Rutger Brattström och Lowe Lundin har i sin debattartikel i DI 30/9 rätt i att Sverige behöver gå från försök till praktisk användning av självkörande fordon. Men nästa steg bör inte enbart handla om att undanröja hinder för en ny generation bilar. Den verkligt stora vinningen får vi genom att göra hela ekosystemet redo för autonom mobilitet i praktiken.
Europa bör inte bara konkurrera om att bygga autonoma fordon. Europa bör konkurrera om att bygga världens ledande ekosystem för att införa autonom mobilitet på sätt som stärker både europeisk konkurrenskraft och urban mobilitet.
Framgången kommer att bero på förmågan att koppla samman städer, kollektivtrafiksystem, operatörer, fordonsindustri, startups och forskningsorganisationer i inhemska värdekedjor som behåller innovation, investeringar och ekonomiskt värde i Europa. Europas möjlighet är inte att kopiera införandemodeller som växer fram på andra håll, utan att bygga en modell som utgår från Europas egna styrkor: att stärka kollektivtrafiken, stödja städer och skapa värde i europeiska industrier. De länder som leder utvecklingen inom autonom mobilitet kommer inte nödvändigtvis att vara de som har den bästa tekniken, utan de som skapar de bästa förutsättningarna för att tekniken ska lyckas.
Sverige kan bygga en europeisk konkurrensfördel genom att börja med det offentliga värdet. Att öppna för reguljär drift är nödvändigt, men reglerna bör utformas så att autonom mobilitet stärker kollektivtrafiken, förbättrar tillgängligheten, stödjer hållbar stadslogistik och minskar beroendet av privata bilar. Tekniken är ett verktyg för att bygga bättre städer, inte ett mål i sig. Om reformen främst gör privat bilresande mer bekvämt riskerar vi att automatisera trängseln i stället för att lösa den. Framgång bör därför inte mätas i antalet förarlösa fordon, utan i om de gör städer mer tillgängliga, hållbara och effektiva.
Städerna står i centrum eftersom de kan skapa efterfrågan och sänka tröskeln från försök till reguljär drift. Genom att definiera konkreta användningsområden, upphandla tjänster och erbjuda verkliga trafikmiljöer kan de minska osäkerheten för innovatörer och investerare. Varje införande bör samtidigt förbättra den urbana mobiliteten och stärka Europas förmåga längs hela värdekedjan. Städer är därför inte enbart testbäddar, utan beställare och partner som ger företag möjlighet att utveckla, validera och skala upp sina lösningar.
Autonom mobilitet är ett lagsportsspel. Städer, operatörer, forskare, tillverkare, startups och investerare behöver lära, utvecklas och växa tillsammans. Länder som skapar sådana ekosystem kommer att fånga det ekonomiska värdet; de som enbart använder tekniken kommer inte att göra det. Regeringen bör därför både skapa en tydlig väg från försöksverksamhet till reguljär drift och ge städer och kollektivtrafikaktörer möjlighet att bygga marknader kring samhällsnyttiga tillämpningar. Sverige och Europa kan inte bara ta till sig autonom mobilitet, utan också forma hur den införs till nytta för städer, medborgare och ekonomi.
Marc Rozendal, vd för EIT Urban Mobility.