När Sverige diskuterar kritiska råvaror riktas blickarna mot gruvor och importberoenden. Men en av våra viktigaste resurser finns redan i varje kommun. Genom att ta vara på matavfallet kan vi stärka både energiförsörjningen, livsmedelsproduktionen och beredskapen. Ändå behandlas resursen fortfarande som en marginell avfallsfråga.
I en osäker omvärld behöver vi minska beroendet av importerade insatsvaror, stärka vår försörjningsberedskap och ta vara på våra egna resurser. Därför är diskussionen om hur Sverige ska säkra tillgången till kritiska råvaror både viktig och nödvändig.
Men mitt i debatten om gruvor, strategiska mineraler och importberoenden glöms en råvara bort. Den finns redan i varje kommun, samlas in varje dag och kan bidra till både livsmedelsförsörjning, energiförsörjning och klimatomställning. Det handlar om matavfallet. Att Sverige inte räknar med denna resurs är ett strategiskt misstag.
När matavfall sorteras ut och lämnas till återvinning, skapas två värdefulla produkter: biogödsel och biogas. Biogödseln återför växtnäring till jordbruket och biogasen kan ersätta fossila bränslen inom bland annat transport- och energisektorn, liksom inom industriell produktion. 55 000 gasfordon rullar idag på svenska vägar. Tillsammans utgör biogas och biogödsel ett av de tydligaste exemplen på cirkulär ekonomi i praktiken.
Trots detta talas det förvånansvärt lite om dessa resurser, som redan skapas genom våra egna kretslopp. Till skillnad från många andra strategiska råvaror kräver produktionen av biogödsel ingen ny gruva, ingen omfattande prospektering och inga långa internationella leveranskedjor. Råvaran finns redan här. Genom hushållens utsortering av matavfall och kommunernas avfallshantering omvandlas den till nya resurser som kan användas i Sverige.
Biogödsel kan inte ensam ersätta all handelsgödsel. Men den kan bidra till att minska beroendet av importerade insatsvaror och återföra viktiga näringsämnen till jordbruksmarken. Dessutom ger rötningsprocessen ett kväve som är lättillgängligt för grödorna, vilket underlättar användningen i jordbruket. Och biogödseln bidrar samtidigt till att fosfor och andra näringsämnen stannar i kretsloppet.
Att satsa på biogödsel innebär alltså att vi använder våra tillgängliga resurser klokt, och därmed minskar vårt importberoende.
På samma sätt är biogasen en viktig del av Sveriges energiberedskap. När geopolitiska konflikter, störningar i leveranskedjor eller ökade energipriser påminner oss om sårbarheten i dagens energisystem framstår inhemskt producerad energi som alltmer värdefull. Biogas producerad från svenska restströmmar bidrar till ett mer robust och fossilfritt energisystem.
God avfallshantering är alltså inte bara en fråga om att värna miljön. Genom hushållens sortering och kommunernas återvinning omvandlas en restprodukt till växtnäring och energi, som stärker både livsmedelsförsörjningen, energisystemet och Sveriges beredskap. I en tid då totalförsvaret byggs ut och beroendet av omvärlden ska minska, borde dessa resurser ses som avgörande strategiska tillgångar.
Om Sverige menar allvar med självförsörjning, resurseffektivitet och cirkularitet räcker det inte att tala om framtidens råvaror. Vi måste också ta vara på dem vi redan har.
Men att en resurs finns är inte samma sak som att dess potential tas till vara. Om matavfall inte betraktas som en strategisk råvara saknas de långsiktiga förutsättningar som krävs för att öka insamlingen, utveckla biogasproduktionen och återföra mer växtnäring till jordbruket.
I dag behandlas matavfall ofta som en avfallsfråga snarare än en resursfråga. Konsekvensen blir att Sverige riskerar att gå miste om både förnybar energi och återvunnen växtnäring. Om matavfall i stället erkändes som en strategisk viktig resurs för energi- och näringsförsörjningen, så skulle det skapa starkare incitament att samla in mer matavfall, utveckla biogasproduktionen och säkra återföringen av växtnäring till jordbruket. Det skulle också skapa bättre förutsättningar för långsiktiga investeringar i rötningsanläggningar och annan infrastruktur som behövs för att ta till vara resursen fullt ut.
Därför behöver regeringen tydligt inkludera återvinning av växtnäring och produktion av biogas från matavfall i arbetet med Sveriges livsmedels-, energi- och försörjningsberedskap. samt skapa långsiktiga och förutsägbara villkor för biogas och biogödsel. Kommunernas insamling och behandling av matavfall måste betraktas som samhällsviktig infrastruktur, på samma sätt som annan infrastruktur som säkrar framtidens svenska resurser och stärker Sveriges självförsörjning och motståndskraft. Att inte ta vara på matavfallet är att avstå från en resurs som redan finns här, produceras varje dag och som kan stärka Sveriges motståndskraft här och nu.
Tony Clark, vd Avfall Sverige