Vi har den senaste tiden läst om händelser då AI-agenter har ”rymt” från sina testmiljöer och börjat agera självständigt och i samarbete med varandra.
Detta betyder inte att AI har blivit levande. Men det visar att systemen redan kan samarbeta, hitta vägar runt våra regler och agera på sätt som människorna bakom dem inte har förutsett.
Samtidigt går våra barn i en skola som fortfarande belönar förmågan att följa instruktioner och leverera rätt svar.
När AI diskuteras i skolan kretsar samtalet fortfarande ofta kring fusk. Har eleven skrivit texten själv? Ska AI förbjudas? Behöver fler prov göras på papper?
Frågorna är begripliga, men för små. Skolan kan inte främst träna barn på att producera sådant som en maskin skapar på några sekunder. Den måste lära dem att förstå, granska och ta ansvar för hur svaren används.
Den som inte kan något själv kan inte heller upptäcka när AI har fel.
Som mamma oroar jag mig därför mindre för själva fusket än för att vi utbildar barnen för en värld där människan förväntas producera svaren – när maskiner redan kan göra mycket av det snabbare och ibland bättre.
Barnens viktigaste förmåga blir inte att snabbt leverera ett snyggt svar. De måste kunna avgöra om svaret stämmer, förstå vad som saknas och ta ansvar för hur det används. Det kräver riktiga kunskaper. Den som inte kan något själv kan inte heller upptäcka när AI har fel. Men kunskapen måste användas till mer än att klara nästa prov.
Elever behöver få granska AI-svar, försvara sina slutsatser och lösa problem som saknar facit. De behöver samarbeta med människor som tänker annorlunda och förstå att ett övertygande system kan ha fel eller försöka påverka dem.
Därför måste examinationerna förändras. En perfekt inlämning säger allt mindre om vad eleven förstår. Lärare behöver kunna bedöma hur eleverna har tänkt, kontrollerat informationen och använt AI.
Kan inte vänta
Regeringen har gett Skolverket i uppdrag att föreslå mål för digital kompetens och AI i de nya läroplanerna. Det är viktigt. Men AI utvecklas på månader medan stora skolförändringar tar år. Barn som går i skolan nu kan inte vänta flera år på att nya skrivningar ska leta sig in i klassrummen. Under tiden växer skillnaderna. Vissa elever får hjälp att förstå AI. Andra möts av förbud eller lämnas ensamma med tekniken.
Regeringen och Skolverket behöver därför visa vad som ska hända redan nästa läsår.
Skolorna behöver nationellt stöd för undervisning och examination. Lärarna behöver tid och finansierad utbildning. Utvecklingen måste följas upp så att barnens AI-kunskap inte avgörs av vilken kommun eller skola de tillhör.
Det handlar inte om mer skärmtid, färre böcker eller att ersätta lärare med teknik. Det handlar om att förstå vilket samhälle barnen faktiskt ska leva i.
De ska kunna använda AI för att lära, skapa och lösa problem. Men också känna igen manipulation, sätta gränser och förstå vilka beslut som aldrig bör lämnas över till en maskin.
Skolan ska inte bara förbereda barnen för en framtid formad av AI. Den ska ge dem kunskap, omdöme och mod att själva vara med och forma den.
Åsa Vahlström, beteendevetare, ledarskapsutvecklare och mamma