När jag recenserar ett spel har jag som vana att spara videoklipp av min egen gameplay för att kunna visa upp det som jag tycker är bra eller dåligt.
På en vecka med detta spel har jag tydligen sparat 119 filer.
Majoriteten av dem är närmast bevisföring, för hur sinnesjukt detta spel är (se video ovan).
Kontroll och strategi
Varannan minut är jag med om moment som känns närmast osannolika.
Tempot är... helt bisarrt.
Men sjukt nog har jag ändå kontroll. Som med en Formel 1-bil kan jag bromsa och svänga på det sätt jag vill, förutsatt att jag uppgraderat mitt fordon korrekt.
Ovanpå det finns det ”Mario Kart”-element, för fordonen är utrustade med upp till fem olika förmågor. Det är sköldar, boosts, minor och motsvarigheten till röda sköldpaddskal.
Knappast är det heller ett ”spammande”, utan strategiska avväganden och kombinationsförmåga är essentiellt för framgång.
Allt det här tillsammans ger en spelglädje som jag inte har känt i genren på väldigt länge, i en galax långt, långt bort. Senast jag lirade ett lika bra racingspel var 2021, med ”Fora Horizon 5”.
Sebulbas roll
Speltrenden trogen är spelets kampanj en roguelike.
Du börjar med en basfarkost som du uppgraderar allteftersom du vinner race, klarar uppgifter och vinner vadslagningar. Man formar liksom sin körstil allteftersom särskilda trimningar eller vapen görs tillgängliga.
Jag diggar också att självaste Sebulba har en central roll, där man åker tillbaka i tiden (förstås oftast till Tatooine) för att låsa upp nya färdigheter genom historiska race.
Men torskar du ett elimineringslopp är du körd och får börja om från början. Nog svider det att göra ett nervositetsmisstag i sista mästerskapet och förlora senaste timmarnas framsteg.
Turligt nog är det något som jag gärna gör om.
Oförskämt roligt
Planeterna, banorna, körkänslan, adrenalinet... Jag älskar det.
Att stå där som vinnare av kampanjen, till slut, kändes likväl som en bedrift som en uppvärmning.
För först då gav jag mig ut online och hittade ett likartat spelläge, där man kör ett gäng olika race, utvecklar sin farkost pö om pö för att till sist göra upp på den briljant coola finalarenan. Nu väntar David från England på att jag ska logga in så vi kan fortsätta göra upp mot varandra.
Split-screen finns inte. För ovanlighetens skull känns det hundra procent korrekt. Det hade varit omöjligt med allt man måste hålla koll på.
Det här ett spel som kräver mycket av dig, men som belönar dig lika rikligt tillbaka.
Allt är inte perfekt.
Men det viktigaste är det.
På banan har jag verkligen oförskämt roligt.