Under onsdagseftermiddagen kom det oroväckande beskedet att tre spelare i den redan sargade svenska truppen blivit sjuka. Senare på kvällen satt Paulos Abraham och halvskämtade om att han började känna sig förkyld han också när han fick frågor om smittorisken.
På torsdagsförmiddagen fastnar skrattet i halsen när det står klart att fem spelare missar bortamatchen mot Bosnien.
Vill inte ha en massa spring i truppen.
Abraham är inte bland de sjuka (än). Det är däremot Patrik Wålemark, som alldeles nyss stod för en strålande landslagsdebut i segern mot Polen. Och Benjamin Nygren, som ersatte Alexander Isak i elvan i samma match. Elliot Stroud, som förmodligen kunde fått starta igen för att avlasta Gabriel Gudmundsson och Gustaf Lagerbielke som nyss rehabat färdigt en skada.
Men värst av allt, Sveriges ganska överlägset bästa spelare Yasin Ayari. Ingen har överträffat honom i de två matcherna som spelats, ingen vet längre hur ett svenskt mittfält klarar av att prestera utan honom.
Bosnien framstod redan innan som det svåraste motståndet i gruppen, och uppgiften på bortaplan växer ännu mer när det som allt mer antagit konturerna av en given mittfältsduo splittras. När truppen slits sönder, när den kontinuitet som Graham Potter hoppades att den här typen av samling skulle innebära omöjliggörs.
Han har motsatt sig möjligheten att ta ut en större trupp och kalla in nya spelare när andra gått sönder. Det har låtit på motiveringarna till det som att han inte vill ha en massa spring i truppen.
Men nu måste han, även om han förmodligen inte ens vill använda sig av några andra än de som varit tillsammans i en och en halv vecka redan.
Det är svårt att skydda sig från så som fotbollen ser ut i dag.
Att landslagstrupper är sköra vet vi. Jamal Musiala och Kai Havertz har lämnat den tyska truppen. Kylian Mbappé och Ibrahima Konaté har lämnat den franska, Cody Gakpo och Brian Brobbey den nederländska. Jag kan fortsätta. Sverige är långt ifrån de enda som fått se nyckelspelare lämna samlingen med skador.
De är svåra att skydda sig från med den fotbollskalender vi har. Och om tre spelare insjuknade först, två till följde, finns inga garantier för att inte fler blir sjuka. Att de som är det hinner bli friska till på måndag.
Att ett virus letar sig in i en trupp är sånt som händer, men som inte får hända. Inte en sån här samling, som är förlängd och komprimerad på samma gång. Där allt potentiellt avgörs inom loppet av elva dagar.
Sverige har gjort två bra matcher, nu ska de lösa de återstående två med ett landslag som börjar bli det främsta beviset på att det här upplägget inte är en bra idé.