Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Det är 1 780 dagar sedan en fri demokrati i vår del av världen invaderades av främmande makt. Den drogs in i ett krig som skördat tiotusentals civila liv, skapat enormt mänskligt lidande och oöverblickbara militära förluster.
Det är sent, en stor skördemåne lyser över den gotländska kalkstensstranden och blicken söker sig mot horisonten i öster. I tankarna finns Olena och Ksenia, två ukrainska kvinnor i min egen ålder som jag följer för att på något vis försöka få verklighetskontakt med den under min livstid mest definierande händelseutvecklingen i vår del av världen.
Sover de nu? Sover de överhuvudtaget?
Jag vet egentligen inte. Det jag vet om dem har kommit genom korta meddelanden och via journalister som lyckats få kontakt med människor i Olesjky. Staden ligger knappt en mil från Cherson, men kriget har gjort avståndet oändligt. Ett par tusen människor uppges finnas kvar. Mat och mediciner har nästan upphört att komma in. Människor lever av det som går att odla. Potatis, tomater och squash. Ibland kokas soppa på ogräs.
Men det är inte bara maten som saknas. Under lång tid har människor levt utan el och gas och med mycket begränsad tillgång till vatten och mediciner. Vägen ut ur staden är minerad och drönare finns i luften. Skogen och floden, som annars skulle kunna ge både mat och vatten, har blivit platser livsfarliga att gå till.
Vårt demokratiska system bygger inte bara på rätten att rösta.
Ksenia lever nu på andra sidan fronten. Hon har gjort sig till en länk för att hjälpa dem som är fast.
Olena stannade. Hennes vuxna barn lämnade Olesjky innan kriget bröt ut och hennes man har varit försvunnen i nästan två år. Hon är kvar för att ta hand om gården och djuren.
Av det de berättar framgår att det svåra inte bara är att överleva dagen. Det är att fortsätta leva dag efter dag, månad efter månad, år efter år, i en värld som en gång bar på en framtid men nu bara på minnen.
Ksenias telefon har blivit en viktig länk. När någon lyckas få kontakt kan meddelandet handla om en pappa som dött under natten, ett hus som träffats av robotar eller någon som behöver hennes hjälp att komma ut. Hon har en väntelista med namn och arbetar frenetiskt för att hitta vägar ut från Olesjky.
Ibland ger sig människor av mot Radensk, två mil bort, för att köpa mat trots riskerna. En kvinna berättade för New Voice of Ukraine att hon cyklat dit och gått tillbaka med omkring 85 kilo mat till tre familjer. Hon är beredd att göra det igen trots att flera människor dödades av drönare på vägen.
Vi har just avslutat en svensk valrörelse och samtidigt gått igenom den årliga beredskapsveckan. Vi har fått gå till vallokalen, välja våra företrädare och lägga vår röst i en hemlig och fri valhandling.
Vårt demokratiska system bygger inte bara på rätten att rösta. Det bygger också på att vi värnar friheten, vår och våra grannars, tilliten och människovärdet som gör det möjligt att leva tillsammans utan rädsla. Det kommer att kräva mer av vår uppmärksamhet än 2026 års val gjorde gällande, och behöver pågå 52 veckor om året.