Med valet för ett par veckor sedan bröts Sverigedemokraternas långa framgångsvåg i Skåne. Det gäller också i regionfullmäktige, där de tappade fyra mandat. Förr hade de 30, nu är det 26.
Att partiet tappar mandat betyder dock inte att de förlorar inflytande – tvärtom. Efter fyra år som en ganska undanskymt parti i budgetsamarbete kan man nu ta plats efter sin storlek.
Det betyder i realiteten politiskt inflytande på en ny nivå. I uppgörelsen ingår posten som vice ordförande i regionens ”regering”, regionstyrelsen, liksom både ordförande- och vice-poster i andra styrelser.
Vilka anspråk kan styrets småpartier, Liberalerna (sex mandat) och Kristdemokraterna (åtta mandat) egentligen göra på ordförandeposter – när SD är dubbelt så stora som de är tillsammans?
Kanske får Lisa Flinth (L) maka på sig i primärvårdsnämnden, Inger Tolsved Rosenkvist (också L) i fastighets- och servicenämnden och Fredrik Sjögren (L) i kulturnämnden. Lika löst sitter väl Maria Berglund (KD), ordförande i styrelsen för Skånes universitetssjukhus och många andra.
Utfallet ska bli intressant att ta del av.
En aspekt av SD i regionpolitiken är ju att regionerna i stort sett har noll inflytande över partiets definierande fråga: invandringen.
Inte heller på partiets näst viktigaste område, kriminalpolitik, har regionerna särskilt mycket att säga till om.
Frågan man kan ställa är väl vad partiet står för utan dessa båda hörnpelare. Faktum är att ett av partiets huvudbudskap i vårdfrågor är att regionerna bör avskaffas och staten ta över.
Det finns också något paradoxalt i mötet mellan ett parti som bygger på invandringskritik och förvaltningen av just sjukvården. Sex av tio blivande tandläkare, varannan biomedicinsk analytiker och var tredje blivande sjuksköterska är född utomlands. För specialistläkarna och undersköterskorna är andelen 37 procent.
Det är lite oklart hur detta faktum rimmar med den nyss avslutade valkampanjens ”Vårdpersonalen ska prata svenska. Helst skånska”.
En aspekt av SD i regionpolitiken är ju att regionerna i stort sett har noll inflytande över den partiets definierande fråga: invandringen
De utlandsfödda är helt enkelt livsviktiga för vården – från barnhjärtkirurgen till vårdbiträdet.
Om en Sverigedemokrat blir ordförande i till exempel sjukhusstyrelsen för Sus företräder hen alltså ett parti som på riksplanet vill vara ”garanten för en fortsatt restriktiv migrationspolitik som sätter Sveriges behov först” – men som i sin roll i regionen har ett tungt ansvar för att vården har tillräckligt med personal.
I övrigt då? Blir vården annorlunda med nya styret?
Det verkar inte så. I sin ”politiska kappa” (ett slags programförklaring) nämner de fyra partierna primärvården, kortare köer, kamp mot arbetslöshet, smarta investeringar och ny teknik som viktiga områden.
När jag pratade om saken med Sverigedemokraternas gruppledare Niclas Nilsson lade han till elförsörjningen och skärpt jakt på välfärdsfuskare.
Det är bekanta teman sedan ett par mandatperioder – och politikområden där SD, för att citera Carl-Johan Sonesson (M) ”inte sticker ut i någon fråga”.