Replik
Carina Håkansson tolkar mig som att människor med adhd inte ges tillräckligt utrymme att berätta om sina erfarenheter. Min huvudpoäng var en annan. Jag skrev om dem som får diagnosen sent, missas eller aldrig får rätt hjälp, och om hur lite plats deras erfarenheter får i förhållande till debatten om överdiagnostik och felaktiga diagnoser.
Samtidigt skrev jag att vården och läkemedelsföretag ska granskas, att om privata aktörer gör undermåliga utredningar ska det fram, att feldiagnoser är ett problem och att adhd inte ska romantiseras. Min poäng var inte att fler diagnoser i sig är bättre, utan att underdiagnostik och sen diagnos också måste få plats i debatten.
Jag hänvisade också till fyra professorer eftersom jag tycker att deras kritik är relevant. Det var inte ett påstående om att Håkansson eller alla som är kritiska till adhd-diagnostik drivs av ideologi.
Jag är fortfarande inte läkare, psykolog, psykiater eller forskare. Men konkreta påståenden om hur adhd diagnostiseras och vilket vetenskapligt stöd diagnosen har går att kontrollera.
Vilar inte på lös grund
Håkansson har rätt i att inget blodprov eller någon röntgen kan fastställa adhd. Men frånvaron av ett sådant test innebär inte i sig att diagnosen vilar på lös grund.
Socialstyrelsens nationella riktlinjer beskriver en neuropsykiatrisk utredning med fullständig anamnes, bred diagnostisk ansats, bedömning av funktions- och aktivitetsförmåga och tvärprofessionell kompetens. Min egen utredning bestod av flera samtal, tester och bedömningar av olika professioner. Att beskriva diagnostiken som ”subjektiva beskrivningar och antaganden” ger en ofullständig bild.
Håkansson skriver att allt fler forskare och kliniker visar att adhd-diagnosen vilar på lös grund. En omfattande internationell översikt i Nature Reviews Disease Primers från 2024 beskriver adhd-diagnosen som tillförlitlig och giltig när standardiserade diagnostiska kriterier används.
Det utesluter inte att diagnoser kan bli felaktiga eller att kritik mot diagnostiken kan vara befogad. Men den som hävdar att diagnosen vilar på lös grund behöver visa mer än att ett blodprov saknas.
Det går att granska hur adhd diagnostiseras utan att därför göra själva diagnosen till ett frågetecken
Håkansson ifrågasätter vad jag menar när jag skriver att jag ”har adhd”. De svårigheter jag sökte hjälp för fanns långt innan diagnosen sattes. Diagnosen skapade dem inte. Den gav mig kunskap om hur jag fungerar och svar på sådant jag tidigare inte förstått.
Håkansson skriver samtidigt att många barn och vuxna har svårigheter att navigera i skola, arbetsliv och samhälle. Där är vi överens. Det går att granska hur adhd diagnostiseras utan att därför göra själva diagnosen till ett frågetecken.
Fredrik Nettelblad, företagare