INSÄNDARE. Medierna har tidigt i valrörelsen pressat partier att välja vilka de vill eller inte vill samarbeta med. I ett läge där vårt land behöver mer av samarbete och samförstånd krävs att vi fokuserar mer på likheter och möjligheter än att ständigt driva på polarisering och befästa röda linjer, skriver Eva Schöier.
Nu är vi där igen, i en svår regeringsbildning där kritiken växer mot partier som sätter upp röda linjer. Samtidigt har medier tidigt i valrörelsen pressat partier att välja vilka de vill eller inte vill samarbeta med. Allt med motiveringen att väljarna vill och bör få veta.
Jag känner inte igen mig i det. Min önskan har varit att bli bättre informerad om partiernas politik, deras tankar och mening på ett djupare plan, förankrad i deras ideologi. Valfläsk och plånbokslöften som hamnar utanför ideologierna känns inte seriösa.
Att diskutera konstellationer ett halvår före valet kan ha drivit på frågan om partiernas röda linjer, som nu också lett oss in i en svår regeringsbildning. Att tvingas in i en positionering som partierna senare ska tvingas leva upp till är inget bra läge, särskilt som politiken numera ständigt är i rörelse.
Dessa envisa frågor och diskussioner om partiernas positioneringar, opinionsundersökningar och spekulationer kring resultaten av dessa under valrörelsen har gjort att vi nu står i ett positionskrig mellan politikerna i riksdagen.
I ett läge där vårt land behöver mer av samarbete och samförstånd krävs att vi fokuserar mer på likheter och möjligheter än att ständigt driva på polarisering och befästa röda linjer.
Mer om insändare: Så skriver du på insändare och svar
Fler insändare: dn.se/insandare