varför arbetsgivarsidan inte driver på för att fler företag köper städtjänster från seriösa och auktoriserade företag. Det är en rimlig fråga. Men samma fråga kan riktas tillbaka till Fastighets.
För några år sedan lämnade ett av våra medlemsföretag offert på lokalvård för en av Fastighets lokaler. Företaget, auktoriserat och med kollektivavtal, motiverade sitt pris med god arbetsmiljö, trygga anställningsvillkor och löner som låg en bit över kollektivavtalets nivå. Offerten valdes bort därför att priset var för högt.
Vi noterar också att Fastighets för mindre än ett år sedan kritiserade det höjda lönekravet och framhöll kollektivavtalade löner som utgångspunkt. Den hållningen var klok då och är klok nu, och vi anser det märkligt att Fastighets svängt i frågan på så kort tid.
Ingen påstår att arbetskraftsinvandring ensam löser kompetensförsörjningen. Sverige behöver bättre matchning, fler utbildningsvägar och fler människor i arbete. Men företag som följer kollektivavtal, erbjuder goda villkor och följer reglerna måste också kunna rekrytera när arbetskraften inte finns att få tag på. Därför bör kollektivavtalens lönenivå vara utgångspunkten även för arbetskraftsinvandringen.
Martin Stenmo, chef, Almega Serviceföretagen