Fjord
Betyg: 4
BIO. DRAMA. Norge/Rumänien, 2026. Regi: Christian Mungiu. Med: Sebastian Stan, Renate Reinsve, Lisa Carlehed, Ellen Dorrit Petersen, Lisa Loven Kongsli, Christian Rubeck. Åldersgräns: 11 år. Längd: 2.26.
Annika Gustafsson är filmkritiker på kultursidan.
Norge som ett av världens mest toleranta, frisinnade länder återkom gång på gång under dagarna kring avlidne kung Haralds begravning tidigare i höst.
Den beskrivningen smulas fullständigt samman i rumänen Christian Mungius oroande Guldpalmsvinnare ”Fjord”. Där ser vi hur norska ”barnevernet” använder lagliga medel att på endast svaga misstankar fosterhemsplacera minderåriga, inklusive ammande spädbarn. ”Barnevernet” är den del av socialtjänsten som ska skydda barnens rätt vid exempelvis misshandel.
Mungius film utgår från ett autentiskt fall 2015 då ett norskrumänskt par fråntogs sina fem barn efter det att en gymnastiklärare upptäckt blåmärken på tonårsdotterns kind och hals. Ärendet väckte medial uppståndelse inte bara i Norge utan också i Rumänien och USA, där den kristna högern engagerade sig och krävde barnen tillbaka i föräldrahemmet. Familjen var djupt troende och såg det hela som religiös förföljelse.
I Norge slår skolan vakt om varje elevs rätt till sexuell läggning, medan frihet kring religiös tro inte omgärdas på likartat sätt. När pappa Mihai (Sebastian Stan) spelar ”Amazing grace” på pianot i skolmatsalen blir han ombedd att ta något gladare. Annars uppfattas det som religiös propaganda.
Den mångfaldigt prisbelönte rumänen gjorde sin vana trogen ytterst noggrann research kring fallet och socialtjänstens regler och processer. I intervjuer säger han att även andra ärenden i olika länder inspirerat honom.
Det är omöjligt att inte uppröras, ja helt enkelt bli skitförbannad, när man ser de till synes neutrala men kyliga tjänstemännen, snudd på karikerade, hemma hos mamman Lisbet (Renate Reinsve). De berättar att hon och maken blivit föremål för en pågående utredning och att barnen redan omhändertagits i skolan.
Inbäddat innehåll
Som alltid använder Mungiu ett stramt, realistiskt berättarspråk med få närbilder, och endast vid ett tillfälle med känsloskapande musik, vilket innebär att åskådaren på avstånd följer händelserna inklusive den civilrättsliga processen och därmed kan göra sin egen tolkning. I vidare bemärkelse – hur ska vi leva och möta varandra i ett globaliserat samhälle där olika normer och värderingar kolliderar? Inte minst aktuellt med tanke på Sverigedemokraternas tjat om ”svenska värderingar”.
Självklart måste alla följa landets lagar men problem uppstår då exempelvis en spontan dask på rumpan, lagligt i Rumänien, uppfattas som fysiskt slag och misshandel med påföljande straff i Norge? Medan däremot verbala utbrott mot ett barn inte klassas som psykisk misshandel.
Mungius mångbottnade film ställer frågor på sin spets där den storslagna nordnorska miljön med rasande laviner blir en del i undertexten. Den mäktiga fjorden kan ses likt en inträngande kil i en homogen befolkning och religiösa rumäner med konservativa uppfostringsmetoder utgör minoritet. Just det senare påvisar filmens släktskap med Mungius strålande ”RMN – Kall vinter” (2022), också den om krockar mellan minoriteter med delvis olika värderingar.
Flera centrala trådar ingår i den böljande väven, bland annat tonårsdottern Elias allt starkare vänskap med grannfamiljens bångstyriga Noora. Håller de på att utveckla en lesbisk relation som skrämmer den i grunden auktoritäre Mihai? Mitt i allt detta står juristen Mia (Lisa Carlehed), en pragmatisk, humanistisk ljusstråle som möjligen bär Mungius röst.
”Fjord” väcker känslor och debatt. Se den!