På scenen är Brynolf och Ljung storvulna och glada.
Men när Sportbladet skrapar lite på den polerade ytan framträder något mörkare, något ilsknare, något... idrottsgalnare.
– Det mest meningslösa med sport är ju gång. Alltså, really? Några som nästan, nästan springer – fast egentligen springer de, för de fuskar. Alltså, nej, bara glöm det, säger Peter Brynolf.
Gnället en del av sporten
Det ska påpekas att illusionisten inte spontankokar av vrede mot Perseus Karlströms gren, utan han besvarar en mycket ledande fråga:
Vad inom idrotten gör dig rasande?
Allt är en del av serien ”Idrottsgalen”, som låter kända grubblare vräka ur sig sina mörkaste tankar om vår största folkrörelse.
Fakta
Det här är ”Idrottsgalen”
Vad är det här? Massa ilskna artiklar?
Ja, serien ”Idrottsgalen” är sportjournalistikens motsvarighet till gnällbänkar och gistna staket där det är fritt fram att klaga på allt som hör sporten till.
Deltagarna är kända personer som i första hand inte sysslar med idrott, men som ändå har starka känslor kring det som sänds, skrivs och utspelas på arenorna. Till varje del svarar någon som berörs på ett eller annat vis av kritiken.
I den arga skaran som hittills vädrat sina irritationsmoment finns bland andra Horace Engdahl, Fredrik Wikingsson, Björn Ranelid och Marianne Mörck.
Samtliga partiledare och språkrör har erbjudits att medverka och hittills har Magdalena Andersson (S) och Amanda Lind (MP) tackat ja. Därtill har ex-politikern Sara Skyttedal (KD och Folklistan) deltagit.
Sportbladet vill också ha läsarnas åsikter och blandar dem med övriga deltagares i en ständigt växande sammanställning på slutet av texterna. Kommentera härunder eller mejla kristoffer.bergstrom@aftonbladet.se, tack. Ju argare och mer specifik du är, desto större chans att din åsikt tas med.
Behövs det mindre hat i världen, säger du? Tvärtom, säger vi. Gnället och tjurandet är en given del av idrotten, det är känslor lika legitima som lyckan över ett pangskott eller en vunnen spurt. Dessutom är det kritiken som för sporten framåt, som manar till förändring.
Det är därför Magdalena Andersson, Horace Engdahl, Fredrik Lindström, Miriam Bryant och en hel kader andra kändisar redan har deltagit i ”Idrottsgalen”.
Och just därför avkräver vi också Brynolfs parhäst Jonas Ljung ett utbrott. Han pekar på egna smärtsamma upplevelser och önskar ett alexanderhugg på lagidrotten.
”Färre spelare i trupperna!”
– Någonting som är jobbigt för mig i sport är hur många namn det är. Det är så galet många spelare i de flesta lag. Jag vill vara mer engagerad, jag vill vara mer initierad, men när jag ser en match med kompisarna blir det otroligt tydligt otroligt fort hur liten aning jag har, säger Ljung.
I Jonas Ljungs huvud blir kommentatorernas svador till en enda gegga. Ett namn låter det andra likt och ändå förväntas man ha koll på allas särart. Därför skalar han bort informationen och tänker exempelvis ”han med skägget” om spelaren i fråga.
Och vet ni? Så kan vi inte ha det!
– Jag vet inte om det går att rationalisera det här, men man borde ha färre spelare i de flesta sporterna. Det är min idé.
Ska gången strykas från tävlingsprogrammen? Borde ett fotbollslag nöja sig med femton spelare? Vad gör dig idrottsgalen? Låt dina känslor svalla här i kommentarsfältet under, eller mejla till kristoffer.bergstrom@aftonbladet.se.
Nytt för i höst är att ”Idrottsgalen” har flyttat in i Radio Aftonbladet på onsdagar klockan 15.30. Vill du vara med där och gnälla? Klart du vill. Skriv med ditt telefonnummer i mejlet så kanske jag ringer dig under sändningen.
Fakta
Svaret: Gång är den ultimata idrotten
– Gång är den ultimata idrotten. De som inte förstår sig på den – har de aldrig tagit en promenad? frågar sig Siv Karlström, svensk golfs nestor, förbundskapten och mamma till EM-guldmedaljören Perseus Karlström.
Varför är sporten så underbar?
– Att gå som motionsidrott är det bästa man kan göra. Det är skonsamt, nästan inga skador. Det stärker senor, leder och muskulaturen. Du använder armarna och får stärkt ryggrad, bättre hållning, lär dig att gå funktionellt och... ska jag fortsätta?
