Riksdagsval avgörs sällan av en enda fråga. Ekonomi, sjukvård, skola, kriminalitet, energi, partiledare, ideologi och taktisk röstning samverkar. Därför är det förhastat att hävda att regeringsunderlaget föll på en enda fråga eller väljargrupp.
Men ett mönster i SVT vallokalsundersökning VALU förtjänar att undersökas närmare. Kristdemokraterna gick fram i väljarkåren men tycks samtidigt ha gått tillbaka bland regelbundna gudstjänstbesökare. Omkring 20 procent 2022 blev 14 procent 2026. Siffrorna visar ännu inte hur många som bytte parti eller också block.
Frågan är därför knappast om ”muslimer, kristna eller ateister avgjorde valet”. Vi vill pröva en mer preciserad hypotes: Fanns det borgerliga väljare som accepterade Tidösamarbetet men satte en normativ gräns vid människosynen? Och var tidigare kristdemokratiska och andra borgerliga väljare – kyrkligt förankrade, frisinnade eller socialliberala – överrepresenterade bland dem som lämnade regeringsunderlaget när migrationspolitikens konkreta konsekvenser uppfattades överskrida den gränsen?
Frågan är inte om KD behöver en ny värdegrund, utan vad den befintliga betyder när svåra avvägningar görs
Kyrkliga väljare är heller ingen homogen grupp och andra förklaringar måste prövas. Men migrationspolitiken bör finnas med. En väljare kan önska en stram och reglerad politik och samtidigt reagera när den drabbar människor som länge levt i Sverige, arbetar här, går i skolan här eller har sin familj här.
Särskilt tydligt blev detta när unga vuxna som kommit hit som barn riskerade att förlora möjligheten att stanna med familjen efter artonårsdagen. Regeringen presenterade först den 2 juni 2026 en lösning för de berörda 18–21-åringarna.
Här finns fröet till vad vi vill kalla förvärvad tillhörighet. Vi föreslår den som en ny självständig bedömningsgrund i migrationsrätten. Tillhörighet handlar inte bara om medborgarskap eller juridisk status. Tid skapar relationer. Barn går i skola, språk blir ens eget, människor arbetar, bildar familj och blir en del av samhällsgemenskapen.
Det innebär inte att lång vistelsetid automatiskt ger rätt att stanna. Staten har rätt att upprätthålla en reglerad migration. Men den etiska situationen förändras med tiden. Ju starkare anknytningen blivit, desto tyngre skäl bör krävas för att staten ska bryta uppkomna relationer.
Här blir personalismen politiskt relevant. KD utgår uttryckligen från att varje människa är ett mål i sig, unik men beroende av gemenskap. Teologiskt kan detta uttryckas genom kristen människosyn och etik, filosofiskt genom personalistisk och naturrättslig argumentation.
Värden kolliderar
Frågan är inte om KD behöver en ny värdegrund, utan vad den befintliga betyder när svåra avvägningar görs. Personalism får inte bara vara högtidligt språk om människovärdet. Om den är politisk filosofi måste den få göra skillnad när grundläggande värden kolliderar.
Detta resonemang är heller inte främmande för svensk rätt. Regeringsformen talar om alla människors lika värde, den enskildes frihet och värdighet samt om att värna privat- och familjelivet och barns rätt. Europakonventionen skyddar privat- och familjelivet. Människovärde, familjeliv, barns rätt och proportionalitet är redan delar av den rättsliga ordning inom vilken svensk politik bedrivs.
Här ligger den större frågan efter valet. Alla partier utgår från värden. Det svåra börjar när värdena kolliderar. Om människovärdet bara åberopas när det sammanfaller med ett redan beslutat förslag blir det retorik. Om personalismen är ett politiskt fundament måste den också få ange riktning och sätta gränser för förhandlingar och lagstiftning när hänsynen till personen kräver det. Samma prövning bör riktas mot all politik: Vilken människosyn ska ligga till grund för den politik vi för?
Pröva politiken
När mer detaljerade uppgifter om väljarbyten finns bör hypotesen prövas öppet. Om tidigare KD-väljare och andra borgerliga väljare med denna värdeprofil huvudsakligen stannade inom Tidöblocket försvagas den. Om de gick över blockgränsen av andra skäl måste det accepteras. Men om de i ovanligt hög grad lämnade regeringsunderlaget och samtidigt skilde sig i synen på utvisningar, familj och etablerad anknytning, då får hypotesen också empiriskt stöd i väljarnas beteende. Efter ett val frågar partier hur fler väljare kan vinnas. För ett idéburet parti finns en fråga som kommer före: Vad följer av våra egna grundläggande principer?
För KD bör människosyn och etik systematiskt pröva politiken innan kompromissen sluts. Personalismen är mer än grunden i en ideologi; den är kompass och vägledning för politiskt omdöme.
Människosynen når djupare än ett valresultat. Den får aldrig förhandlas bort.
Stefan Svensson KD, regionråd
Per Landgren, fil.dr (riksdagsledamot KD 1998-2006)