Imminence
Axis mundi
Sumerian/Virgin/Border
METALCORE Med draghjälp av 2024 års kritikerrosade album ”The black” har svenska Imminence seglat upp som ett toppnamn inom metalcore-scenen. Inte minst i Tyskland och Storbritannien, två starka metalcore-marknader, där bandet har gått från att spela på småklubbar till stora arenor på relativt kort tid.
Spelningar på megafestivaler som Hellfest och Rock Am Ring är numera vardagsmat för akten som för 16 år sedan började sin karriär på församlingshemmet i Anderslöv på den skånska landsbygden.
Det finns gott om kompetenta metalcore-band, men Imminence har ett ess i rockärmen – Eddie Berg. Sångaren och violinisten som skickligt växlar mellan skönsång, fullständigt rabiata skrik och ömma fiolstycken.
Att Imminence har stora ambitioner märks inte minst på singlarna som har föregått skivsläppet. Numera uppbackade av Sumerian Records, som bland annat har genrekamraterna Bad Omens och Poppy i sitt stall, har påkostade musikvideor med pampig Game of thrones-look avlöst varandra på löpande band.
När ”Axis mundi”, bandets sjätte skiva i ordningen, vecklar ut sig i sin helhet blir det dock uppenbart att långt ifrån allt material lever upp till förväntningarna. Bredvid bravaderna ryms även otippade bottennapp.
Låtar som ”False light”, ”The sword that never bends”, ”Devil may try” och Deftones-doftande ”If not now, when” hör till den förstnämnda kategorin.
Meshuggah-flörten ”False light” är en fullträff i ordets rätta bemärkelse. Ett modernt metalcore-mästerverk i paritet med, säg, Killswitch Engages ”My curse”, Architects ”Animals” och Bring Me The Horizons ”Can you feel my heart”.
Stråkarna står för låtens bärande melodi och verkar i storslagen symbios med gitarrer, bas och trummor. Berg, Christian Höijer, Harald Barrett och Alex Arnoldsson spelar som om deras liv stod på spel – inte helt olikt knekten som slåss på slagfältet i tillhörande musikvideo.
Även ”The sword that never bends”, som verkar handla om människans och samhällets självdestruktiva och våldsamma tendenser, snuddar vid perfektion. Berg leker runt med fraseringar, intonation och betoningar på ett mästerligt vis och levererar dessutom skivans i särklass starkaste vrål (tänk kamphund i illegalt slagsmål).
Besvikelserna stavas bland annat ”Didn’t think about you (lately)” och ”Leviathan”, där bandet blickar lite väl mycket mot brittiska Sleep Token och drum ’n’ bass. När Berg doppar sin stämma i diverse effekter, likt den maskerade aktens frontman Vessel, går hans sångtalanger fullständigt till spillo.
Det är frustrerande att de inte vågar lita mer på sina egna styrkor och förmågor.
Men även med sina brister visar ”Axis mundi” att det är hög tid för den svenska metalscenen, där det stora genombrottet fortfarande väntar, att ta Imminence på blodigt allvar.
BÄSTA SPÅR: ”False light”.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik