Digger
Betyg: 5
BIO. KOMEDI/THRILLER. USA/Storbrtannien/Mexiko, 2026. Regi: Alejandro González Iñárritu. Med: Tom Cruise, John Goodman, Riz Ahmed. Åldersgräns: 11 år. Längd: 2.09.
Oscar Westerholm är filmkritiker på kultursidan.
Digger Rockwell (Tom Cruise), en fet, åldrande oljemagnat från Texas, vaknar i ottan sugen på pengar. Men innan dagen kan börja erbjuder han sin blinda, döva och inkontinenta katt lite tonfisk. Katten, ett medicinskt under på trettioåtta år, borde vara död.
Nåväl. Digger stoppar tillbaka sina sladdriga skinkor innanför kalsonglinningen och drar på sig ett par boots i krokodilskinn. Dags för dagens första möte. En klimatforskare vid en av Diggers oljeborranläggningar på Grönland kopplar upp sig via länk. Det brinner under isen, informerar forskaren vettskrämt. Äh, fräser Digger. Lite antänd metangas från jordens inre har ingen någonsin dött av. Några minuter senare knackar det på dörren till Diggers kontor. Det är Ganesh (Riz Ahmed), företagets klimatrådgivare. Han har bra och dåliga nyheter. Den bra nyheten? Anläggningen har exploderat. Digger blänger på Ganesh. Och den dåliga? Nioghalvfjerdsbræ, en glaciär med en yta motsvarande fem Washington DC, färdas just nu längs golfströmmen mot norra Europas kust.
President Compson (en avmagrad John Goodman i lång röd Trump-slips) kallar till krismöte. Världen, inte minst Europa, håller på att inse att något hemskt är på väg att hända. Digger följer sammanbitet nyhetssändningar från en undergångsbunker. Rockwellklanen har skott sig på att gräva sönder jorden sedan en ung hungrig farfar Rockwell började påta runt i Texas oljestinna jord med en billig, numera legendarisk, spade. Företagets officiella hållning, uppbackad av uppköpta klimatlobbyister, har dock alltid varit att konsekvent förneka vetenskapligt belagda uppgifter om företagets katastrofala inverkan på det bräckliga globala ekosystemet. För att förhindra panik från att spridas föreslår presidentens stab av lögnhalsar, auktoritära roffarkapitalister och kristna fundamentalister en spärr på glosor som glaciär, Parisavtal och Al Gore på sociala medier. USA:s militära försvarschef menar att allt går att lösa med en välriktad kärnladdning.
Inbäddat innehåll
Alejandro González Iñárritu (”Bardo”) inleder ”Digger” som en flippad mörk parodi på en typisk amerikansk eskatologisk kioskvältare. ”The day after tomorrow” med ett stänk grått från Roy Anderssons absurdistiska undergångsfars ”Sånger från andra våningen”. Filmens maffiga ljudmix, med ett basregister av Dolbygudarnas nåde, blåser huvudskålen ren på tankar. Den trefaldigt Oscarsbelönade mexikanske fotografen Emmanuel Lubezki plåtar låga osmickrande närbilder i trånga interiörer med det horisontella filmformatet VistaVision som togs fram för episka biofilmer på 1950-talet. Alla dessa dubbelhakade narcissistgubbar i maktens manschauvinistiska gemak, inte minst en makalöst bisarr Cruise i fat suit, sväller till gargantuanska grotesker.
Men helt utan förvarning slår Iñárritu ett Brecht-format hål i den påkostade undergångsbuskisen. Utan att avslöja för mycket är scenen förvirrande, obekväm och helt fantastisk. Det är den här typen av konstnärligt stökiga och intellektuellt överraskande upplevelser bara en riktigt fet film kan erbjuda. Däremot misstänker jag att Warner Bros inte har förstått vad de vaskat 125 miljoner dollar på. Efter en katastrofal förhandsvisning tidigare i höstas började det ryktas om att storfilmens Oscarskampanj skulle skrinläggas.
Vem bryr sig. Det är som bekant sällan de finaste priserna går till de finaste filmerna.