Politikerna försöker göra tandvården billigare genom större subventioner. Näringslivet försöker göra något svårare: göra tandvården bättre, effektivare och mer tillgänglig genom innovation och moderna affärsupplägg. Det är dags att politiken slutar att enbart lägga fram tandvårdsförslag som inte är ekonomiskt eller praktiskt realistiska och i stället ger näringslivet rätt förutsättningar att fortsätta driva utvecklingen framåt. Varje orealistiskt löfte riskerar att göra tandvården dyrare, pressa klinikerna och i slutändan försämra svenskarnas munhälsa ännu mer.
Problemet är att den politiska debatten fortfarande utgår från en gammal logik: tandvård blir bättre genom att staten betalar mer. Men det finns ett annat sätt att förändra tandvården, genom att förändra hur den bedrivs. Det är där näringslivet redan går före.
Nya affärsmodeller förändrar spelreglerna för dagens tandvård och vilka incitament den bygger på. Traditionell tandvård är i stor utsträckning reaktiv. Patienten får ett problem, söker vård och betalar för att det ska lösas. Moderna modeller kan vända på det. Fasta och tydliga kostnader ger patienten bättre kontroll över sin ekonomi. Digitala kontaktvägar och effektivare arbetsflöden minskar administrationen. Kontinuitet och regelbunden uppföljning gör det möjligt att upptäcka problem tidigare och arbeta proaktivt istället för reaktivt. Utvecklingen av tandvård som personalförmån ger samtidigt arbetsgivare ett nytt verktyg för att stärka medarbetarnas munhälsa.
När relationen med patienten blir långsiktig och arbetssättet bygger på förebyggande vård förändras också ekonomin. En frisk patient blir ett värde, inte ett tappat intäktstillfälle. Kostnaden för patienten blir då också lägre, utan ökade subventioner.
Socialstyrelsen har också pekat på behovet av en omställning inom tandvården, med bland annat en starkare inriktning mot förebyggande tandvård. Politikens uppgift borde därför vara att skapa förutsättningar för denna utveckling, inte att ersätta den med allt större subventioner och mer detaljerad styrning. Staten ska säkerställa kvalitet, patientsäkerhet och tillgång till tandvård.
Politiska reformer som presenteras kostar miljardbelopp. Exempelvis har Socialdemokraterna föreslagit att alla vuxna på sikt ska betala högst tio procent av kostnaden för de flesta tandbehandlingar. För att sätta det i perspektiv innebär det redan införda förstärkta tandvårdsstödet för äldre stora kostnader och väntas enligt Försäkringskassan kosta omkring 7 miljarder kronor under 2026. De totala statliga utgifterna för tandvårdsersättning väntas samtidigt uppgå till knappt 15 miljarder kronor. Att bygga ut det förstärkta tandvårdsstödet till hela vuxna befolkningen skulle innebära enorma summor. Och frågan måste ställas: Vad får Sverige egentligen för pengarna?
Att göra tandvård billigare genom att staten tar en större del av notan låter attraktivt. Men om miljarderna fortsätter att gå in i samma gamla system utan att samtidigt förändra hur tandvården bedrivs, riskerar reformerna att bli dyra luftslott. Frågan borde därför inte bara vara hur mycket mer staten ska betala, utan hur tandvården kan bedrivas så att patienten får bättre pris, större förutsägbarhet och bättre munhälsa.
Moderna affärsmodeller kan ge patienten större kontroll över sina kostnader, göra vården mer proaktiv och skapa ekonomiska incitament som ligger närmare patientens hälsa. Teknik, digitalisering och smartare arbetsflöden förändrar redan hur tandvård kan organiseras och levereras, utan att varje förbättring behöver finansieras med miljardbelopp från staten.
När en frisk patient belönas, förändras också incitamenten. Prevention blir en investering. Kontinuitet blir värdefull. Tidiga insatser blir lönsamma. Framtidens tandvård skapas inte av de dyraste reformerna. Den kommande regeringen bör därför se hela tandvården, inte bara frågan om subventioner. Om innovation, prevention och nya moderna modeller får större utrymme kan tandvården bli både mer kostnadseffektiv och bättre för patienten.
Noel Abdayem, leg. tandläkare och grundare av Dentme