Ja. Lite till.
– Det stärker hjärtat. Konditionen. Cirkulationen.
Nu räcker det, tack.
– Dessutom belastar varje steg bara två gånger din kroppsvikt. Joggar du belastas kroppen med sex-sju gånger din egen vikt. Så är du otränad och börjar jogga belastas kroppens senor, knän och höft med 500 kilo per steg. Därför är gången ultimat. Du kan hålla på när du är hundra år gammal.
Varför ser inte en del skönheten, tror du?
– Ja, tävlingsidrotten kan se konstig ut, för ögat är ovant vid den snabba rörelsen. Men filmar man uppifrån ser gång nästan likadant ut som löpning. Skillnaden är att man drar armarna fortare för att få kraft, eftersom man inte har luftfasen.
Eva Karlström hämtar andan. Och så fortsätter hon:
– De som kritiserar gång kan inte se tjusningen i idrott över huvud taget. Det är jättehäftigt att få in känslan av att gånga, hur fort det går utan att man behöver springa.
Så gång behövs, fast vi har löpning?
– Ja. Om vi bara ska ha löpning kan du svara på varför vi behöver två grenar i skidåkning: varför inte skippa klassiskt om fristil går fortare? Varför simma bröstsim? Varför ska man hoppa stav, när det krävs ett redskap? Varför hoppa längdhopp när man kommer längre med tre steg? Sådant reagerar ingen över när det kommer till andra grenar, bara gång.
Jag har aldrig ringt en fotbollsspelare och undrat vad vi ska ha fotboll till. Är det jobbigt att behöva försvara sin sport?
– Ja, det är jobbigt att hela tiden behöva försvara den idrott som man älskar. Som egentligen är den mest naturliga. ”Fasornas sport” skrev en journalist på 70-talet och den sortens förolämpningar har fortsatt.
Innan vi lägger på tar Siv Karlström med oss på en historisk odyssé, till Storbritannien på 1700- och 1800-talet.
– Förr i tiden var gången väldigt populär. I sin linda fanns det finare brittiska herrar som hade betjänter. De tävlade om vilken betjänt som var snabbast, alltså bäst. Sedan hölls vadslagningar där tusentals människor tittade på tävlingarna. De fick absolut inte springa.
Varför?
– Har du någonsin sett en betjänt springa?
Nej.
– Där ser du.
Tidigare delar
Det gör oss Idrottsgalna:
André Pops, programledare:
– Jag är otroligt trött på all tid som går åt till ingenting på fotbollsmatcher. Det tar 45 sekunder att lägga en hörna. Det tar 30 sekunder att kasta ett inkast, säger Pops.
Fredrik Lindström, komiker:
– Fotbollspelare har sedan några år tillbaka tappat stilen fullständigt. Enligt vad jag förstått så kan de i förväg välja om de vill ha en kort- eller långärmad matchtröja, och nästan alla väljer då kortärmad. Om det sedan är kallt så har de en långärmad tröja under. Det ser fruktansvärt illa ut, det påminner om knarkare.
Miriam Bryant, artist:
– Det är klart att handboll känns som en onödig sport. Varför ska man tycka om handboll? Vem bryr sig?
Magdalena Andersson, partiledare (S):
– Att jag inte kan se på stora sportevenemang på SVT och TV4. Man blir skitförbannad. Man vill titta, men måste hitta var det sänds och vilket konstigt bolag som har rättigheterna. Man måste logga in och sajna upp sig. Och sedan kan man säga upp abonnemanget, men då ska man komma ihåg det flera månader senare. När Sverige tävlar och vinner, då ska hela svenska folket kunna vara med och heja på.
Alexander Pärleros, poddprofil:
– Som liten höll jag på med simning, innebandy, schack och fotboll. Nu har många chanser att utöva sport enbart för att må bra och ha kul borta. Klubbar, elitistiska föräldrar och samhället i stort har pressat fram en generation som till varje pris ska lyckas. Elitism och perfektionism härjar, säger han.
Ann Westin, komiker:
– Varför måste tjejer ha minibyxor i sport? Killar har rejäla brallor men tjejer kan straffas om de klär sig likadant. Hur kan man hoppa i trosor som glider åt sidan? Jag hade stått helt still.
Ulf Brunnberg, skådespelare:
– Offshore-race till havs är styvmoderligt behandlat. Miljömupparna har styr bort motorsporten från offentlig media. De ser problem så fort man kör moped. De vill förbjuda allting. I tätorterna går det inte att komma fram med bil längre.
