Merete Mazzarellas imponerande författarskap spänner över en mängd ämnen. ”Berättade liv” handlar om elva biografier och deras författare. Karin Nykvist läser, men tycker inte att boken riktigt når ända fram.
I senaste numret av London Review of Books beklagar sig Oxfordprofessorn Colin Burrow över att intresset för litteratur nu är så lågt att ingen ens vill läsa biografier längre – en sedan länge central genre i brittiskt litteraturliv. Från en skandinavisk horisont vill jag nog invända att han har fel. Det visar inte minst de senaste årens många uppmärksammade och prisade biografier av nordiska författare, som Tatjana Brandts fantastiska volym om Jean-Jacques Rousseau, Anna-Karin Palms tegelsten om Selma Lagerlöf eller Jens Andersens lika digra volym om Astrid Lindgren.
Biografin är dessutom en tänjbar genre som absolut kan byta medium och skepnad: i den samtida romanen är det tydligt att biografin inspirerar både skribenter och läsare. Förra året gick det prestigefyllda Runebergspriset i Finland till ”Suliko”, en maffig roman om Josef Stalins liv, och för några år sedan ville alla läsa Elin Cullheds Augustprisade fantasi om Sylvia Plath, ”Eufori”. I Danmark talar man sedan länge om en exofiktionstrend – till skillnad från autofiktionstrenden, som börjar bli lite sömnig.