Positiva överraskningar:
Oskarshamn
Efter ett par rätt mediokra säsonger sedan degraderingen blåser det betydligt mer positiva vindar kring Oskarshamn.
Trots att Karlskoga gjorde fyra mål på drygt tre minuter i den andra perioden lyckades Oskarshamn komma tillbaka och vinna med 5–4 efter förlängning.
Jag gillar det jag har sett av Oskarshamn under upptakten av säsongen.
Det är ett lag som tycks ha prioriterat de fina grundvärderingarna i spelet. Jag gillar att de spelar ansvarsfullt med pucken, spelar hårt, jobbar klart sina situationer och åker full fart när det är dags att byta – något som så klart borde vara en självklarhet, men som det inte alltid är. Men framför allt, farten i spelet och i spelvändningarna är tillbaka. Det hela sammantaget gör Oskarshamn sevärda.
13 poäng på sex matcher över förväntan, inte minst med tanke på att de har skador på ledande spelare som Pontus Näsén och Manuel Ågren.
I stället är det doldisarna som klivit fram.
Calle Karlsson, med Oskarshamn som moderklubb, återvände hem efter en fin säsong med Borlänge i Hockeyettan i fjol. Joel Svensson fortsätter att ta steg nu när han fått både förtroende och tryggheten i att vara på samma plats över tid medan Örebrolånet Axel Elofsson har visat att han kan göra skillnad från backplats.
Elofsson är seriens poängbäste back medan Svensson och Carlsson delar på ledningen i poängligan i hockeyallsvenskan med sina elva poäng.
Almtuna
Ständigt uträknade. Men likväl så spelar de en bra hockey och fortsätter att överraska oss alla.
De borde ha vunnit borta mot Leksand i söndags. I dag städade av Södertälje på ett enkelt sätt. Almtuna är underskattade och bra även den här säsongen.
AIK
Efter förlusten i premiären mot Modo har AIK vunnit fem raka matcher.
Viktor Tuurala är en spännande tränare med en tydlighet både i sitt ledarskap och i sin spelidé. AIK har både ett bättre lag och ett bättre spel än vad de haft på väldigt länge, vilket säger en del med tanke på att de spelade hockeyallsvensk final för bara ett par säsonger sedan.
Jag gillar AIK:s fart och intensitet, liksom det raka och aggressiva spelet. Det här är ett lag som jag tror kommer att bli bättre och bättre ju längre säsongen går.
Jag var positivt inställd till AIK inför säsongen. Den bilden har förstärkts och någon annan målsättning än att sikta mot SHL ska det här laget inte ha. Då måste dock spelet i numerärt överläge bli bättre. Faktum är att AIK, med ett mål på 18 powerplay, är seriens sämsta lag i den spelformen.
Kalmar
Med 12 poäng på de inledande sex matcherna är Kalmar fyra i tabellen. Nye tränaren Mattias Karlin har byggt vidare på Kalmars spel som till stor del bygger på fart. Det kanske till och med är än roligare att titta på i år än i fjol. De pressar högt och vinner tillbaka puckarna tidigt.
Kalmar har även lyckats bra med sina värvningar i år. Christian Felton har gjort sju poäng vilket är tredje bäst bland backarna i serien medan Tommy Bergsland är seriens fjärde poängstarkaste back med sina sex poäng. Även forwarden Reece Vitelli han har kommit in och gjort det bra offensivt.
Plumpen i dag mot Östersund, när de tappade en 4–0 ledning med knappt 17 minuter kvar av matchen, drar ned betyget en smula.
Leksand
Okej. Detta var uselt. Rakt igenom uruselt.
Att förlora hemma med 7–3 mot jumbon Västerås är så klart svagt.
Det tar således emot att sätta Leksand som en positiv överraskning.
Men eftersom det brukar ta sin tid att ställa om och landa på fötterna igen efter en degradering så får Leksand trots allt ses som en positiv överraskning. Fem av sex segrar och totalt 15 av 18 möjliga poäng är en bra start.
Det som imponerat allra mest, innan matchen mot Västerås, är att Leksand redan nu har visat att de kan vinna på olika sätt. En lysande insats mot Modo i fredags följdes upp av en betydligt sämre prestation mot Almtuna i söndags. Ändå löste de en seger.
Det utstrålar en grundtrygghet och stabilitet som jag verkligen gillar. Att vinna även de dagar då spelet inte stämmer är ett topplagsbeteende.
Leksand spelar ett uppoffrande och bra försvarsspel som stuckit ut mer än det offensiva spelet. Johan Hedberg förfogar över en trupp med både bredd och erfarenhet, där rutinerade spelare blandas med unga och talangfulla.
Det kanske var en nödvändig näsbränna de åkte på mot Västerås för att fortsatt behålla ödmjukheten.
De hade jag förväntat mig mer av
Södertälje
Förväntningarna på Södertälje är att de ska vara med i toppen av tabellen. De har seriens bästa målvakt, en bra backsida samt både spets och bredd på forwardssidan.
Det är rimligt att påstå att kedjan med Nolan Stevens, Carter Souch och Tarun Fizer är en av seriens bästa.
Att då endast ha lyckats spela in sju poäng på sex matcher är fullkomligt uselt. 4–0 på bortaplan mot Almtuna är under all form av värdighet.
Med den här truppen ska det finnas betydligt mer att få ut. Södertälje har, likt i fjol, haft svårt att få i gång spelet med puck. Det kuggar inte riktigt i helt enkelt.
De har problem med att ta in pucken under kontroll i anfallszon, vilket är förvånande med tanke på vilken trupp de ändå förfogar över. Jag kan faktiskt inte förstå varför de inte försöker spela mer kreativt och inte bara ha som ambition att spela rakt och få pucken djupt.
Med det här laget ska Södertälje minst vara ett topp fyra-lag. Jag är osäker på om de kommer att få ihop ett fungerande spel som kan ta dem dit.
Modo
Jag kan vara aningen förlåtande gentemot Modo eftersom de sliter med en del skador. Med det sagt är elva poäng på sex matcher för dåligt. I synnerhet sedan premiären mot AIK lovade så gott.
Bristen på offensiv spets har blivit påtaglig. Mycket av av deras offensiv vilar på en 17-årig Milan Sundström och en 18-årig Elton Hermanssons axlar.
Visby Roma
Här hade jag faktiskt högre förväntningar. Inte på att Visby skulle gå in och dominera i hockeyallsvenskan som nykomling på något sätt.
Men lagbygget lovade ändå gott och nog trodde jag att de skulle kunna överraska och hålla sig borta från den absoluta bottenstriden. I början brukar en nykomling dessutom gå på något form av rus och samla på sig poäng.
Visby Roma värvade in några intressanta importer i Giorgio Estephan och Juho Liuksiala och en vass målvakt i Joona Voutilainen.
Problemet är att det inte räcker.
Fyra poäng på sex matcher och 30 insläppta säger en hel del.
* * * * * * * * * * * *
Tack för att ni tog er tid
Sanny