Jörgen Rosenlöf, läsare:
– Uttrycket "sitta på bänken" borde totalförbjudas, framför allt i fotbollen finrum. Det är ju formgjutna stoppade fåtöljer för tusan – inte en bänk så långt ögat kan nå. I och med detta daltade med deras ömma bakdelar och all annan bekvämlighet, så tror jag att detta är grunden till allt gnällande och smärta de visar bara någon nuddar dem på plan. Som jag ser det så ska vi ta bort dessa lyxstolar och montera en härlig träbänk anno 1969.
Ahmed Berhan, komiker och programledare:
– Jag vill veta vem eller vilka det var som tillät alkohol i idrottssammanhang. Alkoholspons, alkoholförsäljning och alkoholkonsumtion. Jag vill veta deras namn så att vi för evigt kan ”shame them” och hela deras blodlinje, säger han.
Bert Kindåker, läsare:
– Det har blivit populärt i nästan alla lag att ha en spelare som är "specialist" på långa inkast och det kan ta väldigt lång tid. Ibland ska han vandra över hela planen, torka av bollen innan han kan kasta bollen. Det borde stävjas, att kasta en boll kan alla göra.
Amanda Romare, författare:
– Jag ville tro att golfen inte bara var ekonomiskt driven, men folk som redan var väldigt rika gick till Saudiarabien för pengarnas skull. Det är så fucked. Folk i Saudiarabien blir fängslade stup i kvarten för att de har skrivit något på sociala medier. Vi måste väl stå upp för någonting annat än pengarna?
Sofia Dalén, komiker:
– Sluta rapportera resultat även när det gäller elitfotboll. Det skulle nog få bort lite av taggarna, tårarna och tonlösheten som till stor del präglar fotbollen i dag. Miljonärerna som springer runt på gräset skulle förhoppningsvis också få tillbaka lite av glädjen om det inte fanns något resultat i form av poäng eller tabeller att fokusera på.
Gert Wingårdh, arkitekt:
– Jag är besviken på Strawberry Arena och 3 Arena. Det är en väldigt krass arkitektur. Man har bara tänkt på stora flöden. Funktionen är lätt att tillfredsställa. Det svåra är att få det sensuellt och härligt. Stjärten ska sitta där ett tag.
Horace Engdahl, författare och medlem av Svenska akademien:
– Då nu de allra flesta grenar utövas i skild ordning, herrar för sig och damer för sig, känns det löjligt att redaktionerna försöker smyga med detta faktum. För att uppnå rättvisa räcker det med att ”herr-” sätts ut rutinmässigt likaväl som ”dam-”, så att inte det förra framstå som regel och det senare som undantag.
Men att halvlåtsas att det inte skulle spela någon roll vilket kön som är i elden är hyckleri.
Christopher Garplind, programledare:
– Det är superviktigt att det finns föreningar där alla är välkomna, men människor som håller på med idrott är ofta jävligt störiga.
Dominika Peczynski, politiker och artist:
– Det är farligt att vara idrottare. De får hjärtsnörp. Två dog på maraton, i går var det en fotbollsspelare som trillade ihop. Varje dag är det någon ung idrottare som dör. Det är inte knarket som tar dem. Det är deras idrott som dödar. Det anstränger hjärtat för mycket.
Bert Karlsson, skivbolagsdirektör:
– Att längdhoppet inte mäter verkligheten. De borde ta biten som är kvar till plankan och lägga till den biten. Det verkliga hoppet är för faaan från där man satte ner foten. Om systemet går ut på precision är det en annan gren.
Sara Skyttedal, expolitiker:
– Nu är det alltså hockey-VM. Är det någon som bryr sig? Jag uppskattar ishockey, men vem var det som kom på idén om att hålla världsmästerskapet VARJE år? Nu är det dags för spektaklet igen. Jag somnar i soffan efter bara fem minuter av vad som känns som ett oändligt gruppspel.
Håkan Juholt, tidigare S-partiledare:
– Ditt yrke är fotboll. Jag blir oerhört irriterad när spelare är så dåliga att de måste agera skådespelare. Jag har betalat för att se dem spela fotboll, inte teater. Det gör mig fruktansvärt upprörd. Då kan de söka sig till Dramaten i stället.
Micke Leijnegard, programledare:
– I hela mitt liv har jag stört mig på den där ”trumpismen”, att second place is the first loser, att idrott handlar bara om att vinna. Den är helt enkelt orimlig.
