Inget nytt under solen. Säverman berättar om köpta röster genom historien. Men varför stod det länge en flaska vodka i DN:s monter för mutor?
Rösta eller inte rösta, det är frågan, nu som i gången tid.
Den store proletärförfattaren Ivar Lo-Johansson berättade i sin självbiografiska bok ”Analfabeten” om sin far som inte röstade alls: ”Det var en reaktion mot barontiden, när baronen förr i vagn brukat låta hämta de underlydande till val för att därmed köpa deras röster.”
Nog för att bilar och bankomater inte fanns, inte heller listor med personval eller förkryssade eller färdigkryssade valsedlar. Bjudresor till vallokaler har förekommit så länge det förekommit vallokaler och motiverats som att hjälpa lata, likgiltiga eller fattiga människor att fatta beslut som de har rätt men ingen skyldighet att fatta.
Från mitten av 1950-talet minns jag att Socialdemokraterna baktalades för att skjutsa pensionärer till valurnan för att som gengäld få deras röster.
– Det är Tage och Geijer och Sköld vi vill ha, minns jag att dragspelaren Gnesta-Kalle sjöng från ett lastbilsflak vid ett kampanjmöte. Tage var statsminister Erlander, Geijer var LO-basen Arne G och Sköld var finansministern Per Edvin.
Gnesta-Kalle berättade långt senare att han alls inte sjungit kampanjsången av ideologiska skäl utan för det rundliga gage som partiet betalade – och som säkert medförde en och annan S-röst från tveksamma dragspelsvänner.
En vän från Norrland berättar att en folkpartipamp tillika droskägare i hans hemtrakt körde bilen proppfull med röstberättigade i förhoppningen att de skulle rösta på hans parti.
Inget nytt under solen.
När Europa skulle kristnas på medeltiden lär det ha varit lättast i Baltikum där varje bonde som lät döpa sig fick en ny rock.
En gång såg jag för DN:s räkning några filmer från Nordkorea. Efteråt tryckte landets representant en flaska nordkoreanskt brännvin i min hand med förhoppningen att filmerna skulle lovordas i tidningen.
Flaskan stod länge kvar i en mutmonter på redaktionen. Något för riksdagen att ta efter?
Vänstern lyckades i alla fall snabbt dränka larmen om valfusk i en flod av nya talmansrundor.
Sävermans förra kåseri: Ska man ha keps på operan, eller inte?