I mitten av oktober tar Celtic emot Hearts i den första hemmamatchen efter ett evighetslångt landslagsuppehåll.
Då är Ella Stensdotter, 31, på plats. Sannolikt med något ömma fötter.
Det hela började efter en längre sjukhusvistelse i vintras.
– Jag hade kognitiva svårigheter och blev sjukskriven. Jag kände bara ”Jaha, vad ska jag göra nu då?”, säger hon.
Och fortsätter:
– Jag hade känt mig så instängd så jag började vara utomhus hela dagarna. Och så började jag gå. Och gå. Och gå. Nästan varje dag.
Hon började drömma om en långvandring.
– Du vet, en sån där extrem långvandring? Jag läste om andra kvinnor som hade gjort det och blev inspirerad. Sen bestämde jag mig för att göra det för välgörenhet och Celtic Foundation.
Föll för ”Henkes” Celtic
Redan som liten blev Celtic Ellas lag. Inte lite tack vare Henrik Larsson.
När hon för ett par år sen valde att plugga i Glasgow började hon kontinuerligt att gå på matcher.
– Anledningen till att jag valde Celtic Foundation är för att de jobbar med olika projekt. Det kan handla om barnfattigdom, mental ohälsa, drog- och alkoholmissbruk, cancerforskning... pengarna läggs där de behövs. Och det känns väldigt bra.
I slutet av augusti påbörjade hon sitt livs äventyr. Passande nog påbörjades den invid Henrik Larssons staty i Helsingborg.
När Expressen når henne har hon tagit sig hela vägen till Newcastle i nordöstra England.
– Jag har träffat en massa Celtic-supportrar längs vägen. Alla är så hjälpsamma och snälla. I morse träffade jag ett gift par som bjöd in mig till deras hus, sa att jag kunde få sova hos dem. Så nu sitter jag här på rummet, med en Celtic-bäddad säng. Allt är Celtic här.
– Till och med brödrosten. När mackorna hoppar upp är det klubbens emblem inrostat i brödet.
Nygrens reaktion: ”Oj, jävlar”
På väggen hänger en bild på Benjamin Nygren.
Den svenske landslagsanfallaren kan knappt tro att det är sant när Expressen berättar om Ellas 52 dagar långa vandring till Celtc Park.
– Oj, jävlar. Det är riktigt, riktigt bra jobbat alltså.
Hade du kunnat göra det?
– Nej, det hade jag inte kunnat, säger han och skickar med en hälsning:
– Lycka till. Kör hårt. Jävla grymt om du löser det.
Hon har vandrat genom Danmark, Tyskland och Nederländerna. Snart är även England avverkat.
Hur många kilometer blir det varje dag?
– Det varierar. Men i snitt mellan 20 och 45 kanske. Ibland gör det väldigt ont någonstans och då måste jag ta en vilodag.
Ella Stensdotter: ”En sjuk upplevelse”
Är det som du hade förväntat dig?
– Jag hade ju egentligen ingen aning. Jag har alltid tränat och rört på mig väldigt mycket, men det är helt klart tuffare mentalt än vad jag trodde.
På vilket sätt?
– Jag gör det här helt ensam, organiserar allt själv och betalar allt själv. Det mentala har varit det svåraste, att vara ensam så himla länge med sina tankar. Och ibland blir det inte som man tänkt sig. Man går på och så blir klockan mycket. Telefonen laddar ur och man hittar inte till sitt boende.
Vad gör du då?
– Jag bestämde mig för att gå hela natten. Men så såg jag en bänk vid en rastplats och satte mig där för att vila lite. Plötsligt somnade jag. Det var väl inte den tryggaste sovplatsen, men det gick jättebra. Det var en sjuk upplevelse.
Stensdotter berättar vidare om hjärnans förmåga att anpassa sig. Efter två, tre veckor har nya rutiner plötsligt blivit till vardag.
– Det är det här jag gör och vet att jag ska göra. Innan trodde jag att det skulle bli svårare och svårare, men nu känner jag precis tvärtom. Samtidigt kan jag vakna på morgonen och tänka: ”Vad håller jag på med egentligen?”.
Vad kommer du fram till?
– Att det är det bästa jag gjort i mitt liv. Utan tvekan.