Yrkesprogrammen på gymnasiet beskrivs ofta som ryggraden i Sveriges kompetensförsörjning. Att yrkesutbildningarna behöver byggas ut för att möta kompetensbristen i både näringslivet och välfärden är en av få frågor som förenar politiken från höger till vänster. Ambitionen försvåras dock av att flera partier samtidigt driver på för att begränsa de aktörer som tar stort ansvar för landets yrkesutbildningar, skriver Jimmy Kjellström, chef för AcadeMedias gymnasieskolor.
Sverige behöver fler yrkesutbildade. Företag har svårt att rekrytera rätt kompetens och bristen på elektriker, installatörer, industritekniker, undersköterskor och andra yrkesgrupper påverkar både företagens möjligheter att växa och människors vardag.
Men då uppstår en avgörande fråga: vad händer med kapaciteten att utbilda fler om man samtidigt kraftigt begränsar vilka aktörer som får bedriva utbildningen?
Fristående skolor står i dag för en betydande del av Sveriges yrkesutbildningar. Läsåret 2025/26 gick var tredje av omkring 115 000 yrkeselever på en fristående skola – fler än 36 000 elever. På flera utbildningar som leder till yrken där arbetskraft efterfrågas, bland annat industriteknik, el och energi samt VVS och fastighet, spelar fristående skolor en viktig roll. På naturbruksprogrammet gick omkring 7 200 av 11 300 elever i en fristående skola.
Skolverket visar att nästan nio av tio elever i fristående gymnasieskolor går i en skola som drivs som aktiebolag. AcadeMedias gymnasieskolor utbildar flest elever i Sverige inom el- och energiprogrammet. Inom AcadeMedia finns också Drottning Blankas Gymnasieskolor, som är landets största utbildare av undersköterskor på gymnasienivå.
Ett förbud mot aktiebolag i skolan handlar därför inte om en marginell del av svensk yrkesutbildning. Det skulle påverka en stor del av den kapacitet som i dag används för att utbilda framtidens arbetskraft.
Utmaningen består inte endast i att upprätthålla dagens utbildningskapacitet. Sverige behöver fler yrkesutbildade och då behöver yrkesutbildningen byggas ut. Det innebär att nya utbildningsplatser behöver skapas och nya investeringar göras.
När nya utbildningsplatser ska skapas behöver någon investera innan intäkterna finns. Nya verkstäder och utbildningsmiljöer behöver byggas och dyr teknisk utrustning köpas in. Nya utbildningar behöver kunna startas där bristen på arbetskraft uppstår, samtidigt som det aldrig finns någon garanti för exakt hur många elever som söker eller hur snabbt en ny utbildning fylls.
Det är investeringar som vi inom AcadeMedia redan gör. Varje år återinvesterar vi stora belopp i våra verksamheter för att modernisera utbildningsmiljöer, satsa på ny teknik och skapa nya skolplatser.
Långsiktiga investeringar kräver inte bara kapital utan också förmåga att bära risk över tid. En större huvudman kan investera i en ny utbildning, bära ett underskott under uppbyggnadsfasen och fördela investeringar och risker mellan flera verksamheter. Det skapar förutsättningar att starta och bygga ut utbildningar där behoven är stora. Inom AcadeMedia har vi skolor som inte bär sina egna kostnader varje år, men tack vare vår storlek och möjligheten att fördela resurser utifrån verksamheternas skiftande behov kan eleverna fortsätta sin utbildning.
Om aktiebolag inte längre ska få driva skolor, eller om det ska införas förbud mot att flytta resurser mellan olika skolor, behöver vi därför fråga både vem som kan förvalta de yrkesutbildningar som redan finns och vem som ska investera i nästa utbildning, nästa verkstad och nästa tusental utbildningsplatser.
Idéburna aktörer är en viktig del av det svenska skolsystemet och ska självklart ha goda möjligheter att både finnas och växa. Men det är något helt annat än att utgå från att de sammantaget har kapitalet, organisationen och förmågan att ersätta dagens stora utbildningskapacitet och dessutom bygga ut den.
Samma fråga gäller kommunerna. De kan naturligtvis bygga ut yrkesutbildningen, men då behöver de också göra de investeringar och bära de ekonomiska risker som expansionen innebär. De senaste åren har vi sett en motsatt utveckling i många kommuner.
Det är denna målkonflikt som behöver diskuteras. Sverige vill bygga ut yrkesutbildningarna, förbättra matchningen på arbetsmarknaden och utbilda fler till bristyrken. Samtidigt diskuteras förslag som kraftigt skulle begränsa de aktörer som i dag står för en stor del av utbildningskapaciteten och investeringarna.
I en tid när Sverige ska elektrifiera, ställa om industrin och stärka konkurrenskraften är kompetensförsörjningen avgörande. Politiken behöver därför svara på hur den kapacitet som krävs för att utbilda fler ska skapas om förutsättningarna för dagens stora utbildningsaktörer samtidigt begränsas.
Om Sverige menar allvar med ambitionen att utbilda fler till bristyrken bör aktiebolagens viktiga roll i svensk yrkesutbildning tas till vara.
Jimmy Kjellström, chef för AcadeMedias gymnasieskolor