Carl Edvall Nicevski är arkitekt.
Den före detta paviljongen, nattklubben och kasinot är en märkesbyggnad placerad som en solitär omgiven av Kungsparkens grönska. Dess högborgerliga gestalt från tidigt 1900-tal formligen utstrålar att den inte kommer att må bra av ett alltför tätt sällskap i form av en ny tillbyggnad. Kasinoverksamhetens klumpiga annex, invigt 2001, är i sig ett varnande exempel. Ändå är det just detta som Malmö stads nyligen utlysta arkitekttävling om ett nytt konstmuseum går ut på: att bygga till.
Det saknas såklart inte förklaringar till varför man från stadens håll har valt denna väg. En enorm konstsamling, bestående av mer än 40 000 föremål, har av utrymmesskäl under mycket lång tid inte kunnat visas. Lösningar på problemet har presenterats under de senaste årtiondena, men ingen av dem har kommit nära ett genomförande.
I detta läge är det lätt för politiken att, i ren uppgivenhet och sorglig brist på visioner, välja den mest framkomliga vägen. Det vill säga investera i en befintlig byggnad som står oanvänd. Inte direkt kontroversiellt och ganska bekvämt, särskilt i tider av sämre konjunktur.
Är inte Malmö och dess invånare värda något mer radikalt och genomgripande än en sådan halvmesyr? Rooseum (numera Moderna museet), Malmö konsthall, den på sin tid progressiva Forum-miljön, dagens fristående och självständiga, utmanande gallerier, kollektiv och projekt – borde inte dessa institutioner och sammanhang få en värdig nutida uppföljning?
Malmö kan bättre och har historiskt kunnat bättre. Det är ju stadens identitet vi talar om – konststaden Malmö. När nu chansen återigen finns att göra staden synlig på den internationella konstscenen bör man ta den på allvar. Då gör en tillbyggnad i Kungsparken helt enkelt inte jobbet.
Stadens ledning måste steppa upp och ta ansvar för att fatta rätt beslut och skapa utrymme för det svårare, ifrågasättande, intressanta och brännande samtida i konsten. De behöver utlysa en helt annan typ av arkitekttävling än det idéhämmande och exkluderande prekvalificeringsförfarande som just nu genomförs. Fem med största sannolikhet redan etablerade arkitektkontor ska väljas ut för att tävla istället för att låta inbjudan, åtminstone i ett första steg, vara öppen för mer oetablerade företag och nytänkande konstellationer.
Malmöpolitiker, utlys snarast i stället en öppen internationell arkitekttävling värdig det unga kreativa och modiga Malmö. En tävling som bjuder in till helt fria och varierande tolkningar av vad en konstinstitution i Malmö kan vara år 2026. En sådan idédriven tävling bör genomföras mer förutsättningslöst, på ett vitt ark, utan att blanda in det förgångnas begränsande byggnader och strukturer. Nyhamnens vidder av före detta industrimark med gott om svängrum för nya gester borde vara en perfekt startpunkt.