LONDON. Den stoppade attacken mot en brittisk militärflygbas ser ut som ett mysterium.
Vi kanske aldrig får reda på vad som hände. Men någon tjänar på förvirringen och konspirationerna.
LONDON. Den stoppade attacken mot en brittisk militärflygbas ser ut som ett mysterium.
Vi kanske aldrig får reda på vad som hände. Men någon tjänar på förvirringen och konspirationerna.
De brittiska tidningarnas förstasidor pryddes på måndagen av ett och samma gryniga foto. I blixtbelysning syntes fem män med överkropp och bakbundna armar sittande på marken intill ett buskage.
Terrorplan om att spränga RAF-bas avvärjd, löd rubrikerna.
Männen hade gripits några hundra meter från militärflygbasen RAF Fairford i Cotswolds, vars långa landningsbana specialbyggdes för amerikanska långdistansbombplan och som spelat en betydande roll i USA:s krig mot Iran.
En flod av oroväckande uppgifter pumpades det första dygnet ut av brittiska medier, myndigheter, USA:s utrikesminister Marco Rubio och av självaste president Donald Trump.
En bonde berättade för tv-kanaler att det var hon som hade larmat polisen. På väg hem från en sen fest hade hon hindrats av tre vita skåpbilar parkerade i en solfjädersformation på landsvägen nära flygfältet. Hon såg män iklädda balaklavor.
Bombexperter kallades till platsen, en antiterrorutredning startades och Rubio hävdade att en ”utländsk aktör” var inblandad i den stoppade attacken.
Man blev orolig, men det var förstås ingenting mot oron hos de 85 personer som evakuerades från sina hem.
Dagen efter visste man inte vad man skulle känna eller tänka längre.
De fem männen, som alla är brittiska medborgare i tjugoårsåldern, släpptes utan förklaring på tisdagen, mot borgen, och det visade sig att inga spår av sprängmedel fanns i skåpbilarna. Och så det konstigaste av allt: en av de gripna männen ska själv ha larmat polisen innan bonden ringde in sitt tips.
Vad detta betyder verkar ingen veta. Eller snarare: någon vet, men ingen med direkt insikt har uttalat sig offentligt.
Efter de två första dramatiska nyhetsdygnen råder plötsligt ett informationsunderskott. I denna tystnad frodas spekulationerna.
Nigel Farage, ledare för det högerpopulistiska partiet Reform UK, har försökt koppla händelsen till de många flyktingar som tagit sig över Engelska kanalen, varpå Storbritanniens kulturminister Lisa Nandy avfärdade honom som ”mästaren på konspirationsteorier”.
I övrigt har blickarna framför allt riktats mot Iran. Landet har tidigare förklarat att man betraktar militärbasen RAF Fairford – amerikanska B-52- och B-1-bombplan har tidigare i år setts lyfta därifrån – som ”ett legitimt mål”. Men den iranska ambassaden i London har ”kategoriskt avvisat” varje form av inblandning i den märkliga, avvärjda attacken.
Ordet ”attack” har förresten ifrågasatts i sig. Kan man ens tala om en sådan sådan när inga bomber påträffats och inga motiv är kända?
Boende i närheten har vittnat om att det förekommit utökad aktivitet kring flygbasen dagarna före gripandet, hundägare har stoppats av beväpnade poliser och uppmanats att gå hem. Det skulle kunna betyda att det funnits underrättelseinformation om ett planerat angrepp. Men det förklarar inte varför de misstänkta gärningsmännen i så fall släppts.
Flera kommentatorer har påpekat att militär och polishelikoptrar ankom till den avlägsna platsen inom nästan osannolikt kort tid. The Independents utrikeskommentator Sam Kiley går längre än så och beskriver händelsen som ”en komplott som verkade vara gjord för att upptäckas”. Om han med det menar en iscensättning, har han tagit spekulationerna till en ny nivå.
Männen som greps och släpptes är fortfarande under utredning och polisen arbetar med att fastställa motivet.
Mer kommer att bli känt, men det är inte alls säkert att hela bilden någonsin blir tydlig för allmänheten. Det man bör fråga sig är hursomhelst vem som tjänar på all förvirring.