Sverige är ett av världens mest konkurrenskraftiga länder med billig el, hög produktivitet, stark innovationskraft, hög tillit och stabila institutioner.
Det har gjort svenska företag starka på världsmarknaden.
Men Sverige tappar långsamt konkurrenskraft – liksom övriga nordiska länder. Under det senaste kvartsseklet har produktiviteten ökat med bara 25 procent i Norden, men med hela 43 procent i USA.
Siffrorna är djupt oroande. Varför halkar vi efter?
Den frågan är nu föremål för en djuplodande larmrapport som på Nordiska ministerrådets uppdrag tagits fram av Copenhagen Economics.
Rapporten offentliggörs under en konferens i Köpenhamn på torsdagen och åtföljs av en diskussion bland ministrar, företagsledare och nationalekonomer.
De vill alla stärka konkurrenskraften, men inte med lägre löner, sämre arbetsvillkor, sänkta skatter eller ökade klimatutsläpp.
Utgångspunkten är att Nordens länder ska förbli starka utan att tumma på den sociala trygghet och gröna omställning som är grundvalen för en gemensam nordisk samhällsmodell.
Enligt rapporten tappar Nordens länder produktivitet och växtkraft av främst två skäl:
• Alltför få nordiska företag tar sig på allvar ut på världsmarknaden. I Norden finns bara hälften så många snabbväxande tillväxtföretag som i USA – om man mäter antalet företag per capita. Genomsnittsåldern för Nordens 15 största företag är 120 år. I USA ligger genomsnittet på 50 år.
• Nordens länder lider en besvärande brist på riskvilligt kapital. Det är helt nödvändigt för högriskinvesteringar i data- och mjukvaruföretag. Enligt rapporten har amerikanska företag tillgång till nio gånger mer riskkapital än nordiska företag – mätt i relation till bnp.
Det framstår som motsägelsefullt att nordiska företag inte hänger med när amerikanska och kinesiska storföretag ständigt lägger i en högre växel vad gäller produktivitet och tillväxt.
De nordiska länderna är ju bättre på innovationer och nytänkande än de flesta europeiska länder. Här finns starka utbildningssystem, attraktiva forskningsmiljöer och god digital kunskap.
Nordens länder satsar 2,9 procent av bruttonationalprodukten på forskning och utveckling. Det är högt över EU-snittet på 2,2 procent, men långt under USA:s nivå på 3,5 procent.
Samtidigt finns oroande tecken på att den nordiska forskningen alltför sällan leder till färdiga patent och kommersiellt gångbara produkter.
Men varför är läget så dystert i Norden? Det finns fyra tänkbara förklaringar:
• Bristen på riskkapital är uppenbar. Det nordiska hushålls- och pensionssparandet investeras oftast internationellt – alltför sällan i växande nordiska företag.
• Talanger och kapital styrs inte alltid till branscher och företag med bäst framtidsutsikter och tillväxtpotential.
• I Norden är vi dåliga på att skapa snabbväxande tillväxtföretag, men ännu sämre på att behålla dem. I Danmark har sådana företag en tendens att snabbt fly landet. Sju av elva danska tillväxtföretag som grundats sedan 2000 har flyttat utomlands. Samma problem finns i Sverige, Finland och Norge. Bland snabbväxande företag som lämnat Sverige finns Izettle, King, Lovable, Legora, Mojang, Neo4j och Skype. Det tycks vara svårt att skala upp företag på hemmaplan.
• En fjärde och mer framåtblickande förklaring är att Nordens länder visserligen är världsledande i fråga om att använda och sprida digital teknik. Men vi är rejält på efterkälken i framväxten av ledande AI-bolag.
Vad kan man då göra åt problemen?
Det är ett svar som ska växa fram under torsdagens samtal i Köpenhamn, men ministerrådets larmrapport ger flera tänkbara lösningar.
Nyckeln ligger i innovationskraften. Rapporten ifrågasätter att nordiska löntagare placerar en väldigt hög andel av sitt framtida pensionskapital i amerikanska företag – och en mycket liten i svenska, danska, norska och finländska framtidsföretag.
I Sverige investeras bara 25 procent av det samlade pensionskapitalet i inhemska placeringar. Det kan jämföras med 85 procent i Frankrike, 57 procent i Tyskland och 47 procent i USA.
Rapporten ställer sig även frågande till att nordiska företag har svårt att hitta personal med rätt kompetens i fråga om digitalisering, AI och grön omställning – trots att vi har världens kanske bästa utbildningssystem.
Sverige är bäst i världen på många sätt.
Den uppfattningen är vanlig bland de flesta svenskar.
Men när vi ser oss om i världen upptäcker vi att det finns många områden där Nordens länder halkar efter.