En ny regering ska inom kort forma sin forskningspolitik. Den ärver en nationell AI- strategi med målet att Sverige ska bli en av världens tio ledande AI-nationer. Budgeten för i år är 479 miljoner kronor. Frankrike har lagt 1,5 miljarder euro på sin AI-satsning och Storbritannien 900 miljoner pund. Målet är högt satt. Pengarna räcker inte dit.
Att svensk AI-forskning ändå håller internationell klass beror till stor del på en enda finansiär. Wallenbergstiftelsernas forskningsprogram WASP omfattar 6,2 miljarder kronor och har i dag över 500 aktiva doktorander. Det är ett av Europas största forskningsprogram och en nationell tillgång. Men det är privat filantropi. En stat som lämnar över landets viktigaste teknikskifte till en stiftelse har abdikerat från sitt ansvar.
I augusti argumenterade jag på denna sida för att Sverige ska anmäla intresse för att stå värd i EU:s satsning på AI-gigafabriker. I fjol föreslog Annika Winsth, Carl Bennet och jag en nationell fond där staten och privat kapital investerar i strategiska bolag.
Beräkningskraft och kapital är nödvändiga förutsättningar. Forskningen är den tredje, och i den svenska debatten är den nästan osynlig. Utan egna forskare står serverhallarna tomma på innehåll. Utan tillgång till beräkningskraft flyttar forskarna dit kapaciteten finns. När Mistral nu bygger ett datacenter i Borlänge för 1,2 miljarder euro är det ett franskt bolag som ska använda maskinerna. Vad svensk forskning ska räkna på är fortfarande obesvarat.
Invändningen är känd. Sverige investerar redan mest i Norden i forskning och utveckling, omkring 3,5 procent av BNP. Det stämmer, och det gör gapet svårare att försvara. I företagens AI-användning ligger Danmark på 42 procent och Finland på 37,8, medan Sverige stannar på 35. Bred forskningsstyrka blir inte AI-förmåga av sig själv.
Den nya regeringen bör därför höja den statliga AI-forskningsfinansieringen till samma nivå som våra europeiska konkurrenter, med besked som håller över mandatperioder.
Den bör säkra svenska forskares tillgång till beräkningskraft, där ett eget svenskt värdskapsbud i EU:s gigafabrikssatsning är ett naturligt komplement till den finska gigafabrik som Sverige redan är med och finansierar. Kapaciteten ska inte bara gå till forskning om AI, utan också till forskare inom medicin, tillverkning, energi och andra områden som vill använda AI i sin egen forskning. Och den bör möta privata forskningssatsningar med statligt kapital, så att WASP får sällskap i stället för att bära bördan ensamt.
Jag såg nyligen bredden i forskningen på KTH, från AI och medicinteknik till cybersäkerhet. Idéerna finns. Forskarna finns. Det som saknas är en stat som satsar som om den menade allvar. Den regering som nu tillträder avgör om framtiden forskas fram i Sverige eller hyrs in från andra.
Björn Rosengren, tidigare it-minister och näringsminister