Några timmar efter slutsignalen i Dallas hade The Athletic sett tillräckligt.
”Sverige är VM:s mest förvirrande lag”, slog de fast.
Ja, vad ska man säga. Jag börjar ju också undra om själva planen är att bluffa sig fram.
Noll segrar i kvalet. Torsk mot Kosovo, hemma eller borta spelade ingen roll. Här kommer hjälplösa Sverige. Trodde ni! Dubbla segrar i play-off. 5-1 i premiären. Rackarrökare i krysset, världens bästa anfallspar. 1-5 några dagar senare, fullständigt mosas. Över till dig, förbundskaptenen som malt på om kontinuitet och stabilitet i elvan – och så vände han in och ut på hela laget, bytte målvakt och spelade till sig ett kryss mot Japan.
När slutsignalen ljöd inne på Dallas Stadium fick vi en illustration av alltsammans.
Där satt hjälten Anthony Elanga på huk och bankade frustrerat i gräsmattan eftersom han inte visste att det oavgjorda resultatet räckte.
Nu har hans snurrighet blivit en världsnyhet.
Den som varit uppkopplad mot the world wide web har nog sett en och annan elak kommentar riktas mot Elanga, till och med.
Han borde förstås haft koll på det mest grundläggande: Att en poäng räckte för att ta Sverige till slutspel. Spelarna hade fått en genomgång, resten av laget hade fattat. Elanga har dessutom en historia av att inte hänga med på förutsättningarna. Det var samma sak efter VM-kvalet, när han inte visste att Sverige hade tillgång till bakvägen via Nations League.
Men jag vill ändå ta honom i försvar.
Tappar också tråden
Det enda som är mer förvirrande än Sverige är själva VM. Jag tappar också tråden.
Häng med nu, Anthony och alla andra.
Här har du tolv parallella ekvationer och en prognos byggd på sannolikhetslära. Eftersom Skottland stannade på tre poäng och inte Tunisien vinner med sex mål, Paraguay kryssar mot Australien senare i kväll och en prärievarg dricker ranchsås utan att spilla så räcker det med en pinne för att vi ska få möta gruppettan eller det sämsta av de här fyra lagen i någon av de här fyra städerna i något av de här tre länderna på någon av de här tiderna. Och datumen. Vi vet vilket när de här fem matcherna har spelats.
Upplevde du svårigheter med koncentrationen längs vägen?
Den nya formen med slutspelsplatser till åtta tredjeplacerade länder enligt en asymmetrisk och kronologiskt invecklad modell får bekänna färg den här veckan.
Norge ställer ut en B-elva mot Frankrike för att hamna på rätt sida av slutspelsträdet, det är i sig inget nytt, men liknande drag får effekter på andra grupper och hela tabellen. Skottland har nästan åkt ur, Sydkorea tvärtom, de är förmodligen vidare, men inte riktigt, utan måste ligga kvar på sin bas för att vara helt säkra. Paraguay går kanske vidare. Ingen vet.
Det beror på det ena, som i sin tur beror på det andra. Och vem som får möta vem är ett tredje lager av osäkerhet.
Hände 1982 också
Som knasigast har läget inför Algeriet och Österrike varit. En uppföljare till ”Skammen i Gijon” var länge på agendan, när Västtyskland och Österrike spelade av en småtrevlig 1-0-seger för tyskarna som skickade ut just Algeriet i VM 1982.
Inför den tredje gruppspelsomgången skulle scenariot uppstå om fyra av följande händelser inträffade:
Vad är det ni inte fattar?
Inte bara Sverige som bluffar
Jo, jag förstår hur VM fungerar, men bara med hjälp av noggrant programmerade datamodeller som visualiserats på ett pedagogiskt sätt av världens mest resursstarka mediehus.
Men min, din eller Elangas förståelse är det mindre problemet. Rättvisan är det stora.
Sedan skandalmatchen 1982 spelas alltid sista gruppspelsomgången samtidigt inom en och samma grupp för att förhindra manipulation. Problemet nu är att vissa lag tvingas fatta taktiska beslut i blindo medan andra kan göra det i informationsöverläge, senare, och vet vilket facit som krävs.
Lösningen?
Mina pengar är på en expansion till 64 lag. Jag vet en organisation som inte skulle hata det. Kanske har det varit planen. Kanske är det inte bara vi i Sverige som bluffar.