Rickard Olsson, programledare:
– Ta bort straffläggning och avgör fotbollsmatcher med golden goal. Inför flygande byten, alltså att man inte behöver vänta på spelavbrott. Det är en snilleblixt!
Christian Drapier, läsare:
– Den idrott vars tävlingar det gått mest inflation i måste väl ändå vara simning. Man simmar 50, 100, 400 och 800 meter. Man simmar på kort bana, på lång bana, man simmar inomhus, man simmar utomhus. Snart simmar man på tvären och i kors, över och under vattnet. Det börjar likna Monty Pythons sketcher, typ OS i orientering för folk utan lokalsinne.
Niklas Källner, programledare:
– Maktförhållandena mellan sport och kultur har vänt. Förr i tiden kunde en kulturpersonlighet sitta i en frågesport och lite charmigt säga att “jag kan inget om sport”, och det var helt okej. I dag? Säger du att du inte har koll på Champions League-gruppspelet så betraktas du som obildad. Det är som om sport numera har monopol på det bildade samtalet – det krävs avancerad förförståelse, flytande cup-latin, och gärna ett par vändor i Bundesliga.
Marianne Mörck, skådespelare och sångare:
– Fotboll är kul om de uppför sig ordentligt och är vanliga människor. Men det jävla stajlandet måste bort. I dag är mitt hår gult, i dag har jag kört rakhyveln i en Z-kurva, titta på mitt sicksack! Vet du vad det är? En modeparad. Alla vill synas på fel sätt.
Amanda Lind, språkrör Miljöpartiet:
– Ett fenomen som breder ut sig och gör mig riktigt upprörd, inom både idrotten och kulturen, är de olika företag som dammsuger de ordinarie sajterna efter attraktiva biljetter till olika idrottsevenemang. Och sedan säljer till överpriser. Den utvecklingen har bara accelererat.
Tony Irving, dansare och tv-personlighet:
– Jag är arg så att jag kokar för att ekonomin är så orättvis mellan sporterna. Jag har dansat i hela mitt liv och är engagerad i sporten, men har aldrig fått en krona betalt för att dansa i föreningar. Men det här handlar inte om mig, utan om att jag alla andra kämpa i dag för att ha råd att fortsätta. Är du på toppnivå som junior får du ändå betala allt själv. En världsmästare kan belönas med gratis anmälan till nästa tävling, det är allt. Ett tävlingspar på högsta nivå kan behöva betala 650 000 kronor om året för sin satsning.
Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi:
– Jag drabbas av passiv sport-tv när min man har på tv:n och kommentatorerna sitter och skriker. Man måste gå allra längst bort i lägenheten för att slippa ljudet, som är något av det mest enerverande som finns. Ljudet går genom märg och ben. Antagligen är det så störande för det låter som om något livsfarligt höll på att hända och då kommer hjärnan automatiskt att gå in i något sorts lätt panikläge. Det går inte att ignorera.
Fredrik Wikingsson, programledare:
– Jag får ofta utbrott. Senast var det när spelare tar skott i fotboll, missar – och så gestikulerar andra spelare i övertydlig besvikelse. En besvikelse som ska tydas som att ”hade du passat mig så hade jag gjort mål i stället”. Om jag hade varit tränare hade jag bänkat personen i nästa match.
Anna Brolin, programledare:
– De digitala lockelserna är enorma. Barn sitter mer stilla. En del dras in i gängkriminalitet. Idrott är en motpol, ett sammanhang som behövs. Hur kan det då vara så svårt med kösystem och hårda möjligheter kopplade till ekonomi? Bristen på enkel och tillgänglig idrott gör mig extremt förbannad.
Björn Ranelid, författare:
– Jag har vid flera tillfällen skrivit till sportjournalister på Aftonbladet och Expressen och vänligt bett dem att inte skriva gång på gång att en fotbollsspelare ”kritat”; på ett kontrakt, ty ingen människa har någonsin använt en krita i en sådan stund.
Den engelska glosan är ”sign” och inte heller den har en antydan till att handla om en krita. Ett hundra procent av alla sportjournalister ”kollar” på matcher och olika händelser omkring dem.
De har för länge sedan glömt eller aldrig vetat att de egentligen kontrollerar och kollationerar, vilket är vanvettigt när de åsyftar att de följer en match.
Journalisterna är inte anställda på Tullverket eller inom polisväsendet och inte anmodade att kontrollera bagage och identitetshandlingar. Experter som kommenterar en match i studion påstår att Man United spelar en match mot Liverpool, men det finns inget lag som heter så. Det är Manchester och ingenting annat. Det är en skymf att vanära både staden och laget.
