Janogy om graviditeten: ”Det har varit ett helvete”
Publicerad 11.14
Fotbollsproffset Madelen Janogy, 31, väntar sitt första barn och beskriver lyckan över livet som snart ska förändras fullständigt.
Vägen dit har varit betydligt tuffare.
– Det har varit ett helvete.
Inne på fiket är det dunkelt trots att solen lyser över Stockholm utanför.
Madelen Janogy, som till vardags spelar för italienska Fiorentina, är hemma i Sverige sedan några veckor. Ligasäsongen har dragit igång utan henne, men fotbollen har knappast försvunnit ur vardagen.
Träningen fortsätter.
– Vanligtvis när du tränar så tränar du för att bli bättre och du blir starkare och starkare. Men här är det lite tvärtom. Ju fler veckor som går desto mindre klarar man, för man blir större och större.
Bredvid henne står ryggsäcken och vattenflaskan redo. När vi skiljs åt väntar gymmet och ett benpass.
Om kroppen tillåter.
– Det är så sjukt olika och du kan inte påverka det. Du kan inte jämföra dig med någon annan. Det är helt omöjligt.
Just bristen på kontroll har varit en av de största omställningarna.
– Kroppen är så cool. Jag är väldigt glad och tacksam för att jag kan träna, alla kan ju inte det.
Janogy är van vid att känna sin kropp, planera belastning och förbereda sig för olika scenarier. Graviditeten har fungerat annorlunda. De första månaderna mådde hon illa konstant.
– Det är det som är det jobbiga. Att det bara är konstant varje dag och att man på något sätt är själv i det. Det är ingen som vet och ingen som kan känna hur du känner.
Nervös inför klubbens reaktion
Samtidigt fanns glädjen där. Hon beskriver hur känslorna åkte åt alla håll medan hormonerna gjorde sitt.
– Man var glad, man var ledsen, man var allt.
Graviditetslyckan och hur hon faktiskt mådde var två olika saker. Stundtals var det ett helvete.
Nu mår hon bättre. Tillökningen är beräknad till januari och hon och sambon Jakob väntar en pojke.
Servitören kommer in med varsin flat white. Kaffet är upphällt i små ljusblåa koppar som balanserar på avlånga fat.
Den första Janogy ringde efter graviditetsbeskedet var tvillingsystern Victoria. Att berätta för Fiorentina var mer nervöst. Hon hade ju hört skräckhistorier om när det inte landat väl, men responsen hade hon inte behövt oroa sig för.
– De var så här: ”Men gud, du ska bli mamma. Det är ju hur fint som helst.”
Hon lyser upp när hon minns tillbaka och pratar varmt om tiden i Italien.
Värmen i sig saknar hon däremot inte.
Vägrar jaga VM
I takt med att magen växte blev hettan allt tyngre och Janogy är tacksam över att få tillbringa den här delen av graviditeten hemma i ett Stockholm där temperaturen sakta sjunker och familjen finns nära.
En trygghet hon kommer behöva även efter förlossningen.
För någonstans där framme väntar det hon redan vet att hon vill tillbaka till.
– Jag ska tillbaka. Jag är inte klar. Jag vill spela fotboll.
Det är Janogy säker på. När det ska ske är en helt annan fråga.
Nästa sommar väntar VM, men hon vägrar göra mästerskapet till en deadline.
– Nu ska jag få ett barn. Jag vet att jag vill tillbaka till fotbollen, men hur lång tid det tar får vi se.
Graviditeten har redan gett henne dagar då kroppen fullständigt slagit av och krävt sömn. Det går inte att veta hur den reagerar efter en förlossning. Därför finns inget datum inringat i kalendern.
– Jag kommer inte sätta några sådana mål.
Landslagsdörren är däremot inte stängd.
– Är jag i bra form, då vill jag vara med i landslaget, men det är absolut inget jag har i fokus. Jag vet att jag är som bäst när jag mår bra.
Vill visa andra att det går
Det är också här samtalet börjar handla om något större än Janogys egen comeback.
