Hösten bjuder på Jane Austen-smocka i tandem. Austens stora evergreens, schabraken ”Stolthet och fördom” och ”Förnuft och känsla” får varsin filmisk reboot på Netflix och bio, en nyhet som för det mesta tagits emot väl av publiken. Men en sak har redan skapat vågor bland Austen-fans. Nämligen det smutsiga håret i nya ”Förnuft och känsla”-trailern.
Som vanligt när något avger krusningar får det en massa dumma namn. På vissa digitala bakgator har det kallats messy hair-gate. I Grazia döptes det ”The Dashwoods dishevel”. Ni fattar. I Elle beskrevs håret som en egen karaktär i filmen (typ, den fjärde Dashwood-systern) och regissören har redan före premiär tvingats försvara smutshåret i Vogue.
I kommentarsfälten petas det och grälas om anakronismen – håret är helt fel för tidsepoken
Specifikt handlar det om karaktären Marianne Dashwoods vilt vevande svettlugg som viner i vinden, fastnar i ögonen och mellan tänderna. Och förstås, är det någon Dashwood-syrra som ska ha hår som en Mansontjej som sovit på en hemlös i ett gammalt häststativ under avtändning så är det väl den frisinnade Marianne som ”tror på kärleken” och trancherar sitt mjälla lilla hjärta på en liten assiett framför Willoughby, den sexige luspudeln.
I kommentarsfälten petas det och grälas om anakronismen – håret är helt fel för tidsepoken. Kritiker menar att frippan hade funkat bättre i en gotisk Brontë-adaptation, Cathys osaliga ande osv. Det passar inte i ”Förnuft och känsla” som inte alls handlar om några isolerade galningar på slätten utan huslig lantadel som fipplar med massa kvitton. Med saknad anropas 1995-adaptationens noggranna grekiska knutar, ringlets och korkskruvslockar där Mariannes frisinne mest skildrades genom att Winslet gjorde en andfådd grej med pattarna hela tiden.
Nå, ni blir säkert lättade när jag meddelar att frisyren i trailern inte håller mig vaken om nätterna. Däremot – milt irriterad. Men, ska sägas, inte över anakronismen. Det är något med smutshåret som känns, hm, manipulativt? Det slarviga håret vädjar: tyck att filmen är komplex! Det är ungefär som en färgmättnadsminskning i en mörk superhjältefilm. Typ, nu blir det gritty realism, fast vuxna män har nåt slags vingar och antenner. Nu injicerar vi lite oljig ”Revenant”-estetik i den här jäveln.
Det finns här också förresten – färgmättnadsminskningen alltså. Både nya ”Förnuft och känsla” och ”Stolthet och fördom”-trailern kommer släpande på de urladdade färgerna från ”Rädda menige Ryan”. Det ger kanske en vink om vad de nya filmerna vill göra och vara. Pardon my french: äkta.
Men möjligen är det ett försök att göra upp med Austens mysnucke-estetik
Det finns något beauty reversal-anstruket över det hela. När den hyperpolerade estetiken har blivit så överanvänd att Hollywood aktivt måste jobba med svett och slarv för att signalera: oförfalskad! Det bör dock användas med tillförsikt. Att oförfalska (nyord!) för hårt kan överrösta berättelsen.
Men möjligen är det ett försök att göra upp med Austens mysnucke-estetik. Jag skrev en text om det här i SvD men anledning av Austens 150e födelsedag, att hon har kastrerats och omtolkats till drömmande mysnucka i spetsmössa.
Och hur skrämmer man bort britbox-onanister? Genom äckligt hår. Kanske.