Christer Möller (läsare):
– Det finns mycket inom friidrott som man kan gå bananas på, som mätningen i alla kastgrenar. Tv-bilden tas alltid bort när funktionären ska sätta i mätinstrumentet, bara för att inte folk ska kunna ifrågasätta om det var på rätt ställe. Det är orsaken till det är att många kast har blivit felmätta.
Jens Ljunggren (läsare):
– Att Svensk Friidrott, precis som SOK, sätter hårdare krav än många andra länder för deltagande i internationella mästerskap. Nu senast vid EM i landsvägslöpning i helgen, där Sverige bara hade fyra deltagare över tre distanser för både män och kvinnor. Detta trots att flera svenska löpare hade såväl person- som säsongsbästan som placerat dem väl upp i startlistan och –kan man tycka – därmed gjort dem fullt berättigade att delta.
Magnus Reinfeldt (läsare):
– Problemet inom fotbollen är inte att vi kallar det dam eller herr, utan att det fortfarande råder extremt ojämställda förhållanden mellan damer och herrar på damernas bekostnad. I trippel bemärkelse.
- Damerna är bättre än herrarna och borde då rimligtvis få mer medel från totala kakan så att de kan gå in i en professionell tillvaro och slippa ekonomisk stress med dubbelarbete osv
- Herrarna bär inte sin egna kostnader om vi räknar på vad huliganismen på herrmatcherma kostar samhället . Vad skulle biljettpriset vara om vi räknade på kostnaderna för samhället?
- Herrarna är överbetalda. Liksom Horace Engdahl har många män i fotbollsvärlden en självförhärligande bild av sig själva och trissar upp spelarlönerna på herrsidan till nivåer som inte är rimliga, och får övriga fotbollsrörelsen att halta för det urholkar det ekonomiska systemet i klubbarna och förbundet.
Daniel (läsare):
– Fifa borde omedelbart stoppa allt användande av xG i den moderna fotbollen. Gör gryningsräder och beslagta alla analytikers dator och elda upp dem.
xG har gjort fotbollsspelare till maskiner, dödat all kreativitet och individuell briljans och ersatt det med ängsliga uträkningar gjort av någon datanörd om vilken typ av passningar mot vilken typ av yta som skapar högst xG i varje given situation för att varje spelare nu tvingas sitta timmar och plugga sannolikhetslära istället för att vara på planen och utveckla ett kreativt spelsinne.
Hasse Tavér (läsare):
– Man kan inte längre fortsätta med runda ribbor i fotboll. Jag blir skogstokig när ett skott träffar överliggarens undersida, får underskruv, tar i backen – och studsar ut. Så klart! In med fyrkantiga ribbor, som i handboll.
Kan du haja hur många tveksamma situationer som hade uppstår om det varit runda ribbor i handboll, där bollen förutom underskruv hade fått en jävla snurr tack vare att den har ett kilo klister på sig!
Tänk bara på Zidanes smäckra straffchip för hundra år sedan. Den jäveln tog ju i underkant, studsade ned innanför och kom ut som en raket. Tänk om den hade blivit underkänd... Nej, det måste till en ändring. Snarast!
Anonym (läsare):
– Jag hade velat se statistik på hur många varv runt jorden (jag tror att det är så långa sträckor vi pratar om) man tillskansar sig vid inkast i dom högsta fotbollsligorna i Sverige, Italien, England och Tyskland under en säsongs tävlingsmatcher. Varför inte ändra regeln så det blir hörna varje gång bollen går över sidlinjen så slipper spelarna maska?
Stefan Lundstedt (läsare):
– Det är orättvist att man har utsedda straffskyttar i fotboll som kan vinna en skytteliga genom att göra mål som egentligen borde ha kreddats någon annan. Det blir ju missvisande.
Jag tycker att den som blivit fälld eller skjutit skottet som skapar handsen är den som ska lägga straffen. Är personen skadad så får man finna sig i att bli utbytt. Då skulle vi få mer rättvisa skytteligor med spelare som gjort spelmål eller skapat chansen som ledde till att man gör mål på straff.
Hampus Blidstål (läsare):
– Borde inte målen i hockey och fotboll göras större? Reglerna skrevs för 100 år sedan och det är helt andra sporter nu.
Haeggman (läsare):
– Att inbollningen i tennis fortsatt är hela fem minuter. McEnroe har lyft frågan tonvis av gånger.
– Att Rally-VM och slikt ens får ha publik så pass nära banan.
– Att ingen har gjort research om J-O Waldner faktiskt är så stor/känd i Kina som alla säger.