När hon slog igenom var det långt ifrån självklart att en elitspelare kunde bli mamma mitt under karriären och sedan återvända till planen. Sedan dess har bland andra Elin Rubensson, Amanda Ilestedt och Zecira Musovic visat att det går.
I Italien är bilden en annan. Janogy funderar en stund men kan inte komma på någon spelare som blivit mamma under tiden i den italienska ligan och sedan återvänt till spel.
Kanske kan hon själv bli en av dem som visar vägen.
– Jag vet att många drömmer om att kombinera, men säkert många tänker att det är helt omöjligt.
För Janogy handlar det i grunden om rätten att slippa välja.
– Det här ska vara det självklara, att du ska kunna välja. Det känns jättekul att jag kommer få möjligheten nu att kunna göra både och. Både vara mamma och fortsätta spela.
Hon har varit i den rollen förut.
När Janogy mådde som sämst och tvingades pausa fotbollen valde hon senare att öppet berätta om sin psykiska ohälsa. Nu hoppas hon att graviditeten och en framtida comeback kan visa andra kvinnor ännu en väg.
– Det är så viktigt att man använder sin röst och tar det ansvaret.
Det är också en av anledningarna till att vi sitter här.
Inför internationella flickdagen den 11 oktober är Janogy en av fotbollsprofilerna i Plan International Sveriges och Agency CMG:s kampanj Var med i matchen för jämställdhet.
När hon börjar prata om engagemanget kring flickors rättigheter runtom i världen kommer orden snabbare, med mer kraft.
– Det är så otroligt viktigt. Jag tror inte man fattar hur viktigt det är.
Det märks att hon brinner för det här. Hon pratar om diskriminering, sexuellt våld och flickor som inte får möjlighet att gå i skolan. Om rätten att själv få bestämma över sitt liv.
För Janogy kommer frågorna nära. Hennes pappa kommer från Mali och delar av släkten bor i Afrika.
– De ser mig. De ser att jag är fotbollsspelare, tjänar mina egna pengar, har åsikter och gör vad jag vill. Ingen bestämmer över mig.
Därför känner hon ett ansvar att använda den position fotbollen har gett henne.
– Jag vet att det är sjukt viktigt att jag visar: ”Ni kan också.”
Fotbollen en frizon
Samtidigt vet hon att det är lätt att känna sig liten inför problemen hon beskriver.
– Jag har också känt: ”Hur ska jag kunna hjälpa till? Vad kan jag göra? Jag är så här liten.”
Hon för tummen och pekfingret nära varandra för att visa. Det skiljer mindre än en centimeter mellan fingerspetsarna. Svaret behöver inte heller vara särskilt stort.
– Bara lite kan göra så sjukt mycket för någon. Då kan en bild på Instagram göra så mycket för dem, eller en swish på 30 kronor.
Janogy vet dessutom vilken kraft själva fotbollen kan ha. Som barn blev planen hennes egen frizon.
– Jag kommer ihåg när jag var liten och fick spela fotboll på ett ställe där du inte blev dömd. Alla är lika mycket värda. Alla får vara med. Ingen är utanför.
Där kunde resten försvinna för en stund.
– Jag blev så lycklig när jag fick vara på fotbollsplanen, för jag glömde bort allt.
Det är den möjligheten hon önskar att fler flickor kunde få. Om så bara i tio minuter eller en halvtimme – en stund bort från krig, utsatthet och våld.
– Tänk då att de kan få lite fritid från det, spela fotboll och glömma bort vad de är med om.
Problemen är enorma. Insatsen behöver inte vara det.
– Vi är väldigt privilegierade. Så det minsta vi kan göra är att ta ansvar och vara förebilder, säger hon och fortsätter:
– Alla är viktiga. Oavsett om du är offentlig eller en helt vanlig person. Alla kan bidra på något sätt.
Kaffet i den ljusblå koppen är urdrucket. Janogy reser sig, tar ryggsäcken och vattenflaskan. Nu väntar gymmet och benpasset.
För en elitidrottare som har ägnat ett helt liv åt att planera nästa träning, nästa match och nästa mästerskap är kanske just det den största förändringen.
Nu får kroppen bestämma.
– Jag tar dag för dag och bara njuter. Det är ofta då jag är som bäst.