DN Debatt. ”Familjepolitiken funkar fint – om du ska få barn på 1970-talet”
DN DEBATT.
Sverige föder allt färre barn. Inte så konstigt då familjepolitiken utgår från att både fast jobb och bostad finns på plats, redan innan barnet kommer. Hur många 25-åringar har det så? Och än i dag är det kvinnan som tar de stora ekonomiska riskerna. Utan ökad jämställdhet blir det knappast fler barn, skriver företrädare för Utredningen för en framtid med barn.
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Sverige har länge varit ett av världens mest jämställda och familjevänliga länder. Trots det består betydande skillnader mellan kvinnor och män när det gäller inkomster, karriärmöjligheter, obetalt omsorgsarbete, hälsa och risk. Hur är det möjligt, och kan det relatera till de låga födslotalen?
Nu publicerar Utredningen för en framtid med barn antologin ”En ny tid, nya utmaningar”. En central slutsats är att jämställdhets- och familjepolitiken behöver moderniseras för att svara mot de villkor dagens unga vuxna möter. Många av de reformer som gjorde Sverige till en internationell förebild utformades på 1970-talet och för ett samhälle som inte längre finns.
Dagens unga möter andra förutsättningar än sina föräldrar. Vägen in i vuxenlivet har blivit längre. Utbildningstiderna har förlängts, etableringen på arbetsmarknaden sker nu allt senare och för många har det blivit svårare att få en bostad. Allt fler studerar allt längre. Av studenterna vid landets högskolor och universitet är 60 procent kvinnor.
Därtill sker inträdet i lönearbete i Sverige i genomsnitt först vid närmare 28 års ålder, vilket visar att etableringen på arbetsmarknaden numera ofta sker relativt sent i livet. Samtidigt har det biologiska tidsfönstret för att få barn inte förändrats. Resultatet är en växande obalans mellan tidpunkten för etablering i vuxenlivet och möjligheterna till familjebildning.
Dagens familjepolitik är utformad för att stödja dem som redan har barn och är etablerade på arbets- och bostadsmarknaden. Men om hindren uppstår innan man hunnit dit kommer åtgärderna för sent. För dem som fortfarande studerar, saknar en trygg position på arbetsmarknaden eller inte hittat en bostad hjälper det bara delvis att stöden är generösa när barnet väl är fött. Familjepolitiken kan därför inte ses isolerad från arbetsmarknads-, utbildnings- och bostadspolitiken. Regelverken måste fungera även för studenter, personer med tillfälliga eller oregelbundna anställningar och andra som ännu inte hunnit etablera sig fullt ut.
Jämställdhetspolitik handlar om att ge både kvinnor och män förutsättningar att leva de liv de vill, med eller utan barn, men måste också se till att konsekvenserna av samma val fördelas jämnt.
Ett av antologins mest centrala teman är den ojämna fördelningen av risk mellan kvinnor och män. Att bilda familj är ett gemensamt beslut, men riskerna och konsekvenserna är långt ifrån jämnt fördelade. För kvinnor är föräldraskap fortfarande förknippat med större ekonomiska kostnader genom lägre livsinkomster, svagare karriärutveckling och lägre pensioner. Kvinnor utför också en större del av det obetalda hem- och omsorgsarbetet och bär andra risker kopplade till graviditet, hälsa och sjukskrivning. Till detta kommer könsskillnader i utsatthet för sexuellt våld, digitala kränkningar och sexuella förväntningar.
Samma beslut att få barn kan därför medföra mycket olika långsiktiga konsekvenser för mamman och pappan. Formellt lika rättigheter är inte tillräckliga om kostnaderna och riskerna för samma livsval är systematiskt olika mellan kvinnor och män. Föräldraförsäkringen bör därför moderniseras så att fler pappor faktiskt tar ut ledighet och delar ansvaret för barnen från början.
Familjepolitiken är fortsatt viktig. Föräldraförsäkringen och förskolan behöver vara generös, förutsägbar och bättre anpassad till olika grad av arbetsmarknadsanknytning men också vara mer flexibel för att möta föräldrars olika behov och ändrade preferenser. Även studenter och individer med svag koppling till arbetsmarknaden måste ha bättre ekonomiska förutsättningar att kunna bli föräldrar. Förskolan behöver anpassas till föräldrar och ensamstående som arbetar oregelbundna arbetstider eller skift men rimligen också kunna avlasta föräldrar som behöver uträtta ärenden eller som behöver vara med på ett tidigt morgonmöte.
Men en lika stor utmaning är att skapa bättre förutsättningar för unga innan de blir föräldrar. Det innebär att underlätta för unga vuxna att komma in på arbets- och bostadsmarknaden, och att anpassa utbildningssystemet efter framtidens behov genom kortare och alternativa utbildningsvägar som komplement till långa högskoleutbildningar. Men det handlar också om att skapa system som ger en grundtrygghet också för dem som ännu inte har en fast förankring på arbetsmarknaden.
Digitaliseringen har på kort tid förändrat hur unga människor lever, umgås och formar parrelationer. Sociala medier skapar nya möjligheter men konkurrerar samtidigt om tid och uppmärksamhet med fysiska möten. Digitaliseringen har förändrat både föreställningen om det goda livet och hur normer och värderingar formas. Normer formas i dag i hög grad i digitala miljöer där unga möter och jämför sig med en mängd olika livsstilar och ideal. Det kan också påverka föreställningar om familjebildning och vilken plats föräldraskapet har i ett attraktivt och meningsfullt liv.
I antologin beskrivs hur unga kvinnor och män står längre ifrån varandra politiskt, samtidigt som gemensamma värderingar och normer har blivit viktigare i en relation i takt med att ekonomiska faktorer spelar en mindre roll vid parbildning. Den ökande tillgängligheten till pornografi har förändrat normer kring könsroller, sexualitet och relationer. Digitala miljöer behöver därför betraktas som en jämställdhetsfråga – inte enbart som en fråga om individuella val.
Familjepolitiken behöver moderniseras, men åtgärder krävs också långt innan det första barnet föds. Arbetsmarknaden, bostadsmarknaden, utbildningssystemet och de ekonomiska trygghetssystemen påverkar alla människors möjligheter att bilda familj. Därtill kommer behovet av att reglera digitala miljöer så att de risker de medför – inte minst för barn och unga vuxna – minskar.
Ökad jämställdhet är en av förutsättningarna för att fler ska våga bilda familj.