Artikeln i korthet
Det är svårt att få Bengt Skött att inte brodera ut sina svar.
Den enkla frågan ”hur länge har du hörts i radio?” besvaras med målande beskrivningar av anställningshösten 1991, uppväxten i ”det snörika Orsa”, praktikperioden 1988, vänskapen med Lasse Granqvist och känslan att redan på vintern 1992 få bevaka sitt första vinter-OS på plats.
De över 30 åren, oavsett hur man räknar, i radions tjänst gör att 60-årige Skötts sätt att prata är som att lyssna på vilken välproducerat SR-program som helst.
Tre decennier med sportsändningar gör att många svenskar hört honom prata förut, men för många blev helgens ”På Spåret”-debut första gången de fick se honom. Det har Skött tagit notis om.
– Reaktionerna har varit... det märks att ”På Spåret” är en enorm pjäs, så kan jag säga. Men reaktionerna har varit väldigt positiva och vi (Skött tävlar med P3-profilen Ayan Jamal) har kallats för ett kul par. Det är roligt.
Blev uthängd av Kristian Luuk: ”Det är lite sjukt”
Den stora tv-underhållningsdebuten blev inte särskilt nervös för Skött. Alla år med livesändningar har tränat honom, likaså hans roll i utdelandet av Jerringpriset.
Varje år avslutas Idrottsgalan med att Radiosporten tillsammans med prins Carl Philip delar ut Jerringpriset till den idrottare som röstas fram som Sveriges främsta. De senaste åtta åren har Skött fått äran att dela scen med prinsen och tillkännage vinnaren.
– Det är live, det är extremt nervöst och jag har inte full kontroll själv. Så det är ett elddop. Det gjorde att jag var bekväm med ”På Spåret”.
Åratal av professionellt arbete kan förbereda en på en del, men inte allt.
Skött hade ingen aning om att hans debut skulle börja med att programledaren Kristian Luuk tog upp det faktum att Skött besökt alla svenska städer och fört bok över det. Något Luuk kallade för ”lite sjukt gjort”.
Skött skrattar.
– Jag har sett nästan alla program av ”På Spåret”. Jag känner till jargongen och det ska vara lite kryddat, lite edge och passningar som inte är mjuka. Jag fick bara försöka komma med ett snabbt svar.
Lyckades du, känner du?
– Ja, jag kunde kontra ganska snabbt. Men det hade nog blivit lika bra om jag svarat: ”det är sjukt – men sån är jag”. Jag är sportjournalist, jag gillar protokoll och tabeller. Det ger en överblick och skapar konturer. Man kan tycka det är sjukt, det får folk tycka, men för mig ger det överblick.
Förklarar udda valet: ”Inte samma nimbus”
Den givna följdfrågan blev ”vilken blev din sista stad att besöka”. Precis som frågan om hur länge Skött talat i radion fick den ett utbroderat svar.
För det första klargör Skött att de städer han besökt är de som gällde fram till kommunreformen 1971 och de var som mest 133 till antal.
– Nu är det 290 kommuner och det är inte samma nimbus att komma till en nybildad kommun som en stad. Staden bygger på kulturhistoria och det går att identifiera. Så de senaste tio åren har jag fört bok för att samlingen ska bli komplett.
Skött hämtar andan som hastigast.
– Det är inte bara heller att jag kör in i en rondell och ut igen, utan det krävs ett mer rejält besök för att det ska räknas. Jag brukar alltid söka upp stadens biograf och sätta mig på ett kafé. Som när jag var i Tranås och var på Café Tranan. Åh, då var statyn av Ove Fundin (legendarisk speedwayförare) och Lennart Hylands byst där i närheten. Det är en unik känsla att vara där och se det.
Så vilken var den sista staden du besökte?
– Eslöv! Det var förra året när jag var gräsänkling. Då hann jag med en vända till Ronneby, Simrishamn och Eslöv som var de sista jag hade kvar.
Drömstarten – efter perfekt fråga
Med den kunskapen om svenska orter och ett helt arbetsliv med att bevaka vintersport så fick Skött bästa tänkbara start på sitt ”På Spåret”-deltagande. Första resan var Östersund – och första frågefilmen handlade om skidskytte.
Resan tog han på tio poäng och frågan om systrarna Hanna och Elvira Öberg var busenkel för honom. Det var starten på programmet som bäddade för segern.
– Det var en psykologisk drömstart. Och tanken har slagit mig, för så har det varit förr om åren med, att nykomlingarna kan få saker serverade på en silverbricka.
Är det inte läskigt att tävla i kunskap som journalist? Fallhöjden blir väldigt hög.
– Nja. Idrott och geografi är så starka ben för mig, att där är jag inte orolig. Det kan väga upp många brister som dyker upp i andra ämnen. Sen är Ayan är viktig, för hon täcker upp för sånt där jag är knackig.
På tal om geografi så är det inte bara den svenska Skött har bra koll på, utan även Europas.
– Jag har varit i 43 av 47 länder, beroende på om man ska räkna dem.
Räkna hur då?
– Jag saknar Georgien, Armenien och Azerbajdzjan. De är i ett gränsland, men spelar i den europeiska konfederationen i fotboll bland annat. Sen har jag inte varit i Cypern heller, men det kan ju vara lockande för en småbarnspappa som mig. Där är det varmt om skönt. Det är svårare att locka med en orienteringsresa till Nordmakedonien.
Ja, det är nog tuffare.
– Ja, men den resan har jag redan gjort.
Skött varken får eller vill säga mer om hur det kommer se ut i kommande program för honom.
Han avslutar med att säga att den kunskapsbas han sitter på blir ”tryggheten han tar med sig in i ovissheten”.
För det går ändå inte att plugga på inför ett program som ”På Spåret”.
Eller?
– Jo, jag har läst på om domkyrkorna i Sverige. Vilka är dem och var finns dem. Det kan vara bra att veta.